Vi, de drunknade - readalong, del 4

Fjärde veckan på min och Fannys readalong och nu är vi snart i mål. Vill ni läsa vad jag har tyckt om tidigare delar hittar ni här del 1, del 2 och del 3.

Jag uppskattar det jag läser, samtidigt som jag egentligen tycker att historien är rätt händelselös. Jag tror det beror mycket på berättaren som känns distanserad, även om han är mitt i bland karaktärerna. Men den här delen gick i alla fall snabbt att läsa. Det är fortfarande jobbigt att läsa de mer obehagliga partierna som kommer. Hänsynslösa eller hemska saker som händer på grund av slumpen eller människors val. Jag förstår att Jensen är ute efter en realistisk skildring, och att det var så här det såg ut, men det gör det inte lättare för mig att läsa om det. Ser i alla fall fram emot att avsluta boken under veckan som kommer. 

Handling: 
Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.?Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer. Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt "vi". Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken. Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä - ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

We are the Ants av Shaun David Hutchinson

Den här boken gavs ut 2016, men av någon anledning hade jag fått för mig att den var ännu äldre. Den figurerade i alla fall en del på litterära sociala medier för några år sedan. Så när jag såg den på biblioteket lånade jag såkart hem den.

Förlag: Simon Pulse

Lästes som: Inbunden

Köpställen: Adlibris, Bokus

Handling:

Henry Denton has spent years being periodically abducted by aliens. Then the aliens give him an ultimatum: The world will end in 144 days, and all Henry has to do to stop it is push a big red button. Only he isn’t sure he wants to.

After all, life hasn’t been great for Henry. His mom is a struggling waitress held together by a thin layer of cigarette smoke. His brother is a jobless dropout who just knocked someone up. His grandmother is slowly losing herself to Alzheimer’s. And Henry is still dealing with the grief of his boyfriend’s suicide last year. Wiping the slate clean sounds like a pretty good choice to him.

But Henry is a scientist first, and facing the question thoroughly and logically, he begins to look for pros and cons: in the bully who is his perpetual one-night stand, in the best friend who betrayed him, in the brilliant and mysterious boy who walked into the wrong class. Weighing the pain and the joy that surrounds him, Henry is left with the ultimate choice: push the button and save the planet and everyone on it…or let the world—and his pain—be destroyed forever.

Mina kommentarer:

Min superkorta recension skulle bli att det här är en berättelse vi läst så många gånger, men med en väldigt intressant tvist. Gaykille på high school som tampas med en del olika problem är inget originellt. Men lägg till att han blir bortförd av aliens och det hela blir på en gång mer intressant. 

Boken innehåller en hel del unika och intressanta karaktärer. Något som jag tycker blivit så vanligt i böcker för unga idag att det knappt är unikt och intressant längre. Men Hutchinson lyckas ändå fånga mitt intresse för Henrys familj. De är dysfunktionella men ändå närvarande vilket inte är jättevanligt då det ena brukar utesluta det andra enligt min erfarenhet.

Henrys sexualitet är en stor del av historien utan att vara en stor grej. Det är inte Henry som ifrågasätter hans läggning utan en del personer i hans närhet. Jag tycker det är mycket upplyftande att Henry själv är så säker i vad han tycker, mitt i all annan osäkerhet han känner. 

Sedan är det det övernaturliga inslaget som är fenomenalt. I början läser jag det för vad det är - han blir bortrövad och ställs inför valet om han vill rädda jorden eller ej. Men ju längre in jag kommer i boken, desto mer börjar jag tänka på alternativa tolkningar av vad jag läser. Jag vet inte om jag ska klassa boken som science fiction eller otroligt briljant contemporary. Och jag förstår att det är det som bokens poäng och helt upp till mig att bestämma. 

Hutchinson har skrivit en rad böcker och vissa har jag hört talas om, andra inte. Men jag har blivit väldigt sugen på att läsa fler av hans böcker nu. 

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor

Böcker lästa i maj

Förra månadens sammanfattning blev hopplöst försenad och nu är maj månads sammanfattning inte mycket bättre den heller. Jag måste verkligen ta och skärpa mig! Månaden var hur som haver en mycket bra läsmånad. Även om inte böckerna har varit fler än vanligt har det varit en del tjockare. 

Antal lästa böcker: 9 stycken

Böcker från min egna bokhylla: 4 stycken

The Song of Achilles - Madeline Miller
En retelling om Akilles och Patroklos, utifrån den senares perspektiv. Jag är inte så införstådd i hur den ursprungliga myten går, men uppskattade ändå den här boken väldigt. Språket är fantastiskt och historian likaså, även om den bitvis blev lite seg. En fantastisk kärlekshistoria.

Northern Lights (His Dark Materials #1) - Philip Pullman

En efterlängtad omläsning av Den mörka materian, den här gången på engelska. Är minst tio år sedan jag läste serien sist så det var på tiden. Jag älskar den lika mycket i vuxen ålder som jag gjorde alla gånger jag läste den som barn. Men kanske av en annan anledning nu. Äventyret Lyra är med om är häftigt, men världen, politiken och dynamiken mellan karaktärerna är otroligt!

An Unkindness of Magicians - Kat Howard
Det här är något så ovanligt som en ensamstående fantasyberättelse. Det tog ett bra tag att komma in i världen och historien. Men 1/3 igenom kände jag äntligen att jag började hänga med och oj, vad bra den blev då! Tror den här boken hade vunnit massvis på en omläsning. För världen är så himla fascinerande. Önskar egentligen att det fanns fler böcker.

    

Min mörka Vanessa - Kate Elizabeth Russell
Berättelsen visade sig inte riktigt vara vad jag hade trott. Jag har ändå sett den beskrivas som en thriller och hade förväntat mig mer spänning och kanske någon utredning eller något. Istället är det mer fokus på karaktärerna och hur deras dåtid har påverkat deras nutid. Den var fortfarande bra, men lite långsam. Och otroligt obehaglig.

Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2) - Tobias Söderlund (recension på Instagram)
Andra delen i Söderlunds skräckserie för barn. Inte riktigt lika spökligt obehaglig som den första men ändå  rätt så ryslig. För mig var det inte det övernaturliga problemet som var det hemskaste. Försvunna barn är tufft att läsa om, särskilt sedan jag fick ett eget. Men jag imponeras återigen av författarens berättelseförmåga och ser så mycket fram emot att min son blir gammal nog för att få läsa och skrämmas av den här också.

Brevvännerna - Eli Åhman Owets (Ljudbok)
Mysig feelgood som fokuserar kring brevväxling. Jag gillade att huvudkaraktärerna är i 50-års åldern och att den utspelar sig på landsbygden till stor del. Jag gillade inte otroheten som förekommer samt en del andra val karaktärerna gör. När den var slutläst kände jag mest att jag hade kunnat låta bli att läsa den.

Inte som du - Johanna Schreiber & Ida Ömalm Ronvall
En ungdomsbok där de bytt på könsrollerna. Jag gillade berättelsen i grunden, framförallt för att jag är svag i berättelser där en populär och en inte så populär person blir kära. Däremot kände jag att fokus ofta låg på att åter igen beskriva det matriarkala samhället, vilket tog fokus från karaktärer och berättelsen. Den fungerar nog däremot jättebra för att läsa, belysa, jämför och diskutera med ungdomar i samma ålder som karaktärerna.

Rött, vitt och kungligt blått - Casey McQuiston (Ljudbok)
Läste den här boken på engelska förra året och när den släpptes på svenska fick jag ett sug efter att läsa (lyssna) om den. Dock var den inte riktigt lika bra andra gången. Jag uppskattar fortfarande den romanstiska berättelsen och humorn. Däremot ser jag en del problem som jag inte upplevde vid min första läsning. Som att Henry i stort sett inte har ett enda karaktärsdrag förutom att han är gay, prins och väldigt sluten. Jag hade velat ha mer för att verkligen förstå varför Alex faller för honom, mer än för att han är snygg.

The Final Empire (Mistborn #1) - Brandon Sanderson (recension på Instagram)
Äntligen påbörjade jag den här serien som stått i min hylla i flera år. I början var jag nervös, inte minst när den var rätt så seg. Men det visade sig bara vara nödvändig uppbyggnad för sedan satte berättelsen fart. Och jag vågar kanske hoppas på att ha hittat en ny favoritserie. 

Under månaden läste jag egentligen också Det yttersta argumentet, bok 1. Men då boken är uppdelad i två på svenska och jag ser dem som en enhet dyker den upp i junis sammanfattning.

Vi, de drunknade - readalong, del 3

Tre veckor in i min och Fannys readalong av Vi de Drunknade. Den här veckan är jag i fas och avslutade nyss min läsning på sidan 407.

Efter förra veckans långsamma sidor så släppte det den här veckan. Plötsligt blev berättelsen intressant och sidorna flög fram. Det är kanske inte så konstigt att en tegelsten som den här varierar lite i tempo, men de långsamma bitarna får gärna inte vara 100 sidor långa. Jag börjar dock förstå varför den här boken hyllas. Den här tredje delen avslutades på ett intressant sätt och nu har jag ingen aning om vad nästa veckas läsning tänker ge mig.

Spoilertankar:
Jag vet inte vad jag tycker om den "romantiska historia" som vi nyss läste om. Jag är lite trött på att läsa om män som bra kan låta sin åtrå eller kärlek, uttryckas med hjälp av våld. Det blir inte förlåtande för att författaren lägger till att de egentligen vill slå sig själva. Jag tycker inte historien med Klara var något bra avslut för Albert, som jag ändå blivit väldigt fäst vid. 

Handling: 
Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.?Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer. Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt "vi". Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken. Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä - ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Vi, de drunknade - readalong, del 2

Det har blivit dags för andra delen i min och Fannys readalong av Vi de Drunknade. Den här veckan är jag lite sen med mitt inlägg eftersom jag var tvungen att prioritera en annan bok. Här kan ni läsa min tankar om del 1.

Den här veckan har vi läst fram till sidan 288 och följande text anser jag vara spoilerfri i handling, men inte i min upplevelse av texten När jag avslutade min läsning förra fredagen så kände jag mig sugen på att läsa vidare. Det höll i sig i ca 50 sidor innan det blev en ny del. Jag har inte riktigt lyckats förstå vad det är som avgör när en ny del börjar (först trodde jag det var en ny generation som gjorde det men det stämde inte mellan andra och tredje delen). Den nya delen inleddes förvirrande och blev sedan ärligt talat rätt tråkig. Det är mycket seglarsnack och jag läser om termer jag inte ens hört talas om innan. Jag hoppas den tar sig igen för annars lär resten av läsningen kännas långdragen.

Handling: 
Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.?Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer. Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt "vi". Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken. Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä - ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Just nu i juni

Nu ger jag er väl nästan en chock när jag bloggar två gånger på lika många dagar. Men jag fick lite blodad tand för bloggandet igår och därför passar det mycket bra att det idag är första lördagen i månaden. Det vill säga dagen för Kulturkollos lilla enkät om vad som sker just nu.

Just nu läser jag som vanligt flera böcker samtidigt. Vi, de drunknade av Carsten Jensen läser jag som jag nämnde igår tillsammans med en annan bokbloggare. Jag har även precis påbörjat We are the Ants av Shaun David Hutchinson. På min Pocketbook har jag också så smått börjat En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki.
Just nu tittar jag på tv-serien Brothers and Sisters. Är bara en bit in på andra säsongen och den försvinner från Viaplay om drygt en vecka så har inga ambitioner att se klart alla säsongen för tillfället.
Just nu lyssnar jag på My Lady Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton & Jodi Meadows. Är en timme in i ljudboken och har nu vant mig vid den väldigt entusiastiske uppläsaren. Tycker den verkar lovande.
Just nu längtar jag efter hösten. Jag antar jag är nästan ensam om det men sommaren är alltid bättre i teorin än praktiken enligt mig.

Vi, de drunknade - readalong, del 1

Tillsammans med Fanny kommer jag under juni månad läsa Vi, de drunknade av Carsten Jensen (handligen hittar ni längst ner i inlägget). Vi har delat upp den här tegelstenen i fem delar och exakt vilka sidor vi läser när kan ni hitta här hos Fanny som är den som dragit igång det hela. Först tänkte jag inte skriva egna inlägg om min läsning eftersom den här bloggen ligger lite i dvala. Men sedan kände jag att det kanske kan bli en perfekt anledning att faktiskt blogga lite i juni. Jag tänker mig som så att jag först delar med mig av lite spoilerfria tankar och sedan lite sådant som kanske kan anses vara för avslöjande.

Jag läser den otroligt snygga pocketutgåvan ni ser här bredvid. Boken plockade jag på mig på en bokhandel för några år sedan just på grund av omslaget. Och för att min mormor hade den i hyllan och tyckte den var bra. Sedan har den stått där. Tills Fanny flaggade för att hon ville läsa den tillsammans med någon och jag bestämde mig för att haka på. Vi har bara läst ca 145 sidor första veckan, men det är tur jag hade en anledning att läsa för den börjar segt. Vi kastas direkt in i stora och omvälvande händelser, och ändå lyckas berättelsen vara nästan olidligt tråkig. Språket är vackert och målande men jag saknar någon slags kontext och hänger inte med bland alla namn och allt som händer. Det reder dock upp sig efter ca 50 sidor och mot slutet av veckans läsning är jag glad jag tragglade mig igenom de första kapitlet. För nu har den blivit rätt så bra!

Risk för lite spoilers:
Det är bra men oj, vad mycket grymhet de här första 145 sidorna har innehållit. Djurplågeri såväl som människoplågeri. Det skär i mitt hjärta när jag läser om det och jag var på vippen att hoppa över en del stycken. Jag har blivit så blödig på senare år. Det känns lite som att författaren vältrar sig i att måla upp allt det värsta. Var finns det goda och positiva? För jag har väldigt svårt att tro att de här människorna bara ville varandra illa på det här viset. Även om jag vet att aga var tillåtet i skolan långt senare än så här. Det jag efterlyser är nog bara lite optimism! Vilket jag hoppas vi får se lite av framöver.

Handling: 
Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.?Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer. Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt "vi". Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken. Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä - ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.