Det är flera år sedan jag läste en bok av Helena von Zweigbergk sist. Insåg när jag kollade upp vad hon skrivit att jag läst hennes första böcker men inte en enda av hennes senaste. Eftersom jag verkligen gillade de böcker jag läst bestämde jag mig för att det var dags att ändra på det, genom att börja med hennes senaste bok som kom ut nu under hösten.
Lästes som: Ljudbok
Uppläsare: Helena von Zweigbergk
Förlag: Nordstedts
Köpställen: Adlibris,
Bokus
Handling:
Agneta och Xavier har levt i ett långt äktenskap. I takt med tiden och att barnen lämnat hemmet är det som om avståndet dem emellan successivt ökar. Ett outtalat tomrum som ingen av dem riktigt vet hur de ska fylla.
Grälen och striderna är över. Saker och ting får passera. De har ju ett bra liv, en tillvaro fylld av trygga vanor, och de har utvecklat en ömsesidig tolerans. Men kanske har detta ett pris? För där finns också en bräcklighet mellan dem, som kan bli till en spricka som kan gå på djupet och orsaka stor skada.
Men när katastrofen kommer är det utifrån. Och den ställer hela deras tillvaro och deras förhållande på spel. Det är Agneta som är den skyldiga. Hur ska hon överleva skulden? Och när de förlorat sitt hem, hur hemma är de med varandra, egentligen? Vad är värt att slåss för? Och vad ska man släppa för att kunna gå vidare?
Mina kommentarer:
Det som jag tycker är von Zweigbergks styrka är hennes otroligt genuina sätt att beskriva relationer. I de romaner jag har läst av henne är det relationerna mellan människorna som har varit bokens styrka och det som fört berättelsen framåt. Den här boken är inget undantag, även om den katastrof som inträffar får rätt stor betydelse för karaktärernas liv.
Det här är ingen spännande bok men ändå kunde jag knappt sluta lyssna på den. Jag vet inte om jag hade fått samma effekt om jag hade läst den själv. Jag har upplevt samma sak med alla de böcker jag lyssnat på av författaren. Ett väldigt rogivande tillstånd infinner sig där jag kan lyssna i timmar samtidigt som jag gör annat. Kanske är det för att berättelsen inte direkt har några toppar och dalar. Den är på ungefär samma nivå igenom hela boken, samtidigt som det såklart händer saker mellan karaktärerna så det är intressant att ta del av den.
Totalskada har dock den stora katastrofen att förhålla sig till också, vilket gör den lite annorlunda mot det jag tidigare läst av von Zweigbergk. De tidigare böckerna jag läst har handlat om problem som exempelvis skilsmässa, som går att relatera till för rätt många. Har man inte gått igenom det så är man ändå rätt så bekant med vanliga reaktioner och så vidare. Den här katastrofen är det förhoppningsvis inte så många som kan relatera till. Jag vet ärligt talat inte om jag gillade det inslaget eller inte, då jag tror att Zweigbergk hade kunnat skriva en bok om Agneta och Xavier ändå. Men kanske hade den blivit för lik hennes andra böcker då? Jag har läst för få för att veta. Jag antar att det hon är ute efter här är att gestalta hur relationer klarar av när något oväntat och hemskt händer.
Jag hoppas det framgått att jag verkligen gillade den här boken trots allt. Jag ska läsa någon mer bok av Helena von Zweigbergk innan jag klassar henne som expert på relationsromaner, men hon ligger bra nära titeln i min värld.
Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor