Bokbloggsjerka 29 april-2 maj

Det är helg! Den här veckan har varit den tuffaste på länge med en ork som har varit på upphällning exakt hela tiden. Men nu är det helg. Jag hoppas på att hinna läsa en del eftersom det blivit alldeles för lite av den varan i april. Dock händer det andra viktiga saker också, som till exempel min födelsedag imorgon. Så jag kommer nog få lite svårt att hinna med att läsa så mycket som jag önskar. I alla fall. Det är dags för en jerka och den här veckan är det en riktigt trixig en .

Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?

Jag har tänkt så det knakar, både på Halmstad där jag bor nu och Falun där jag levde mina första 22 år av livet. Det har inte gått så bra. Det enda jag kan komma på är att i Gömda av Liza Marklund så gömmer sig mamman och barnen på Birgittagården, ett litet kloster som ligger i utkanten av Falun, en sväng.

Tack vare ett projekt som finns i mitt län som heter Hela Halland Läser så vet jag även att Cilla Naumanns Springa utan åror utspelar sig i ett kustsamhälle i Halland. Och att Christoffer Carlssons Den enögda kaninen utspelar sig i en samhälle som är byggt på Simlångsdalen utanför Halmstad. Men ja, detta har jag googlat fram. Jag själv har ingen aning.

Är det någon som känner till några böcker som utspelar sig i Falun eller Halmstad?

Read-a-long: Odinsbarn (del 3)

Nu har vi verkligen tagit oss långt in i Odinsbarn och det händer så mycket saker så det är inte klokt. Denna veckan har vi läst fram till sidan 488 och därför känner jag att det nog är på sin plats att varna för spoilers i detta inlägg. För jag kommer inte kunna hålla mig från att diskutera det som händer. Det finns så mycket att kommentera att jag inte vet var jag ska börja. Jag älskar den här boken så otroligt mycket att jag egentligen vill kommentera varenda scen. Men det lovar jag att inte göra. 

Men vi kan börja med att vi nu äntligen fått komma igenom den där fruktade Riten. Som jag varit nervös inför det och jag, som inte klarar av nervösa scener där allt kan gå fel, läste det med andan i halsen. Var så orolig för när Hirka skulle bli avslöjad. Det gick ju inte bra direkt, men det blev inte en sådan katastrof som jag trodde att det kanske hade kunnat bli. Och det känns som att nu när alla vet att Hirka är ett Odinsbarn så kommer hon kunna börja ta mer plats i berättelsen på det vis som jag antar att det är tänkt. För det känns ju rätt uppenbart att det faktum att hon är menskr kommer vara viktigt i den här historien. Om det gör att han har speciella krafter eller egenskaper eller vad det nu kan innebära. 

Så måste vi prata om Rime. Jag är fortfarande förälskad i honom. Snarare ännu mer faktiskt. Dels så tycker jag det är lite häftigt att han är Skugga. Det är en väldigt annorlunda väg att välja att gå som jag tolkat det, samtidigt som det ju är riktigt hårt arbete och disciplin bakom det. Och jag gillar att trots att han som en av Skuggorna ska vara blind lojal till siaren så låter han sitt band till Hirka gå före. Han kan inte låta bli att vara på hennes sida. (Och att han kysste henne! Bra gjort! Är det bara jag som tycker det känns som att det där med rötan kommer visa sig vara en fullkomlig myt?)

Sen kan jag inte låta bli att kommentera scenen med Urd i badrummet. Så obehagligt att han har en korpnäbb i halsen?! Är det en varelse som är i hans kropp eller vad handlar det om, och hur kom den dit? Jag vet att jag har läst den här boken en gång innan men jag minns inte hur detta kommer sig och blir så nyfiken. Faktum är att jag har väldigt dålig koll på slutet så resten blir nästan som att läsa det för första gången. 

Carry on av Rainbow Rowell

Förra året läste jag Fangirl av Rainbow Rowell som handlar om Cath som börjar på collage och allt vad det innebär. En väldigt stor del av Caths fritid går åt till att skriva fan fiction om den hypade bokserien om Simon Snow. Simon Snow som vid ungefär 11 års ålder får veta att han egentligen tillhör en magisk värld och att han är utvald för att rädda den. Känns detta bekant? Jo, jag tänkte väl det. Simon Snow är en fri tolkning av Harry Potter. Jag gillade Fangirl väldigt mycket och tyckte det var kul att man fick läsa lite bitar ur den fan fiction som Cath höll på och skrev på. Hennes egen version av den sista boken i serien som hon hade döpt till Carry on. 

Carry on är alltså en avslutande del i en påhittad serie som Rainbow Rowell hittade på till sin roman Fangirl. Vad jag har förstått har historien inte heller någonting att göra med den fan fiction som Cath skriver i Fangirl. Men jag kan ha uppfattat detta fel. Den handlar om Simon Snow som är utvald för att rädda den magiska världen från ett hot som kallas The Insidious Humdrum. Annars är Simon en rätt vanlig kille som går sista året på Watford School of Magicks. Han har en bästa kompis som heter Penny som gör lite som hon själv vill men alltid stöttar honom. Ett rätt så spänt förhållande med sin flickvän Agatha. Och en rumskompis och ärkefiende som heter Baz, och inte dyker upp på skolan fast det går flera veckor in på terminen. Simon borde tycka det är härligt att slippa honom men han kan inte låta bli att ideligen fundera på var Baz är och varför han inte är där. Till på köpet har skolan rektor och hans egen fosterfar, The Mage, knappt sagt ett ord till honom på hur länge som helst. Med andra ord har Simon fullt upp med sitt eget liv utan att till på köpet vara förutspådd till att rädda den magiska världen. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här boken. Det är Harry Potter, men samtidigt är det verkligen inte Harry Potter. Det finns en hel hög med saker att checka av som stämmer överens:

• Magi
• En utvald
• Ett stort hot och ett annalkande krig
• En mäktig rektor som Simon har ett speciellt band till och litar på
• En fiende som kommer från en gammal anrik familj i trollkarlsvärlden
• En person som bor och arbetar på skolans område som Simon är kompis med osv

Men samtidigt är det en helt egen story, egna varelser och med ett eget magisystem som är uppbyggt på kända uttryck och populära rim, ramsor och låttexter. 

Jag hade otroligt svårt att komma in i den här boken. Den är långsam och man kastas in direkt i världen utan en massa förklaringar, det är ju trots allt en avslutande del. Men efter ett tag så lossnar det och den börjar ta fart. Jag kan dock inte låta bli att, speciellt i början, känna att mest känns som en halvdan parodi av Harry Potter. Visserligen blir den lite mer självständig, speciellt mot slutet, men det räcker inte riktigt för mig. Jag älskar Harry Potter men jag kan inte älska Carry on även om förutsättningarna finns där. För det är en bra historia som jag tror hade kunnat bli otrolig om inte Harry Potter hade funnits. 

Bokbloggsjerka 22-25 april

Det blev fredag den här veckan också! Jag vet, jag säger så i stort sett varje vecka. Men i början på veckan känns fredagen oändligt långt borta och helt ouppnåelig. Men nu är vi här! Bara en arbetsdag framför mig först dock. Dagens ska hur som helst inledas med bokbloggsjerkan, precis som den brukar. Och den här veckan undrar Annika:

Vad är du mest sugen på att läsa just nu (oavsett om du har boken/novellen/dikten/etc. i din ägo eller ej).

Hur många mest-sugen-på-böcker får man ha undrar jag då, för jag har så sjukt många jag känner att jag vill läsa nu på en gång och helst igår. Men okej, om jag ska välja en så måste jag nog välja Kraften av Siri Pettersen, den sista delen i hennes fantasytriologi Korpringarna. Nu har jag inte läst den andra delen än, men jag är ändå galet nyfiken på att få veta hur det hela ska sluta och eftersom den sista delen precis kommit ut på svenska så går jag runt och har den i tankarna hela tiden. "Ska jag köpa nu eller ska jag köpa senare?" Sådana viktiga frågor som man måste tampas med i sin bokliga vardag. 

Och nu känner jag mig så peppad på att läsa att jag önskar jag kunde stanna hemma från jobbet för "vård av TBR-högen". Det borde väl gå va? 

Handen på hjärtat

Jag har ännu inte gjort någon lista på bloggen och känner att det är dags att ändra på det eftersom jag älskar listor! Kan ju inte vara mer passande än att börja med listan som Anna på Sagan om sagorna knåpade ihop häromdagen. Dels eftersom jag gillar Annas blogg sjukt mycket och dels för att jag gillade den här listan. (Vilket kanske blir samma sak när nu Anna gjort den och nu ska jag sluta babbla.) 

§Vilken bok inte bara ogillar du, utan är arg på eller blir orimligt provocerad av?
Såklart är första frågan sjukt svår. Mitt enkla svar är Fifty Shades of Grey. Men det känns nästan fusk att säga den eftersom det är en så himla provocerande bok.

§Vilken författare har du dömt ut utan att ha läst?
Hm, jag dömde ju ut författaren på förra frågan utan att ha läst, men läste sen i alla fall för att veta vad jag pratade om när jag dissade den. Men kanske Leif G W Persson. Gillar inte det jag sett av honom i tv och utgår därför från att hans böcker är smörja.

§Vilka böcker säger du att du har läst fastän du inte gjort det?

Jag skulle nog aldrig kunna säga att jag har läst en bok även om jag inte har det. Däremot kan det hända att jag gärna diskuterar den som om jag läst den, speciellt om jag tänkt jag ska läsa den. Men då får sluta alla mina kommentarer med "fast jag har ännu inte hunnit läsa den".

§Pest eller kolera: En av dessa serier ska bli obligatorisk läsning för alla i hela världen – du har makten att bestämma vilken. Du får inte säga ingen. Motivera ditt val. Alternativen är: Twilight och The Mortal Instruments.
Antar det heter pest eller kolera av en anledning. Jag har läst bägge serier, och var förvisso en handfull år eller så yngre när jag läste Twilight vilket kan bidra till att jag gillade den serien mer. Men jag säger nog ändå Twilight. Som Anna säger är den serien kortare. Och framförallt så fortsätter den inte med tre böcker till när den borde ha tagit slut.

§Hur många olästa recex har du?

Inga. Av den enkla anledningen att min blogg är mindre än två månader gammal och ännu inte kommit till det stadie där man kan få chans att få sådana. Olästa böcker i hyllan har jag dock gott om.

§Hur många böcker har du i bokhyllan som du tror att du – HANDEN PÅ HJÄRTAT, GLÖM INTE DET! – aldrig kommer läsa?

Jag rensade faktiskt min bokhylla rätt så duktigt för något år sedan och vill läsa alla mina böcker jag har där nu. Måste därför säga att jag tror att jag kommer läsa dem alla. Någon gång..

§Vad har du för litterära pet peeves?
Kärlekstrianglar. JAG KLARAR INTE AV DEM! Varenda ungdomsserie innehåller ju för tusan en kärlekstriangel idag (och det är ALLTID en tjej och två killar!) och jag blir tokig. Det har till och med gått så långt att jag ofta tycker de förstör hela historien. Vilket är synd för jag älskar ju ungdomsböcker.

§Finns det något som gör att du inte ger en blogg en chans?
Det var ju handen på hjärtat, så även om det känns taskigt att säga något här, för det finns ju alltid någon som passar in, så lär jag väl göra det. Personer som inte skriver ordentliga meningar eller använder skiljetecken på fel sätt eller i överflöd. Eller om de använder sig för mycket av radbrytning eller gör andra skrivfel som skär i mina ögon. Det går inte. Småfel kan jag tolerera, men inte när det är återkommande i alla inlägg.

§Vilken typ av blogginlägg markerar du som lästa i Bloglovin utan att kolla två gånger på?
Håller med Anna om att den där Smakbiten på söndagar är sjukt tråkig. Sen brukar jag sällan klicka mig in på recensioner om böcker jag inte känner igen överhuvudtaget. Eller bokhyllsturer. Det är också rätt tråkigt att se på anser jag. (Fast visa upp min bokhylla hade jag nog älskat. Min böcker är ju mina barn.

§När vill du skriva arga kommentarer till folk?
När de bryter mot skrivregler om och om igen. Jag är rätt petig med sådant. (Fast tror mig inte vara felfri själv, känner att jag måste påpeka detta, Speciellt som jag sällan läser igenom inlägg noga utan hoppas att allting stämmer. Sjukt dålig egenskap.) Fast okej, skriva arga kommentarer känner jag nog inte för ändå, är alldeles för snäll för det. Men om folk hade haft åsikter som var helt uppåt väggarna hade jag kanske blivit lite irriterad.

Top ten tuesday: Böcker man skrattar av

Tisdagar är inte en favoritdag hos mig eftersom det är så långt kvar till helgen. Egentligen gillar jag vardag men sen jag började arbeta på ett ställe med väldigt repetativa arbetsuppgifter längtar jag bara till dagarna tar slut. För att överleva påminner jag mig själv om att jag inte kommer bli kvar där för evigt, att det ger mig pengar, och att dagarna hittills alltid har tagit slut så jag får gå hem. Så troligtvis lär de fortsätta med det.

Eftersom jag är rätt uttråkad kände jag att det kunde vara läge för en Top Ten Tuesday idag eftersom man där ska lista böcker som får en att skratta. Eller i alla fall är lite småroliga för jag är tydligen dålig på att läsa böcker man skrattar av.

1. Liftarens guide till galaxen-serien av Douglas Adams

Jag vet att folk har delade meningar om dessa böcker men jag älskar dem! De är galna, knäppa och helt ologiska i många avseenden. Men det är just det som är charmen. Jag kan skratta så jag kiknar till vissa kommentarer. 

2. Jag och Earl och tjejen som dör av Jesse Andrews
Håller på att läsa den och är snart klar. Har hört mycket om att den skulle vara rolig och det är den faktiskt också. Även om det ibland känns som den roliga personen i klassen som kämpar så mycket för att vara rolig att hen liksom blir lite för mycket. Men jag tror att det är meningen med boken också. 

3. Outtalat av Sarah Rees Brennan

Karaktärerna i boken har en väldigt karaktäristisk humor som påminner om den som finns i tv-serien Veronica Mars. Jag älskar Veronica Mars och gillade därför humorn i den här boken. (Vilket jag tyckte försvann i resterande böcker som jag inte gillade.)

4. Stor i käften - Joyce Carol Oates

En av bokens huvudpersoner är en sån där person som är klassens pajas. Så boken är stundtals rolig även om den innehåller väldigt allvarliga delar också. 

5. Böcker av Sophie Kinsella

Hennes böcker är lättsamma och huvudpersonerna är ofta impulsiva, disträa och ibland till och med lite korkade. Vilket gör att det är som upplagd för roliga och dråpliga situationer. 

6. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson

Jag gillade den när jag läste den, tyckte den var lite fyndig och skrattade. Men kommer nog aldrig vilja läsa om den.

Och där tog min lista slut för jag kommer inte på fler just nu. Skulle kanske helt enkelt istället utlysa tips på roliga böcker. Har ni några favoriter så tipsa mig gärna! (Och jag har läst två böcker av Fredrik Backman och tycker de är okej, men inte tillräckligt för att vara med på min lista.)

Read-a-long: Odinsbarn (del 2)

Lördag innebär att vi läst ytterligare några sidor i Odinsbarn för read-a-longen inne hos Nelly. Denna vecka har vi tagit oss till sidan 314 för att vara exakt. Eller snarare att vi borde ha gjort det. Jag är inte riktigt där men tänker att jag ändå vill skriva ett inlägg idag. Så here goes.

Det händer mycket på väldigt inte så många sidor och jag njuter så himla mycket av att läsa Odinsbarn en andra gång. Jag hänger med i allting. Dels för att jag har ett hyfsat hum om vad som kommer hända. Men framförallt för att jag förstår allting! Jag vet exakt hur världen är uppbyggd, vad de olika begreppen innebär och betyder och läsningen blir därför inte lidande på grund av att jag inte hänger med. Det står verkligen klart att den här boken verkligen vinner på att läsas en andra gång.

Hirka är fortfarande himla cool. Hon är så självständig och kapabel att ta hand om sig själv. Hennes vilja att överleva är så stark, vilket den verkligen behöver vara med tanke på vad som avslöjats för henne hittills. Att inte bara få veta att den man trodde var ens far inte är det, utan att man inte ens tillhör samma folkslag som resten av befolkningen i den värld man växer upp. Just detta att det är Hirka som är människa och de andra ymsätt glömmer jag hela tiden och blir emellanåt lite paff när personer beskrivs med svansar. Vilket är jättekonstigt, för jag borde ha vant mig.

Sen är jag så himla förtjust i Rime. Jag är nog lite småförälskad i honom. Och jag fullkomligt älskar alla partier där han och Hirka integrerar med varandra. De har sådan kemi på något vis som kommer sig av den vänskapliga, men även konkurrerande, relation de hade som barn. Hirka är så direkt och okonstlad vilket i det här fallet bara stärker deras relation eftersom Rime är van vid att folk föreställer sig inför honom på grund av vem han är.

Avslutar därför med att lägga in lite fanart och cosplay av Hirka och Rime som jag brukar förundras över på Siri Pettersens instagram. Har ni förresten hört att de ska göra film av Korpringarna? Ser sjukt mycket fram emot det! 

Bokbloggsjerka 15-18 april

Fredag, dags för helg och jag är sjukt trött. Den här veckan har tagit musten ur mig och jag vill bara äta middag, duscha och gå och lägga mig. Men först ska jag klämma in veckans jerka. (Och jag kommer inte somna innan 22 i alla fall, så jag hoppas hinna läsa eller brodera lite ikväll också.) Den här veckan lyder jerkan så här:

Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Jag gillar och läser dem med stor behållning om de är skrivna eller handlar om en person som intresserar mig. Jag behöver absolut inte känna till personen särskilt väl innan, men de ska ha levt ett liv som jag finner intressant. De jag kommer på på rak arm som jag läst och gillat är till exempel Anne Franks Dagbok (den räknas va? Vi bestämmer det i alla fall) och Det du inte såg om Patrik Sjögren. I hyllan har jag Denna dagen, ett liv av Jens Andersen. Den handlar om Astrid Lindgren och jag hoppas att jag kommer gilla den när jag väl tar mig för att läsa den. Tyvärr är detta en genre jag sällan hinner utforska själv utan jag brukar mer köra på det jag tror är säkra kort. Därför tar jag gärna emot tips på bra biografier. 

Ett högläsningsminne

Inatt har jag sovit urkasst och därmed varit en zombie på jobbet. Solen har gassat utanför fönstret hela dagen och jag har suttit fast inomhus. Men trots det kan jag inte låta bli att vara lite glad över att våren verkligen har kommit igång nu.

Enligt min nya tisdagstradition (som jag har tänkt att det ska bli) är det dags för Kulturkollos veckoutmaning. Veckans tema är Högläsning och de undrar över vårat bästa högläsningsminne.

Jag har två bästa minnen. Ett där jag själv blivit läst för och ett där det var jag som läste.

¤ När jag var liten och jag och mina syskon kröp upp i mammas och pappas säng och mamma läste Min morbror trollkarlen för oss. Minns det som att det var himla mysigt.

¤ Jag lärde mig läsa väldigt tidigt och när jag var 5-6 år satt jag i lekrummet hos min dagmamma och läste för alla de andra barnen. Minns att jag kände mig väldigt stolt eftersom jag kunde och de ville lyssna. Plus att min dagmamma gillade att få en liten paus.

Att bli stressad av böckerna

Att jag älskar att läsa tippar jag på är rätt uppenbart (det är ju en blogg om böcker jag har). Men oavsett hur mycket jag älskar att läsa, känner jag mig konstant stressad i min läsning och det tycker jag är tråkigt. Det finns i och för sig olika typer av stress. Rätt ofta är jag lite uppstressad när jag läser en bok för att jag så gärna vill börja på en ny. Jag gillar att avsluta och påbörja nya böcker, precis i det där skedet när man känner att man tar sig framåt i sin att läsa-hög. 

Men ibland blir stressen över böcker så stor att det känns som ett måste mer som ett nöje. Häromdagen när jag skrev om mina läsplaner i april så kände jag lässtressen komma krypande. Det är många böcker som måste bli lästa till ett visst datum. Och när jag sedan insåg att jag glömde att jag tänkte läsa Kulturkollos bokcirkelbok också den här månaden så blev stressen ännu värre. Läsning ska vara roligt. Jag tycker läsning ÄR roligt också. Men lite för ofta blir det även ett stressmoment. För att inte ta bort det roliga bestämde jag mig därför för att göra något jag inte ofta gör. Lämna tillbaka en bok till biblioteket som jag stått och köat på ett tag. Jag får helt enkelt ställa mig i kö för boken igen och läsa den när jag har mer tid. 

Liv efter liv av Kate Atkinson

Ibland är det svårt att veta var man ska börja en recension när man läst en väldigt speciell bok. Där är jag nu. Det är ungefär 15 minuter sen jag läste ut Kate Atkinsons Liv efter liv, och jag vet faktiskt inte var jag ska börja. Den här boken skulle kunna vara bara ännu en uppväxtskildring från första delen av 1900-talets England. Men den har ett så unikt element, vilket gör att historien får helt nya dimensioner.

Boken handlar om Ursula Todd som föds i början på 1900-talet i England. Under hennes livstider får hon och hennes familj uppleva två världskrig och kärlek och sorg i massor. Ni läste rätt i förra meningen; livstider. Som bokens titel antyder får vi nämligen följa Ursula när hon lever sitt liv, om och om igen. En snöstorm härjar samma natt hon föds och den hindrar doktorn från att komma fram. Ursula föds med navelsträngen runt halsen och hinner därför inte ens börja leva innan hon dör. På nästa sida har doktorn turligt nog hunnit fram alldeles innan snöstormen brakar loss som värst och han lyckas rädda den nyfödda Ursula. Och så här fortsätter det. Ursula lever, hon råkar ut för något så hon dör, tiden tar ett hopp tillbaka och Ursulas liv upprepas återigen med lite annorlunda händelser och val. Rätt tidigt står det också klart att Urusla minns, eller i alla fall förnimmer, sina tidigare liv, vilket gör att det ibland är hon själv som gör sitt bästa för att ändra på det hon vet kommer hända.

Det här är en briljant skriven bok. Tidshoppen var lite förbryllande de första tiotalet sidor, men jag kände snart att jag kom in i det och gav ett helt nytt perspektiv. Det är små val och händelser som gör skillnad på Ursulas olika liv. Vissa händelser och personer återkommer oavsett vilka val hon gör, som om det är ödesbestämt att de ska träffas. Annars känns den här boken mer som om den lever efter mantrat "gör om, gör rätt".

Liv efter liv är lättsamt skriven och lättläst trots den unika tidslinjen. Det är stundtals även en lättsam historia. Men som jag nämnde innan hinner Ursula, i de flesta fallen, leva igenom två världskrig. Så boken är även fylld av elände, misär och krigsskildringar. Men det är också fantastisk och fylld av syskonkärlek, familjerelationer och kärlek av massa olika slag.

Read-a-long: Odinsbarn (del 1)

Det har blivit dags för den första delen i den read-a-long som Nelly på Nellons bokblogg anordnar under april. Det är första gången jag deltar i en read-a-long men jag tror det kommer blir riktigt roligt. Boken vi läser är Odinsbarn av Siri Pettersen.

Jag har läst Odinsbarn förut, förra påsken närmare bestämt. Jag hade ändå tänkt läsa om den innan jag fortsätter med den andra boken, så detta kom perfekt. Mina kommentarer kommer självklart inte gå händelserna i förväg dock, utan bara behandla det vi läst.

Den första veckan har vi läst till sidan 151. Boken har precis börjat komma igång och det slår mig starkast den här gången är att jag inte är alldeles förvirrad. För det minns jag att jag var första gången jag läste. Det är många nya begrepp och en helt ny värld. Nu hänger jag med redan från början och det gillar jag verkligen. Precis som förra gången dras jag in i historien på en gång! Jag minns att jag knappt kunde lägga den ifrån mig första gången och att jag sa till min morbror redan efter 50 sidor att det var en sjukt bra bok. Precis samma sak känner jag den här gången. De första 151 sidorna bara flyger förbi och jag kan knappt sluta läsa. Och jag är redan otroligt fäst vid Hirka, Rime och Vetle. 

Läsplaner för april

Vi är en vecka in i april och jag är redan lite stressad över böcker jag "måste" läsa. Min stress beror mest på att jag håller på med fem olika böcker samtidigt just nu, och har planer på att påbörja en sjätte ikväll. Därför kommer fokus för april ligga på att läsa klart de böcker jag håller på med, plus läsa ut en som måste tillbaka till bibblan om en vecka. Tvivlar på att det sedan kommer bli så mycket tid över. Men så här ser då månadens läsplan ut.

¤ Odinsbarn
Ska påbörjas ikväll eftersom jag deltar i en read-along hos Nelly och imorgon är dagen vi ska skriva om första delen. Jag har läst boken förut, men vill fräscha upp minnet inför andra delen (och tredje som släpps om två veckor!!).

¤ För vad sorg och smärta
Måste tillbaka till bibblan om en vecka. Jag misstänker att detta kommer bli svårt för vad jag förstått är den inte jättelättläst.

¤ Liv efter liv
Jag har ca 70 sidor kvar. Så ska se till att avsluta den.

¤ Carry on
Boken fick ta lite paus när jag åkte iväg för några veckor sedan och så kom det annat, mer brådskande emellan. Men den är hyfsat lättläst och idag på lunchrasten hann jag nästan 50 sidor. Så jag borde kunna få klart den.

¤ Living dead in Dallas
Även denna fick ta paus på grund av mer brådskande böcker. Borde läsa klart den.

¤ Blod & Stjärnstoft
Jag har läst i den här boken i evigheter, lite då och då. Den är snart klar, så kanske den tar slut i april om jag har tur.

¤ Jag, Earl och tjejen som dör
Läser den i mobilen på jobbet när jag glömt ta med mig en riktig bok eller har dötid. Väldigt lättläst och har kommit mer än halvvägs så det är inte omöjligt att jag hinner läsa klart den.

Bokbloggsjerka 8-11 april

Här kommer chockerade nog ett inlägg svintidigt (allt är relativt) på morgonen som inte är tidsinställt. Det beror helt enkelt på att jag äntligen kommit in i "gå upp tidigt på morgonen för att gå till jobbet"-andan. Är visserligen som död när klockan ringer men efter nån minut uppe på benen är det okej. Idag är det ju däremot fredag. Det betyder två saker.

1. Att rutinen jag äntligen kommit in i kan komma att förstöras av helg och sovmorgnar.
2. Att det är dags för jerkan hos Annika som idag skriver så här:

Det här med spänning är en subjektiv fråga men jag tycker t.ex. inte att Nora Robertsböcker hör hemma i genren ”spänningsromaner” utan jag tycker att Harlequin är mer passande. Böcker som Jurtjyrkogården av Stephen King däremot är riktigt, riktigt spännande. Den där stigen, katten, mörkret… förföljer mig än i dag och filmatiseringen av boken är i särklass den bäst jag har sett.

Berätta om en bok (eller flera) som du tycker är riktigt spännande!

Jag är dålig på att läsa spännande böcker. De, liksom spännande tv-serier, gör mig så nervös när jag inte vet vad som ska hända, så jag måste tjuvtitta i förväg för att lugna ner mig. Har ännu inte träffat någon som förstår mig, eftersom de flesta verkar tycka att den här spänningen är själva tjusningen, hehe. Men jag har ändå läst en del spännande böcker.

John Ajvide Lindqvist är lite av en husgud, och hans böcker tycker jag är så spännande (och läskiga ibland). Men jag lyckas alltid låta bli att tjuvkika i förväg när jag läser dem, och kan därför ta del av spänningen på riktigt. 

Införskaffade böcker på sistone

Eftersom jag försöker läsa böcker ur mina bokhylla så göra jag mitt bästa för att hålla mig borta både från bokköp och bibliotek. På bibblan har jag däremot sagt att det är okej med reserverade böcker, vilket har resulterat i att jag reserverar lite mer än jag brukar. Så på grund av det och på grund av bokrea har jag därför en del nyinförskaffat att visa. (Med bilder i miniformat av någon anledning.) 

Först två böcker som jag hämtat på biblioteket.
För vad sorg och smärta är - Thom Lundberg. En intressant bok efter vad jag läst som handlar om romer i Sverige.
Alvernas liv - Muriel Barbery. Har läst Igelkottens elegans av samma författare och gillar den riktigt mycket. Så hoppas på den här. 

Sen kan väl ingen ha missat att bokrean gick av stapeln för ett tag sedan. Jag tyckte jag var återhållsam och köpte bara sex böcker.
De Utvalda: Hemligheternas rike - Kristin Cashore. Har de två första och har nu fullbordat serien. Tror den kommer vara riktigt bra också. 

Sword Princess Amaltea - Natalia Balista. Läser mindre serier än vad jag hade velat och den här har jag hört ska vara bra. 

När kejsaren var gudomlig - Julie Otuska. Gillar hennes skrivsätt och ser fram emot att läsa den här!

Beckomberga - Sara Stridsberg. Jag har läst den och kände ett enormt behov av att äga en eftersom den är fenomenal. 

Agnes Cecilia - Maria Gripe. En favoritbok och när omslaget är så fantastiskt går det inte att låta bli. 

Unga kvinnor - Louisa May Alcott. En klassiker jag inte läst. Lite roligt att den får så bra i stil med Agnes Cecilia också. 

Snyggaste omslagen just nu

Den här veckan blir det ingen Top Ten Tuesday då jag tyckte den var lite för tråkig. Istället tänkte jag ge mig på Kulturkollos veckoutmaning som verkar betydligt roligare. Där ska man nämligen visa upp sitt favoritomslag. Det var helt okej att ta med så många man ville. Jag, som älskar snygga omslag lite onaturligt mycket, kände att jag var tvungen att behärska mig och har därför valt de fyra första som jag kom att tänka på. Så nedan följer en liten omslagskavalkad. 

Uprooted av Naomi Novik

Jag är alltid lite orolig när jag börjar läsa en otroligt hypad bok. Som de flesta vet finns det knappt något värre än höga förväntningar för att förstöra en bra bok. Men jag vet inte om min inställning var rätt eller om den här boken bara klarade av dem ändå, för jag blev då inte besviken.

Uprooted är en fantasyroman full av magi, inspirerad av folksagor och legender. Agnieszka bor i en liten by i en dal, omgiven av en skog full av ond magi och konstiga varelser. Dalen invånare beskyddas av Draken, en mäktig trollkarl. Var tionde år kommer Draken på besök till byn för att ta med sig en flicka tillbaka till sitt torn, där hon ska leva med honom i tio år, till dess han kommer för att hämta en ny, och hon får återvända. Agnieszka har vetat sedan hon föddes att hon tillhör den årskull av flickor som riskerar att bli valda. Men alla, inklusive hon själv, har alltid varit övertygade om att Draken ska välja hennes bästa kompis Kasia, som besitter såväl skönhet som mod. När dagen för Drakens val kommer, väljer han till allas förvåning Agnieszka. Hon har inget annat val än att följa med Draken till hans torn.

Det här historien är magisk! Det är en stand-alone men ändå lyckas Novik få inte så många olika händelser och spår i berättelsen, utan att det känns som om hon hastar över dem. Jag älskar Agnieszka, som är långt ifrån perfekt. Hon kan omöjligt låta bli att hålla sig hel och ren, hon låter sitt humör ta över titt som tätt och hon vägrar låta någon köra över henne. Men ändå är hon en sympatisk karaktär och hennes starka vänskap till Kasia är så fin. Jag gillar även Draken och samspelet mellan honom och Agnieszka när de tvingas leva i tornet tillsammans. Den magiska skogen som tar över dalen mer och mer är så fascinerande. Att leva så nära något som inte går att förklara och som verkar leva sitt eget liv måste vara väldigt speciellt. Och att ständigt behöva leva med rädslan att skogen ska få ett grepp om en.

Boken är "blurbad" av i stort sett varenda framgångsrik fantasyförfattare du kan tänka dig. Neil Gaiman, Cassandra Clair och Tamora Pierce - listan kan fortsätta i det oändliga känns det som och alla älskar den. Så även jag. Magin känns så verklig och självklar att jag nästan förväntar mig att folk runt omkring mig snart ska börja kunna frammana magi själva. Jag ser redan fram emot att få läsa om den här vid tillfälle. Jag tror att man vid en omläsning skulle få en helt annan läsupplevelse, där man, med facit i hand, kommer se en del saker i ett helt annat ljus.

Bokbloggsjerka 1-4 april

Mitt vanliga bloggschema blev lite ruckat av min första jobbvecka. På mornarna har jag haft annat att tänka på än att blogg, som till exempel att ta mig upp och iväg till jobbet i tid. Och på kvällarna har jag varit så trött! Därför blir denna veckans jerka på lördagen istället för fredag som vanligt. Det är många rutiner jag hoppas ta mig tillbaka till när jag vant mig vid att jobba vanliga tider igen. Får ha lite tålamod. Veckans jerka hos Annika lyder i alla fall så här:

Koko tycker att bokbloggsvärlden fokuserar för mycket på det som är nytt och spännande. Därför vill hon utmana er att blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal men som fortfarande är läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!

Jag älskar gamla klassiker och skulle därför kunna nämna hur många som helst känns det som. Romantiska klassiker som Jane Eyre (som jag sett att många andra redan nämnt i sina inlägg), Stolthet och Fördom, Svindlande Höjder osv. Det går inte att förvänta sig att de ska vara som dagens kärlekshistorier. Tempot är långsamt och det är mer tillbakahållna känsloyttringar. Men förvecklingar fanns det gott om redan då, och självklart även lyckliga slut om man har tur. 

Svenska klassiker som också är värda att nämna är Pengar av Victoria Benedictsson, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Alla är mer än väl värda att läsa enligt mig. 

Det känns som om jag glömt massvis med klassiker jag skulle vilja nämna nu. Men nöjer mig med att påpeka att detta är ett litet urval av läsvärda böcker som är över 100 år gamla. 

Marsläsning

Mars månad är till ända och det är dags att göra en sammanfattning. Jag trodde att jag hade läst en hel del i mars, men tydligen har jag bara läst ut fem böcker. Däremot har jag fyra påbörjade som jag kommit ungefär halvvägs i alla så aprils läsning kanske skräller i antal lästa böcker. Men det återstår att se om en månad. Nu är det dags att kolla vad jag läste i mars.

Två eller tre saker jag glömde berätta för dig - Joyce Carol Oates
Jag är den som är den - Elin Lucassi
Nässlornas blomma - Harry Martinsson
Northanger Abbey - Jane Austen
Uprooted - Naomi Novik

Antal lästa böcker: 5
Den bästa: Uprooted (utan tvekan! Recension kommer i helgen).
Besvikelse: Två eller tre saker jag glömde berätta för dig (vilket jag skrev mer om i min recension).