tisdag 31 maj 2016
Läs-a-lot: Ensamtid (dag 4 och sammanfattning)
Så var läs-a-loten slut och herregud vad jag är nöjd med min läsning den här helgen. Två utlästa böcker och en tredje som är nästan slut. Vi kan säga som så att jag har kommit ikapp och ligger nu till och med före på mitt Goodreads-mål. Det känns bra. Igår, dag 4, hann jag som jag misstänkte inte läsa så jättemycket så såhär ser de slutgiltiga siffrorna ut.
Dag 1: 1 timme 45 minuter
Dag 2: 6 timmar 35 minuter
Dag 3: 5 timmar 40 minuter
Dag 4: 2 timmar
Total lästid: 16 timmar
Tack så jättemycket till Liza på I regnet som anordnade denna läs-a-lot!
måndag 30 maj 2016
Planerad läsning v.22
Var tvungen att tjuvkika tillbaka på förra veckans planerade läsning och inser att jag läste 2/3. Känner mig rätt nöjd med det faktiskt. Att jag sedan lyckades slänga in lite fler böcker under helgens läs-a-lot som inte var med på listan är jag också mycket glad över.
Den här veckan ska bli sjukt varm tydligen. Jag jobbar måndag till fredag men hoppas orka lite läsning på kvällarna och annars är helgen faktiskt rätt öppen än så länge. Så veckans lista ser ut så här:
Den här veckan ska bli sjukt varm tydligen. Jag jobbar måndag till fredag men hoppas orka lite läsning på kvällarna och annars är helgen faktiskt rätt öppen än så länge. Så veckans lista ser ut så här:
- Vattnet drar
Har läst mer än halva så hoppas avsluta den ikväll. Om jag står ut för tycker den är rätt obehaglig faktiskt. - Bön för de stulna
Har påbörjat den lite smått och den verkar sjukt bra. - Ljudbok: Avgrunden
Har kommit fram till del 3 i Sagan om Isfolket. Det går framåt med lyssnandet. - Röta
Det har blivit dags för en ny read-a-long inne hos Nelly med andra serien i Korpringarna. Ser fram emot detta!
Läs-a-lot: Ensamtid (dag 3)
Gårdagens siffror är jag rätt så nöjd med. Framförallt är jag nöjd med att jag hann igenom halva Vattnet drar. Siffrorna spelar liksom inte så stor roll för mig så länge jag känner att jag får en massa läst. Så här ser det i alla fall ut nu.
Dag 1: 1 timme 45 minuter
Dag 2: 6 timmar 35 minuter
dag 3: 5 timmar 40 minuter
Idag är det jobb som gäller igen så räknar inte med att hinna få så mycket läst. Men det har varit en bra läshelg och imorgon (kväll antagligen) kommer det en sammanfattning.
Dag 1: 1 timme 45 minuter
Dag 2: 6 timmar 35 minuter
dag 3: 5 timmar 40 minuter
Idag är det jobb som gäller igen så räknar inte med att hinna få så mycket läst. Men det har varit en bra läshelg och imorgon (kväll antagligen) kommer det en sammanfattning.
söndag 29 maj 2016
Det handlar om dig av Sandra Beijer
Jag har självklart koll på vem Sandra Beijer är, även om jag inte följer hennes blogg. Är dock in där ibland och brukar gilla det jag läser. Det, och att jag hört otroligt mycket bra om den här boken, gjorde att jag såg fram emot att få en riktigt bra läsupplevelse.
Det handlar om dig handlar om den första kärleken. Den stora kärleken. Det som i tonåren känns som Den Enda Kärleken. Den namnlösa kvinnliga huvudpersonen faller hand över huvud för den gänglige pojken som kan ryska på en fest. Sedan är såväl hennes hjärta som sinne helt fast i honom. Liksom så ofta när det handlar om tonårskärlek går det fort, är intensivt, långt ifrån okomplicerat och fylld av såväl mest sprudlande lycka som djupaste sorg.
Jag är lite tudelad när det kommer till den här boken. Jag vill gilla den, och det gör jag också på sätt och vis. Jag älskar nämligen språket och berättarstrukturen. Hur Beijer inte nämner huvudpersonerna vid namn utan låter dem vara hon och han. Och hur den är så spot on i sina beskrivningar av känslor och händelser.
Vad jag däremot inte alls gillar är berättelsen. Jag gillar inte huvudpersonen. Tycker hon verkar rätt dryg faktiskt om jag ska vara ärlig. Samt väldigt upphängd på den här killen. Det är ju han som dikterar villkoren exakt hela tiden?! Miljöerna och händelserna sedan då. Jag antar att för vissa är detta säkert en träffsäker bild av hur tonåren såg ut. Men fördomsfullt nog så tror jag att man måste ha växt upp i Stockholms innerstad (eller liknande omgivning) för att kunna känna igen sig. Ja, det förkom alkohol där jag växte upp också. Men det kändes ändå inte som om det var så här? Men jag kanske har glömt bara. För det här tycker jag bara verkar vara ett destruktivt (och faktiskt lite bortskämt) sätt att tillbringa sin tid på.
Men själva kärleksbiten och turerna där i kring kan jag i alla fall känna igen mig i. Det är där mina delade känslor kommer ifrån. För språket och beskrivningarna är ju så fina!
Läs-a-lot: Ensamtid (dag 2)
Trots att jag sa att jag inte skulle ha så mycket tid över till att läsa igår så visade det sig att jag fick jättemycket läst. Vaknade tidigt så hann med flera timmars läsning redan på morgonen. Läst ut Living Dead in Dallas om påbörjade Så har jag det nu.
Väl på dans-EMet så var det en del pauser och mindre roliga saker att titta på emellanåt. Smart som jag var kom jag då på att jag kunde läsa en e-bok på mobilen. Så påbörjade Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck. Läste sedan ut den boken under kvällen. Så gårdagens siffror blev jag glatt överraskade av.
Dag 1: 1 timme 45 minuter
Dag 2: 6 timmar 35 minuter
Idag har jag redan hunnit påbörja läsningen så smått. Har kommit halvvägs i Så har jag det nu, då den är väldigt lättläst, så ska läsa klart den nu på förmiddagen. Sedan blir det nog att ta tag i Vattnet drar tror jag. Men har lite måsten som handling, städning och matlåde-matlagning att göra idag också så får se hur mycket det hinns.
Väl på dans-EMet så var det en del pauser och mindre roliga saker att titta på emellanåt. Smart som jag var kom jag då på att jag kunde läsa en e-bok på mobilen. Så påbörjade Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck. Läste sedan ut den boken under kvällen. Så gårdagens siffror blev jag glatt överraskade av.
Dag 1: 1 timme 45 minuter
Dag 2: 6 timmar 35 minuter
Idag har jag redan hunnit påbörja läsningen så smått. Har kommit halvvägs i Så har jag det nu, då den är väldigt lättläst, så ska läsa klart den nu på förmiddagen. Sedan blir det nog att ta tag i Vattnet drar tror jag. Men har lite måsten som handling, städning och matlåde-matlagning att göra idag också så får se hur mycket det hinns.
lördag 28 maj 2016
Läs-a-lot: Ensamtid (dag 1)
Igår var första dagen på läs-a-lot: ensamtid som hålls av I regnet. Jag jobbade hela dagen som vanligt och när jag kom hem var det saker som behövde fixas. Men jag fick ändå ihop lite lästid igår. Allt är bättre än inget tänker jag.
Dag 1: 1 timme 45 min
Idag, lördag, är en fullproppad dag eftersom det är EM i Rock'n'roll (dansen) i staden jag bor. Så dagen kommer tillbringas där. Men förhoppningsvis får jag tid till lite läsning också.
fredag 27 maj 2016
Simma med de drunknade av Lars Mytting
Jag brukar ofta vara förtjust i böcker som har en särskild ton och är skrivna på ett sätt som man känner är lite unikt. Det ger mig alltid en känsla av att jag läser något extra speciellt, även om historien i sig inte är särskilt unik. Simma med de drunknade är en sådan bok.
Den handlar om Edvard som bor i utkanten av en liten by i Norge med sin farfar. Där lever de ett rätt så ensamt liv på sin bondgård, bara de två. Av olika anledningar umgås de inte jättemycket med folket i byn men det är ingenting som Edvard direkt reflekterar över. Att Edvard lever ensam med farfar är för att hans föräldrar omkom i en mystisk olycka under en semesterresa till Frankrike när han var liten. Han själv var i samband med det försvunnen i fyra dagar och har inga minnen av händelsen. Varför föräldrarna dog vet Edvard inte och det är inget han eller farfadern någonsin har diskuterat. De pratar inte om de förflutna. Inte om olyckan, inte om hans föräldrar och inte om farfaderns medverkan i kriget. De nämner inte heller farfaderns bror, Einar, som försvann från gården och sedan dog i andra världskriget, men vars snickeriverkstad och trädodling fortfarande står kvar som ett museum på gården. Men så dör farfadern och när Edvard går igenom hans saker så hittar han papper som väcker en massa frågetecken. Både kring olyckan, Einar och vem Edvards mamma egentligen var och varifrån hon kom. Fast benägen att ta reda på sanningen ger sig Edvard, för första gången sedan barnsben, iväg från byn för att ta reda på vad som egentligen hände.
Det var länge sedan jag läste en bok med ett så detaljrikt språk som den här har. Ännu längre sedan jag gjorde det och faktiskt verkligen uppskattade det. Av någon anledning så hindrar detaljrikedomen ändå inte flytet i berättelsen så som det ibland kan göra. Lars Mytting har en otrolig kunskap kring olika sorters trädslag och om möbelsnickeri, något som verkligen kommer fram i den här berättelsen och bidrar till dess speciella klang.
Boken utspelar sig i helt fantastiska miljöer i Norge, Shetlandsöarna och Frankrike och de bidrar helt klart till stämningen i boken. Det skapas en sån där mysig stämning som till exempel deckare utspelade på engelska landsbygden kan framkalla (tänk Morden i Midsomer). Fast det här handlar om karga öar med piskande hav och skogar fulla med minor i en fransk by.
Det finns några ständigt närvarande mysterium i berättelsen. För Edvard vet i stort sett ingenting om vad som har hänt i det förflutna. Allt eftersom frågetecknen rätas ut inser man som läser mer och mer hur komplex den här historien är. Och hur förankrad den är i Europas krigshistoria. Jag tycker det är en skickligt komponerad berättelse och var själv helt oanande om sanningen ända in i slutet. Jag känner verkligen att jag uppskattar en berättelse som håller mig utom räckhåll från lösningen hela vägen men ändå lyckas ge mig ett avslut som jag känner mig tillfreds med i slutändan.
Så på frågan om jag kan rekommendera någon att läsa den här boken är svaret; Ja. Läs den. Läs den noga och se till att verkligen ta dig tid till att njuta av formuleringarna och beskrivningarna.
Bokbloggsjerka 27 - 30 maj
Godmorgon.
Tror det var länge sedan en fredag var så välkommen och jag ser fram emot att inte behöva vakna av klockan imorgon. Dags för en mycket sömnig jerka. Det vill säga, min hjärna är sömnig så vi får se om jag lyckas knåpa ihop ett svar på veckans fråga.
Tror det var länge sedan en fredag var så välkommen och jag ser fram emot att inte behöva vakna av klockan imorgon. Dags för en mycket sömnig jerka. Det vill säga, min hjärna är sömnig så vi får se om jag lyckas knåpa ihop ett svar på veckans fråga.
Temat för veckans fråga är med andra ord musik i kombination med böcker. Har en av dina favoritartister utkommit med en bok som du tycker att vi ska läsa? (För mitt vidkommande är jag ruskigt nyfiken på boken om Paul Stanley från Kiss). Kan du ge exempel på en bok som har en stark koppling till din favoritgenre? Envisas en av dina favoritförfattare med att ”spela” musik i böckerna som du absolut inte gillar? Eller….?
Detta är en svår fråga. Jag gillar musik men anser ändå att jag är rätt så dålig och ointresserad av sådant. Jag lyssnar liksom på det jag gillar och utforskar inte musikvärlden aktivt så mycket. Men ett par musikrelaterade svar kommer jag på trots morgondimman i huvudet.
En stor favorit hos mig är Kent. Kanske har det något att göra med textfantasten i mig. Deras låt En Enda Vän innehåller en del utdrag med repliker från filmatiseringen av Bonjour tristesse av Françoise Sagan. Jag gillar när musiken har litterära referenser. Och jag gillar det ännu mer när jag lyckas uppfatta det av mig själv och inte behöver läsa mig till det.
Sedan har vi ju boken The Dirt som handlar om Mötley Crüe. Det är en slags biografi skriven av bandmedlemmarna själva med hjälp av Neil Strauss. Nu är de inget favoritband, men eftersom min syster gillade dem under tonåren så har jag ändå hört deras musik och det finns en del låtar som fastnat. Läst boken har jag däremot gjort och den var väldigt intressant. Kan säga på en gång att rockstjärne-livet inte verkar vara något för mig dock.
torsdag 26 maj 2016
Läs-a-lot: Ensamtid
Detta är min bokhög för helgen. De två översta är prioriterade först och hinner jag sedan mer är de tre understa bibliotekslån som jag måste ta tag i. Hoppas verkligen jag hinner så långt (speciellt som Living dead in Dallas redan är halvläst.)
måndag 23 maj 2016
Planerad läsning v.21
Eh, okej. Förra veckans planering gick ju åt skogen. Jag började på nytt jobb och hade huvudvärk och var dödstrött varje kväll. Sedan spenderades hela helgen i Göteborg eftersom pojkvännens jobb såg Göteborgsvarvet som ett bra sätt att ha "teambuilding och möta respektive" på (obs! jag sprang inte, bara hejade). Det var ju i och för sig en rätt bra vecka, det var det. Men läsmässigt var den urkass. Därför blir det lite repris från förra veckan.
- Simma med de drunknade
Denna börjar det pratas om IDAG på Kulturkollos bokcirkel. Jag har 2/3 kvar. Ska intensivläsa ikväll tänkte jag. - Inte helt hundra
Min andra nätbokklubb ska cirkla denna på torsdag. Jag har inte börjat. Får se om jag hoppar den helt eller hur jag gör. Vill ju så gärna läsa och prata om böcker och har därför svårt att låta bli. - Living dead in Dallas
Om det mot förmodan skulle finnas dagar kvar på veckan när jag kommer så här långt.
tisdag 17 maj 2016
Kulturell hiss och diss
Det var länge sedan jag var med på Kulturkollos tisdagsutmaning så kände att det var dags för det igen. Denna veckan hissas och dissas det nämligen där inne och sådant är ju kul. Även om det alltid är supersvårt att komma på när man ska göra det.
¤ Berätta om den bästa kulturupplevelsen du haft under det senaste året! Bok du läst, film du sett, något på scen som var alldeles magiskt…. Hylla, hissa, beröm!
Har så svårt att välja vad som är DEN BÄSTA upplevelsen av allt bra. Vill liksom tipsa om alla bra böcker jag läst senaste året. Men jag läste Beckomberga: Ode till min familj i höstas och upptäckte Sara Stridsberg. Det var underbart. Och sedan har jag det senaste året börjat lyssna lite på poddar och fastnat totalt för två poddar om böcker. Mellan raderna med Jihde&Öhman av Karin Jihde och Peppe Öhman och En förbannad podd av Katta och Sofia. Älskar att lyssna på dem, gärna samtidigt som jag målar i en målarbok, och får nya boktips i nästan varje program. Tips!
¤ Och berätta om den sämsta kulturupplevelsen du haft under senaste året! Uslaste boken, värsta kalkonfilmen, pinsammaste föreställningen… Plocka fram stora motorsågen, bara!
Usel bok jag läst: Två eller tre saker jag glömde berätta för dig av Joyce Carol Oates. Usel för att jag har höga förväntningar på henne och hon verkligen inte levde upp till dem med den här boken. Sedan måste jag även såga tv-serien av The Mortal Instruments. Jag är inget fan av böckerna heller, men den första, Shadow of Bones, hade mig ändå fångad och jag sträckläste den. Men serien är bara rakt igenom pinsam med dålig kemi mellan skådespelarna. Jag slutade kolla efter sju avsnitt när jag insåg att jag inte skulle palla med att ta mig igenom den.
måndag 16 maj 2016
En ledig bokbytardag
Idag är det Stora bokbytardagen och som av en händelse har jag varit ledig idag. (Börjar nytt jobb imorgon och slutade på det gamla i fredags. Är lite nervös och förväntansfull så vi pratar om andra saker tycker jag.) Jag hade faktiskt helt glömt det här med bokbytardag idag och blev väldigt glad när det kom upp ett inlägg om det i flödet på Facebook igår kväll. Visste exakt vad jag skulle göra idag.
Så imorse, någon kvart efter 10.00, befann jag mig på vårt stadsbibliotek med ett par böcker jag inte riktigt gillar ur min egen bokhylla. Lyckades till min glädje hitta två stycken andra som jag hellre skulle äga. Nämligen dessa:
Så imorse, någon kvart efter 10.00, befann jag mig på vårt stadsbibliotek med ett par böcker jag inte riktigt gillar ur min egen bokhylla. Lyckades till min glädje hitta två stycken andra som jag hellre skulle äga. Nämligen dessa:
Dockskelettet är ju bara så ursnygg och jag kände att när chansen gavs måste jag äga den. Åsneprinsen har jag sett andra som läst och gillat och tänkte att den var värd en chans. Resonerade som så att jag hellre vill äga den än de böcker jag bytte bort i alla fall.
Ledig dag innebar också att jag köpte med mig en sallad hem (som tyvärr var rätt smaklös, borde ha valt en smörgås) och åt glass till lunch-efterrätt. Sedan satte jag mig i soffan, mitt på blanka dagen, och tittade på en film! Det händer väldigt sällan att jag tar mig ork att se på film. Ofta blir det bara något avsnitt av någon serie medan jag lagar mat och äter. Roade mig under tiden med mitt korsstygnsbroderi.
Jag har lite för många korsstygnsbroderier från en tid när jag gillade att handla sådana på tradera. Är ni intresserade kan ni se de andra här.
Nu är det eftermiddag och jag tänkte försöka vara duktig och göra lite yoga. Det var bara si så där 3 månader sedan jag blev förkyld och skulle ta en paus till jag blev frisk och aldrig började, med den där 30 dagars-yoga grejen som alla gjorde, igen. Sen kanske jag ska försöka lyckas få till lite läsning.
Planerad läsning v.20
Jag är lite av en planeringsjunkie och därför tänkte jag införa lite veckoplanering för min läsning. So here goes:
- Simma med de drunknade
Jag har precis börjat och behöver ha läst klart den till nästa vecka. Hoppas på att det inte ska vara några problem. - Living dead in Dallas
Nu måste jag verkligen läsa ut den här boken! Gillar inte att ha den liggande halvläst. - Ljudbok: Sagan om Isfolket - Häxjakten
Jag kom av mig i ljudbokslyssnandet. Tänkte försöka få igång det igen. Planen var ju att lyssna igenom hela Isfolket och jag är bara på bok två så det är en lång bit kvar.
söndag 15 maj 2016
Arvet efter dig av Jojo Moyes
Då har jag nu läst den väldigt ompratade uppföljaren till Livet efter dig. Denna recension kommer således innehålla en hel del spoilers för den första boken om nu någon ännu inte hunnit läsa den. Bara så ni vet.
Jag gillade boken riktigt mycket, och jag gillade att återigen få stifta bekanskap med Louisa. Men jag vet faktiskt inte om jag tycker att den här boken var nödvändig. Jag är inte en sådan person som känner att jag måste veta exakt vad som händer i slutet av en bok (så länge det inte är helt ologiskt slut). Pratade med min mamma och hon däremot tyckte det var väldigt roligt att få läsa mer och veta hur Lou klarar sig efteråt. Så antar att den här boken kanske är nödvändig för rätt många av Moyes läsare ändå. Jag läste den ju också trots allt, och det med stort nöje.
Louisa saknar Will och har fortfarande dåligt samvete över att hon inte lyckades förmå honom att vilja fortsätta leva. Detta trots att det gått ett och ett halvt år sedan han dog. Hon bor i London, i en lägenhet hon köpt för pengarna hon fick från arvet, och jobbar i en bar på flygplatsen. Hon fungerar, men hon lever inte. I lägenheten står allting fortfarande i lådor, hon går numera enbart klädd i jeans och vanliga tröjor och går lite för ofta till affären nere på hörnet för att köpa en flaska vin när hon kommer hem från jobbet. Det dåliga samvetet beror till lika stor del över att hon inte känner att hon inte klarar av att leva upp till löftet hon gav Will. Löftet om att fortsätta leva livet fullt ut, även när han är borta. Men oförsiktighet uppe på ett hustak och ett överraskande besök som ringer på dörren får Louisas värld att äntligen börja röra på sig igen.
Jag har bara läst de här två böckerna av Jojo Moyes, men jag gillar verkligen hennes språk och stil. Berättelserna har ett driv och är lagom förutsägbara samtidigt som det händer en del saker man inte förväntar sig. Fast det kändes lite som om det hända väldigt många olika saker i den här boken. Jag hade uppskattat att få läsa lite mer noggrant om vissa saker och inte att berättelsen hela tiden ska ta nya vändningar. Å andra sidan antar jag att de korta scenerna och snabba händelseutvecklingen är det som ger drivet.
Jag gillade boken riktigt mycket, och jag gillade att återigen få stifta bekanskap med Louisa. Men jag vet faktiskt inte om jag tycker att den här boken var nödvändig. Jag är inte en sådan person som känner att jag måste veta exakt vad som händer i slutet av en bok (så länge det inte är helt ologiskt slut). Pratade med min mamma och hon däremot tyckte det var väldigt roligt att få läsa mer och veta hur Lou klarar sig efteråt. Så antar att den här boken kanske är nödvändig för rätt många av Moyes läsare ändå. Jag läste den ju också trots allt, och det med stort nöje.
lördag 14 maj 2016
Bokbloggsjerka 13-16 maj
Nu kommer veckans jerka som var väldigt klurig den här gången.
Har tagit mig en ordentlig titt i bokhyllan och det är många titlar som skulle kunna beskriva en viss sorts människa, men som kanske inte passar in på mig. Däremot ger dem mig uppslag för andra karaktärer man skulle kunna skapa. Men nu var det mig det skulle handla om.
Av böckerna i din bokhyllan, vilken titel beskriver dig bäst?
Har tagit mig en ordentlig titt i bokhyllan och det är många titlar som skulle kunna beskriva en viss sorts människa, men som kanske inte passar in på mig. Däremot ger dem mig uppslag för andra karaktärer man skulle kunna skapa. Men nu var det mig det skulle handla om.
Jag bor tyvärr inte Tre trappor upp med hiss, men däremot tre trappor upp utan hiss. Bra för benmusklerna, speciellt dagar när man springer upp och ner till tvättstugan.
Jag känner att Vilja växa är något som passar in på mig. Inte direkt på längden eller tvären, utan att växa som person. Lära sig nya saker och känna att man utvecklas oavsett vad det handlar om. Det är viktigt för mig.
Trots att jag är en person som gillar väldigt mycket att vara själv så har jag även märkt att Tillsammans är man mindre ensam verkligen stämmer. Det betyder inte att man måste umgås med någon hela tiden, långt ifrån. Men att känna att man har en del människor i sitt liv som är speciella för en.
Den senaste veckans sommarvärme (som nu försvunnit igen) har gett mig en otrolig luft efter att ligga och läsa Kafka på stranden. Vilket känns konstigt för jag hatar att sola egentligen.
fredag 13 maj 2016
Måste bara prata lite om Sara Stridsberg
Det är fredag och jag har precis kommit hem från jobbet. Jag ska jerka lite senare idag men jag kände bara att först måste vi prata lite om Sara Stridsberg eftersom att det idag tillkännagavs att hon blivit invald i Svenska Akademin. Superkul tycker jag som jag är stort fan av Stridsberg.
Egentligen känner jag inte att jag får kalla henne för en av mina favoritförfattare än. Det är nämligen så att jag bara har hunnit läsa Beckomberga än så länge. Men den var mindblowingly bra och jag beslutade på en gång att jag kommer älska allt hon skriver förbehållslöst. Nu måste jag verkligen ta mig för att läsa något mer av henne, Darling River ligger bra till på den punkten. Men framförallt ser jag fram emot att ha Sara Stridsberg i Svenska Akademin och se vad framtiden kommer innebära.
måndag 9 maj 2016
Solen gör under för läsningen
Det kanske är för tidigt att ropa hej ännu, men banne mig om inte maj kommer bli en hejdundrande läsmånad. Den kommer i alla fall bli ihågkommen som "månaden när solen tittade fram". Vilket härligt väder vi haft de senaste dagarna! Jag har därför kunnat inviga balkongläsningen. Eftersom jag har morgonsol kräver den lediga mornar för att kunna genomföras. Men i helgen så han jag och denna goding med ett par stunder. Så härligt.
Och det härliga vädret gör ju att jag inte alls vill sitta inomhus och glo på en skärm. Sitta inomhus och glo i en bok går däremot alldeles utmärkt när jag tröttnar på solen. Därför blir det en hel del lästid nu. Sen kan ju den lättlästa boken göra en hel del också.
Och det härliga vädret gör ju att jag inte alls vill sitta inomhus och glo på en skärm. Sitta inomhus och glo i en bok går däremot alldeles utmärkt när jag tröttnar på solen. Därför blir det en hel del lästid nu. Sen kan ju den lättlästa boken göra en hel del också.
söndag 8 maj 2016
Jack av Christina Lindström
Jack är snart 18 år, väldigt snygg, cool, bra på innebandy och populär bland tjejerna. Han är lite småstökig och käftar gärna emot men är relativt lugn nu, till skillnad från för några år sedan när han inte direkt brydde sig om om han skadade någon, såväl psykiskt som fysiskt. En kväll på en fest träffar han Freja i badrummet. Freja som inte ser ut som de tjejer han brukar träffa, med sin stora näsa och rosa mössa. Men som han absolut inte kan sluta tänka på. Men snart står det klart att Jacks förflutna kanske inte riktigt är så lätt för Freja att hantera.
Jag har inte läst något av Christina Lindström innan, men om hennes tidigare böcker är lite lika den här så får jag ta och kolla upp dem snarast möjligt. För jag avgudar hennes språk! Jack har en så skön, laid-back jargong och en sån där humor som är småfyndig och inte helt uppenbar. Precis min kopp te.
Ska vi fokusera på själva historien så gillar jag den också. Jag gillar framförallt Jacks morsa och relationen dem emellan. Eftersom hon fick honom relativt tidigt så är hon fortfarande inte ens 40 år. Men i Jacks ögon är hon ändå gammal och mossig, vilket jag tycker är så roligt och känns så trovärdigt. Oavsett hur unga föräldrar man har tror jag nog man hade tyckt så. Jag gillar Freja också, även om jag har lite svårt att få en ordentlig bild av henne. Och jag har lite svårt för denna snabba kärleksutveckling. Men så är det ju i var och varannan ungdomsroman vilket gör att jag börjar fundera på om det bara är jag som inte minns hur det var när man var så ung.
Faktum är jag inte vet om detta är tänkt som en kärlekshistoria eller en kort utvecklingsroman. Vilket spelar kanske inte så stor roll. Det är kärlek, det är utveckling, det är humor och lite svärta. Så där som en bra historia ska vara.
Jag har inte läst något av Christina Lindström innan, men om hennes tidigare böcker är lite lika den här så får jag ta och kolla upp dem snarast möjligt. För jag avgudar hennes språk! Jack har en så skön, laid-back jargong och en sån där humor som är småfyndig och inte helt uppenbar. Precis min kopp te.
Ska vi fokusera på själva historien så gillar jag den också. Jag gillar framförallt Jacks morsa och relationen dem emellan. Eftersom hon fick honom relativt tidigt så är hon fortfarande inte ens 40 år. Men i Jacks ögon är hon ändå gammal och mossig, vilket jag tycker är så roligt och känns så trovärdigt. Oavsett hur unga föräldrar man har tror jag nog man hade tyckt så. Jag gillar Freja också, även om jag har lite svårt att få en ordentlig bild av henne. Och jag har lite svårt för denna snabba kärleksutveckling. Men så är det ju i var och varannan ungdomsroman vilket gör att jag börjar fundera på om det bara är jag som inte minns hur det var när man var så ung.
Faktum är jag inte vet om detta är tänkt som en kärlekshistoria eller en kort utvecklingsroman. Vilket spelar kanske inte så stor roll. Det är kärlek, det är utveckling, det är humor och lite svärta. Så där som en bra historia ska vara.
fredag 6 maj 2016
Bokbloggsjerka 6-9 maj
Idag är det i alla fall fredag! (Tänker på i onsdags när jag saknade jerkan innan jag kom på att det bara var onsdag.) Solen skiner, det ligger en helg med förhoppningsvis en del lästid framför mig och det är dags för veckans jerka.
Kan du berätta om en bok som har ett riktigt fint/fult omslag? Eller varför inte en av varje?
Detta går det ju att prata om i evigheter för en omslagstok som mig. Men har sett att en del har visat exempel från sin egen bokhylla och det tyckte jag var lite roligt. Så jag tänkte göra detsamma. Detta är alltså den snyggaste (en av dem i alla fall) och den fulaste boken jag har i hyllan. Med en halvkass mobilbild. Jag borde återuppliva min kamera.
The secret garden är så underbart fin. Jag är hopplöst förälskad i alla broderade omslag som finns (liksom Utvandrar-serien till exempel) och den här är inget undantag. Det jag gillar extra mycket är att man på insidan får se baksidan av broderier. Så snygg detalj!
Min version av Djävulen bär Prada däremot. Hur tänkte de här?! Den är grällt rosa, vilket min bild inte riktigt visar så bra. Och så är hon klädd i rött och allting bara skriker. Nej, jag borde faktiskt köpa mig en snyggare version av den här boken känner jag.
The secret garden är så underbart fin. Jag är hopplöst förälskad i alla broderade omslag som finns (liksom Utvandrar-serien till exempel) och den här är inget undantag. Det jag gillar extra mycket är att man på insidan får se baksidan av broderier. Så snygg detalj!
Min version av Djävulen bär Prada däremot. Hur tänkte de här?! Den är grällt rosa, vilket min bild inte riktigt visar så bra. Och så är hon klädd i rött och allting bara skriker. Nej, jag borde faktiskt köpa mig en snyggare version av den här boken känner jag.
torsdag 5 maj 2016
Miniatyrmakaren av Jessie Burton
Artonåriga Nella lämnar barndomshemmet för att flytta in i sin nya makes magnifika hus i Amsterdam. Hennes make, Johannes Brandt, är en framgångsrik och förmögen köpman, och bra mycket äldre än hon själv. Till hushållet hör också Johannes syster, Marin, och hushållets två tjänare, Cornelia och den svarta mannen Otto. Det är en underlig skara människor i ett ännu underligare hus och Nella har svårt att finna sig till rätta i ett hus där alla verkar leva sina egna liv. Men så får hon ett dockskåp av Johannes i bröllopsgåva. För att inreda det lilla huset anlitar hon Miniatyrmakaren, vars skapelser är så naturtrogna att Nella nästan tror de är verkliga. Snart upptäcker hon dock att figurerna verkar vara lite väl naturtrogna och i takt med att hon mer och mer blir en del av sin makes hushåll märker hon vad det gömmer sig för hemligheter i huset.
Detta är en väldigt sinnlig bok skulle jag vilja säga. Varenda beskrivning av såväl miljöer som personer är fantastisk och hela romanen känns som en utsökt och detaljerat målad tavla. Men jag tycker det känns lite som att själva historien har fått stå tillbaka lite för alla fantastiska beskrivningar. Den är spännande, och när jag väl kom in i den ville jag läsa vidare för att få veta vad den gömde på för hemligheter. Men det känns om om alldeles för många trådar lades ut för att sedan bara blekna bort utan att få något ordentligt fäste. Jag är inte en person som kräver absoluta och avklarade historier, långt ifrån. Men när flertalet inbjudningar till spännande sidospår i en historia bara helt förbises så känner jag mig lite lurad. Det känns nästan som om jag saknar en hel drös sidor i min bok.
Men överlag så tycker jag detta är en läsvärd bok. Det gäller att inte ha bråttom när man läser så det finns tid till att ta in det särpräglade språket ordentligt. Och sedan måste vi alla ta en minut och beundra det fantastiska omslaget tycker jag. På något vis speglar det känslan jag får av språket i romanen väldigt bra.
Detta är en väldigt sinnlig bok skulle jag vilja säga. Varenda beskrivning av såväl miljöer som personer är fantastisk och hela romanen känns som en utsökt och detaljerat målad tavla. Men jag tycker det känns lite som att själva historien har fått stå tillbaka lite för alla fantastiska beskrivningar. Den är spännande, och när jag väl kom in i den ville jag läsa vidare för att få veta vad den gömde på för hemligheter. Men det känns om om alldeles för många trådar lades ut för att sedan bara blekna bort utan att få något ordentligt fäste. Jag är inte en person som kräver absoluta och avklarade historier, långt ifrån. Men när flertalet inbjudningar till spännande sidospår i en historia bara helt förbises så känner jag mig lite lurad. Det känns nästan som om jag saknar en hel drös sidor i min bok.
Men överlag så tycker jag detta är en läsvärd bok. Det gäller att inte ha bråttom när man läser så det finns tid till att ta in det särpräglade språket ordentligt. Och sedan måste vi alla ta en minut och beundra det fantastiska omslaget tycker jag. På något vis speglar det känslan jag får av språket i romanen väldigt bra.
onsdag 4 maj 2016
Läsplaner för maj
En ledig dag mitt i veckan gjorde att jag ett tag undrade var jerkan var någonstans. Sen kom jag på att det bara är onsdag. Ja ja, då kör vi väl lite planerad läsning för månaden istället då. Jag har fortfarande en hel del påbörjade böcker som äntligen ska läsas klart och en del böcker som måste prioriteras.
¤ Inte helt hundra
¤ Miniatyrmakaren
Förra månadens bokcirkelbok hos Kulturkollo som jag aldrig hann klart med i tid. Nu har jag mindre än 100 sidor kvar.
¤ Jack
Läser den på rasterna på jobbet då den är rätt lättläst.
¤ Living dead in Dallas
Eh, ja den här läste jag inte en sida i förra månaden. Får se till att läsa klart den nu istället.
¤ Arvet efter dig
Måste tillbaka till bibblan i maj, så den ska läsas.
I mån av tid är det även två böcker från bokklubbar jag är med i som jag vill hinna läsa.
¤ Inte helt hundra
¤ Simma med de drunknade
Och skulle det bli ännu mer lästid (det kommer ju aldrig hända, men i alla fall) så har jag lite för många böcker hemma från bibblan just nu som jag vill läsa.
¤ Vattnet drar
¤ En bön för de stulna
¤ Alvernas liv
Inser också att det bara är en bok som är från min bokhylla. Och jag som enbart ska försöka läsa av dem. Det går inte så bra. Måste lägga band på mina bibliotekslån!
måndag 2 maj 2016
Jag och Earl och tjejen som dör av Jesse Andrews
Jag gillar humor och roliga grejer men har extremt svårt för renodlade komedier på film (typ i sorts sett allt med Adam Sandler osv). Därför brukar jag hålla mig rätt långt borta från sådant. Men så började jag ett nytt jobb, där det är en del dötid men i väldigt korta perioder, och jag behövde något enkelt och lättsamt att läsa. Valet föll på Jag och Earl och tjejen som dör.
Boken handlar om Greg som är killen på high school som kommer överens med alla olika gruppkonstellationer utan att egentligen vara kompis med dem. Han är lite av skolans pajas får jag intrycket av. Earl kan väl klassas som det närmaste han har till en bästa kompis. Earl är grov i mun, konstant arg och har rätt så ostadiga hemförhållanden. Greg och Earl är mest kompisar för att de båda två gillar att titta på konstiga och obskyra filmer och sedan försöka filma egna versioner av dem. Men så får Gregs gamla barndomskamrat Rachel cancer och Gregs mamma mer eller mindre tvingar honom att bli kompis med henne igen. Så Greg, och även Earl, börjar umgås med henne. För hur kan man vägra umgås med någon som snart ska dö i cancer?
Boken är rolig, det är den. Den är skriven lite som ett filmmanus, och Gregs humor är lättsam och rätt mitt i prick. I alla fall i början. Efter ett tag så tröttnar jag faktiskt på den humoristiska tonen, samtidigt som den faktiskt tappar i kvalitet. Det känns lite som den där dryga killen i klassen som ibland är så kul så han får hela klassrummet att skratta. Men på grund av detta så kan han inte låta bli att skämta om allting exakt hela tiden. Vilket gör att det blir tråkigt. Och Earl är helt klart en udda personlighet vilket bidrar med en hel del nöje.
Men det jag gillar med boken är att Greg redan från början klargör att detta inte är en typiskt "cancerhistoria". Det kommer inte förekomma romantik, klyschor eller livsvisdomar. Det gör det inte heller och det i sig tycker jag faktiskt gör detta till en rätt så bra bok. Den behandlar ett jobbigt ämne, men på ett väldigt lättsamt sätt. För läser man mellan raderna så går det att se att allt det jobbiga självklart finns därunder. Det kan inte vara på annat vis när det handlar om cancer.
Boken handlar om Greg som är killen på high school som kommer överens med alla olika gruppkonstellationer utan att egentligen vara kompis med dem. Han är lite av skolans pajas får jag intrycket av. Earl kan väl klassas som det närmaste han har till en bästa kompis. Earl är grov i mun, konstant arg och har rätt så ostadiga hemförhållanden. Greg och Earl är mest kompisar för att de båda två gillar att titta på konstiga och obskyra filmer och sedan försöka filma egna versioner av dem. Men så får Gregs gamla barndomskamrat Rachel cancer och Gregs mamma mer eller mindre tvingar honom att bli kompis med henne igen. Så Greg, och även Earl, börjar umgås med henne. För hur kan man vägra umgås med någon som snart ska dö i cancer?
Boken är rolig, det är den. Den är skriven lite som ett filmmanus, och Gregs humor är lättsam och rätt mitt i prick. I alla fall i början. Efter ett tag så tröttnar jag faktiskt på den humoristiska tonen, samtidigt som den faktiskt tappar i kvalitet. Det känns lite som den där dryga killen i klassen som ibland är så kul så han får hela klassrummet att skratta. Men på grund av detta så kan han inte låta bli att skämta om allting exakt hela tiden. Vilket gör att det blir tråkigt. Och Earl är helt klart en udda personlighet vilket bidrar med en hel del nöje.
Men det jag gillar med boken är att Greg redan från början klargör att detta inte är en typiskt "cancerhistoria". Det kommer inte förekomma romantik, klyschor eller livsvisdomar. Det gör det inte heller och det i sig tycker jag faktiskt gör detta till en rätt så bra bok. Den behandlar ett jobbigt ämne, men på ett väldigt lättsamt sätt. För läser man mellan raderna så går det att se att allt det jobbiga självklart finns därunder. Det kan inte vara på annat vis när det handlar om cancer.
Födelsedagsbeställning!
Fyller man år får man beställa böcker, det är sedan gammalt. Och jag har suktat efter Kraften ända sedan den kom ut men hållit mig. Tänket sedan beställa den i helgen men avvaktade ifaaall att Bokus skulle ha den som medmera-erbjudande i maj. Det hade dem, så nu är den beställd!
Tips om ni vill ha den och har medmerakort. Bara 129 kr på Bokus nu!
Funderar på om jag ska unna mig någon mer bok i födelsedagspresent också men kan inte bestämma mig, så det blir nog faktiskt bara en i år. Måste ju ändå hålla nere bokhandlandet så det är nog kanske lika så bra faktiskt.
Tips om ni vill ha den och har medmerakort. Bara 129 kr på Bokus nu!
Funderar på om jag ska unna mig någon mer bok i födelsedagspresent också men kan inte bestämma mig, så det blir nog faktiskt bara en i år. Måste ju ändå hålla nere bokhandlandet så det är nog kanske lika så bra faktiskt.
söndag 1 maj 2016
Read-a-long: Odinsbarn (del 4)
Så var Odinsbarn utläst. Jag visste ju redan innan att jag älskade den här boken, och det har inte ändrats efter min omläsning. Egentligen var slutdatumet igår, men dagen bjöd på födelsedag, utflykt och brasa och tiden fanns helt enkelt inte. Plus att jag hade några sidor kvar. Nu däremot har jag precis läst ut boken och det är dags för ett avrundande inlägg i Nellys read-a-long. Som vanligt är det VARNING FÖR SPOILERS för er som inte läst den här boken innan.
Och tack Nelly för att du anordnade det här! Det var varit otroligt roligt och jag tänker faktiskt vänta med att läsa andra boken till juni för att kunna vara med på read-a-longen för del 2 också.
Det var rafflande sista sidor. Att siaren inte fanns var väl visserligen inte så oväntat (det känns som rätt vanligt förekommande med gudsgestalter). Men det gav en helt annan syn på rådet och deras makt. Att folket tror att de lyder under Siaren när det egentligen är de själva som bestämmer allt och till på köpet gör Kraften svagare hos andra personer för att de ska kunna bibehålla makten. Förstår Rimes förtvivlan när han kom på detta.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om slutet. Jag känner alltid att jag har lite svårt att hänga med i slutscener där det händer mycket och är massa action. Men Urd försvann, och det utan någon egentligen förklaring till varför han hade den där himla näbben i halsen. Men antar att det kanske är sådant som får svar längre fram i serien.
Rime gick från laglös till korpbärare. Inget dåligt kliv uppåt. Så tillslut hamnade han alltså där han var tänkt att hamna hela tiden. Men kanske mer på sina egna villkor än om han följt den utstakade vägen från början.
Hirkas historia har väl egentligen bara börjat nu. Det är detta hela boken byggt upp till känns det ju som. Att hon tar steget tillbaka till den värld hon kommer ifrån. En värld som kanske är vår värld? Det där röda korset som var på bilden på kartan låter ju onekligen rätt likt ett georgskors (namnet googlade jag fram) som ju återfinns i vår historia. Men nu spekulerar jag hej vilt. Hur som helst blir jag väldigt besviken om Hirka och Rime inte träffas igen. Det måste de väl ändå göra?
Jag är så spänd på nästa bok. När jag träffade Siri Pettersen på förra årets bokmässa köpte jag de första två böckerna och fick dem signerade (och var rätt så väldigt starstruck och nervös när jag pratade med henne, Och ännu mer när hon sen började följa mig på instagram efter att jag lagt upp en bild om mötet där). Tanken var att jag skulle läsa den andra boken på en gång då, men det blev inte så. Hur som helst gav hon mig en liten heads-up på att den andra boken kommer vara annorlunda. För folk har tydligen blivit chockade när de börjat läsa den. Så jag förbereder mig genom att inte ha några förväntningar alls!
Och tack Nelly för att du anordnade det här! Det var varit otroligt roligt och jag tänker faktiskt vänta med att läsa andra boken till juni för att kunna vara med på read-a-longen för del 2 också.
Aprilläsning
Jag tyckte att min läsning i mars var ett skämt, så frågan är då vad aprilläsningen kan räknas som. Jag har haft dåligt med tid och dåligt med ork och det känns som om jag knappt läst någonting alls. Jag har fortfarande många påbörjade böcker och känner mig faktiskt lite stressad emellanåt. Det ligger så mycket böcker och väntar på att bli lästa! Men nu sätter jag min förhoppning till att maj blir en läsmånad, även om jag har en del saker inplanerade där också som kommer inkräkta på lästiden. Detta är i alla fall vad jag fick utläst i april.
Liv efter liv - Kate Atikson
Carry on - Rainbow Rowell
Jag och Earl och tjejen som dör - Jesse Andrews
Antal lästa böcker: 3
Den bästa: Liv efter liv (Så unikt berättad historia och till på köpet en riktigt bra sådan.)
Besvikelse: Carry on (Om jag nu måste välja, inte för att den var dålig egentligen, men eftersom den var sämre än jag trott.)
Liv efter liv - Kate Atikson
Carry on - Rainbow Rowell
Jag och Earl och tjejen som dör - Jesse Andrews
Antal lästa böcker: 3
Den bästa: Liv efter liv (Så unikt berättad historia och till på köpet en riktigt bra sådan.)
Besvikelse: Carry on (Om jag nu måste välja, inte för att den var dålig egentligen, men eftersom den var sämre än jag trott.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)