Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson

Oftast plockar jag upp nya ungdomsböcker utan allt för stora förväntningar. Jag älskar ju ungdomsböcker, men för att vara ärlig så brukar de flesta faktiskt inte stanna kvar i minnet. Det gör också att jag många gånger struntar i att plocka upp dem helt och hållet. Det är dumt för då kan en missa sjukt bra författare med genialiskt språk. För precis detta visade sig vara fallet med Sara Ohlsson för mig. Inför den här recensionen av hennes andra bok var jag tvungen att googla hennes debutroman (Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag) för att se om jag verkligen läst den som jag trodde. Det har jag nog inte. Känner inte igen handlingen och förstår verkligen inte hur jag skulle ha glömt att jag läst den. Inte om skrivsättet liknar Ingen normal står i regnet och sjunger. För jag blev rätt så rejält hänförd bara efter ett par sidor.

Den handlar om Ella och hennes bästis sedan för alltid Charlie. De känner varandra utan och innan och har en väl inarbetad jargong. I stort sett är de egentligen som syskon, bara att de råkar ha olika föräldrar. Båda två längtar efter att hitta kärleken. Speciellt Ella som funderar mycket på hur det egentligen känns att vara kär. Hon tror sig har varit kär men hur är man säker? Speciellt som Hollywood ger alla alldeles för höga förväntningar på hur kärlek ska vara. Men Ella och Charlie har i alla fall alltid varandra. Tills Charlie en dag träffar Niki och allting blir väldigt komplicerat.

Ungefär halvvägs in i boken funderade jag lite på vad jag skulle skriva i recensionen. Jag tänkte: "Det här är en klassisk bok om två bästisar där det blir komplikationer när den ena blir ihop med någon. Det unika med den är språkets ton." Men sedan läste jag lite längre och blev plötsligt lite överraskad. Det gäller att inte ha för mycket förutfattade meningar på vart en historia är på väg. För en del kanske utvecklingen inte alls var förvånande. Men jag var så bensäker på vad som skulle ske att jag inte alls var öppen för andra möjligheter. 

Det som egentligen fick mig på fall med den här boken är språket och de rappa replikerna mellan karaktärerna. Det förekommer varken utdragna scener eller omständliga beskrivningar i den här boken. Vissa kapitel är till och med superkorta. Men det behövs inte mer när varenda mening verkligen visar att den gör nytta för texten. Satt och kände att jag ville citera var och varannan sida medan jag läste. Dock var det en scen som jag verkligen fastnade extra för. Eftersom den är så sjukt genialisk och jag önskar så att jag kommit på den själv. Ger er ett litet utdrag ur den: 

- Vi kan väl gå en sväng? säger Svante.
Så vi går från skolan till slottet, sen går vi Kungsgatan tills den tar slut och där vänder vi och går tillbaka samma väg. Vi pratar bara lite och skrattar ingenting, när vi har två kvarter kvar till slottet får jag panik och svänger av på Vasagatan bara för att det ska hända något.
- Vart ska du? frågar Svante.
- Monopol, säger jag. Kungsgatan ligger bredvid Vasagatan i monopol också och  jag tänkte bygga hotell här.
Han stirrar på mig så länge att jag hinner tänka fuck ungefär åttahundra gånger men så säger han "Pax för att vara strykjärnet" och börjar springa.
- Vart ska du? ropar jag.
- Odengatan! Jag slog en femma och tänker hinna dit före dig. 

Ni hör ju. Genialiskt! 

Sedan måste jag faktiskt nämna det underbara i att hon skriver om mens, kåthet och sex på ett sätt som känns äkta och naturligt. Boken genomsyras även av ett starkt feminismtänk. Jag gillar hur det är så tydligt att Ella vill och tycket så mycket på den punkten, men inte vet hur hon ska få fram det. Faktum är att jag gillar hela Ellas karaktär. Hon får känna alla känslor, utan att de tar över. Hon gör vad hon vill, och får ibland lite ångest över det ett tag efteråt, utan att sedan älta det i flera sidor framöver. Det är befriande med en person som faktiskt känns som om hon skulle kunna existera på riktigt. 

Jag tror ni förstått att jag blev väldigt förtjust i den här boken. Jag tror jag fått en ny favoritförfattare. Ska se till att läsa Sara Ohlssons debutroman snart och gillar jag även den är saker klar.