måndag 25 november 2019

Det slutna sällskapet av Elisabeth Klehfoth

Tidigare i höstas läste jag Den hemliga historien av Donna Tartt. Den här boken sägs vara för oss som älskar den boken, så därför var jag såklart väldigt intresserad av att läsa.

Originaltitel: All These Beautiful Strangers
Lästes som: E-bok
Förlag: Modernista
Köpställen: Bokus, Adlibris
Recensionsex: Ja

Handling:
Charlie Calloway har ett liv som andra skulle döda för. Trots att hon bara är 17 år befinner hon sig i toppen av samhällets näringskedja. Men hon plågas fortfarande av sin mammas försvinnande för tio år sedan, och hon kämpar med familjens mörka historia.
I ett försök att slå sig fri från sitt förflutna kastar sig Charlie ut i studentlivet på den prestigefyllda skolan Knollwood som samlar New Englands unga elit. Snart blir hon en del av skolans innersta krets. Dessutom uppvaktas hon av »A-gruppen«, ett hemligt elitsällskap, ökänt för att terrorisera fakulteten, administrationen och sina fiender.
För att bli medlem måste Charlie delta i Spelet, en utdragen och diabolisk lek som kommer att äventyra hennes vänskaper och rykte liksom hennes plats på skolan. Snart börjar nuet och det förflutna att smälta samman, och Charlie tvingas konfrontera fruktansvärda sanningar om sin familj, sin skola och om sitt eget liv.

Mina kommentarer:
Att läsa den så nära inpå Den hemliga historien var nog inte så bra av två orsaker. För det första kunde jag inte låta bli att jämföra karaktärer, språk och handling. För det andra kände jag att berättelsen inte var lika spännande för att jag trodde mig veta vad som skulle hända. Jag tänkte att det måste ju finnas en anledning att böckerna jämförs. Nu är de här berättelserna inte alls lika (och de har dessutom olika målgrupper), men har ändå en del gemesamt. Något har hänt, men läsaren vet inte hur eller varför. Boken utspelar sig även delvis på en internatskola och kretsar kring ett speciellt gäng. Där tar likheterna slut, och jag tänker också sluta jämföra böckerna. 

Jag gillade den här boken, men känner ändå att det var någonting med den som skavde. Jag vet inte om det var mina förväntningar, eller något i berättelsen. Jag tror det var att Charlie kändes väldigt distanserad, även om det är i hennes huvud vi befinner oss. Det var som att jag aldrig riktigt lyckades få grepp om henne eller vad hon kände. Faktum är att jag kände att karaktärerna inte var porträtterade så bra överlag. Det kändes som att de tilldelades en egenskap och sedan var de färdiga. Väldigt enkelt och stereotypiskt. 

Något jag däremot gillade var hur berättelsen var uppbyggd. För även om Charlie är huvudpersonen så får vi se tillbakablickar ur dåtiden och där skiftar perspektivet mellan karaktärerna som var viktiga i det som skedde då. Det blir väldigt spännande till slut, då vi får fler och fler ledtrådar i samma takt som Charlie själv får reda på saker. Ibland ligger vi till och med lite före henne. 

Jag ångrar absolut inte att jag läste den här boken. Mot slutet ville jag så gärna veta vad som hänt att jag inte kunde lägga den ifrån mig och min bebis fick leka själv bredvid mig när han vaknade så jag hann läsa klart. För de som bryr sig mer om handlingen än karaktärerna så tror jag också att det här kan vara en riktig fullträff. 

Betyg på Goodreads: 3 av 5 stjärnor

tisdag 19 november 2019

Tisdagstrio: Första i serien

Mitt deltagande i tisdagstrion är lite sporadiskt. Många tisdagar börjar jag skriva på ett inlägg, men tar en paus för att fundera vilka böcker jag vill ha med. Sedan är det helt plötsligt onsdag och jag har glömt att jag skulle skriva klart inlägget. Men det är ju ingen som lider av att jag inte deltar varje vecka, och jag brukar kolla in era inlägg (även om jag är lika dålig på att kommentera som jag är på att skriva mina inlägg färdigt).

Den här veckan är det temat hos Ugglan & boken Första i serien och jag har funderat ett tag på vilken vinkel jag vill ha. Eftersom det nya året snart är här har jag redan nu börjat fundera på vilka böcker jag ska läsa då. Jag gillar ju som bekant att göra listor och utmaningar för mig själv. Därför tänkte jag presentera tre böcker som är de första i en serie som jag hoppas läsa under 2020. Allihop är fantasy eftersom det är en favoritgenre hos mig.



1. Mistborn, eller The Final Empire som första delen egentligen heter, av Brandon Sanderson hyllas var jag än läser. Har sett fram emot att läsa den sedan jag köpte den, för 4 år sedan..

2. De utvalda: Tankeläsaren av Kristin Cashore ska också vara väldigt bra vad jag hört. Den serien har jag haft ännu längre. Vill så gärna läsa!

3. Tredje Principen av Anna Jakobsson Lund står och frestar i bokhyllan. Jag har hittills inte läst en bok jag inte gillar av henne. Men det här dystopiska trilogin har några år på nacken och författaren brukar ju utvecklas. Det ska därför bli spännande att se hur hennes tidigare verk är.

torsdag 14 november 2019

Månadssammandattning - oktober

Tankar i oktober

Oj, vilken läsmånad oktober visade sig bli. Jag är riktigt imponerad av mig själv faktiskt. Som vanligt så ligger jag efter med att skriva om böckerna. Jag älskar att bokblogga/instagramma, men märker att mina tankar är för grötiga för att riktigt orka formulera sig nu för tiden. Jag undrar vad jag ska skylla på när bebisen blir större och jag inte ammar längre. Sömnbristen lär väl dock hänga kvar några år så kan ju luta mig tillbaka på den. Men för att återgå till månadens läsning, jag är nöjd med siffrorna. Speciellt att hälften av dem jag läst var mina egna. Även om jag insett att jag absolut inte kommer klara av årets utmaningar.

Månadens bästa

Den här månaden har jag läst så många bra böcker. Absolut bäst var dock Välj mig, som jag älskade varje sida! Högt upp kom också efterlängtade Blynätter, är så redo för fortsättningen av serien. Gun Love, Den hemliga historien och Allt du gav mig var minnen är också minnesvärda. Som sagt, det har varit en otrolig läsmånad.

Antal lästa böcker: 12 stycken
Böcker från min egna hylla: 6 stycken





tisdag 12 november 2019

Allt du gav mig var minnen av Adam Silvera

Jag har sett Adam Silveras böcker skymta förbi på Youtube och Instagram, oftast ackompanjerat av lovord. Men det här är faktiskt första boken av honom jag läser.

Originaltitel: History Is All You Left Me
Lästes som: Inbunden
Förlag: Lavender Lit
Köpställen: Bokus, Adlibris
Recensionexemplar: Ja, tusen tack Lavender Lit!

Handling:
När Griffins första kärlek och ex-pojkvän Theo dör i en drunkningsolycka är det som om hela världen imploderar. Trots att Theo hade flyttat till Kalifornien och börjat dejta Jackson hade Griffin aldrig tvivlat på att det skulle bli de två igen, när tiden var inne. Den framtid han hade föreställt sig har plötsligt gått om intet.

För att göra saker och ting ännu värre är Jackson den enda som förstår Griffins sorg och smärta. Men hur mycket de än öppnar upp sig för varandra fortsätter Griffin att famla allt djupare ner i den mörka avgrunden. Han förlorar sig själv i tvångssyndrom och destruktiva handlingar, och hemligheterna han bär på hotar att förgöra honom. Om Griffin någonsin ska lyckas ta sig upp över ytan igen måste han först konfrontera sina minnen, och lägga varenda hjärtskärande bit av pusslet som utgör hans liv.

Mina kommentarer:
Länge trodde jag att jag läste en bok som var helt okej, även om den har ett fantastiskt och rakt språk. Det är en gullig kärlekshistoria av hur Griffin och Theo går från vänner till par, varvat med en förtvivlad Griffin som sörjer Theo efter att han dött. Det är bra, men inget direkt speciellt. Men så någon gång i sista halvan av boken framkommer det saker som gör att jag ser allt jag hittills läst i lite annat ljus. Jag får en större förståelse för Griffin och berättelsen blir djupare. Hade det här varit en bokdiskussion hade jag kunnat skriva långa stycken om hur min bild av berättelsen ändrades. Helt plötsligt gillar jag boken riktigt mycket!

 Det är en stor kontrast mellan de olika perspektiven. I dåtiden sprudlar kärleken mellan killarna. Det är sådär gulligt och lite trevande som det bara kan vara under den första förälskelsen. Vi lära känna Theo som är i det närmaste perfekt, eftersom han beskrivs utifrån Griffins kärlekstindrande ögon. Samtidigt vet vi att någonting har hänt. För parallellt är vi också i nutid, ett och ett halv år senare. Theo är inte bara död, utan han har även en ny pojkvän och Griffin är numera hans ex. Det är smärtsamt att befinna sig i Griffins sorg där allting kretsar kring deras förflutna. Därför kan jag förstå varför han börjar umgås med Jackson som, liksom Griffin själv, inget heller vill än vältra sig i minnen. Jag inser att de tror att vad de håller på med ska hjälpa dem att gå vidare, men jag kan inte låta bli att känna att det nog mest är destruktivt att minnas på det sättet de gör.

Fastän det här är en fin kärlekshistoria å ena sidan, är det en nattsvart och rå berättelse med otroligt självupptagna karaktärer å andra sidan. Varken Griffin eller Jackson kan se längre än deras näsa sträcker sig, och jag kan ibland inte ens känna att deras sorg rättfärdigar vad de håller på med. Som grädde på moset lider Griffin av svåra tvångshandlingar.

Berättelsen styrka är de olika personporträtten. Karaktärerna är långt ifrån felfria men de känns alltid äkta. Som jag nämnde innan så blir berättelsen (och Griffin) mer komplex ju längre in i den jag läser. Det är riktigt skickligt gjort! Jag känner mig urlakad när jag läst klart. Och övertygad om att jag kommer läsa den här boken igen. För att då se alla de nyanser jag missade första gången.

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor

söndag 3 november 2019

Välj mig av Christina Lindström

Jag har verkligen gillat de tidigare böcker jag har läst av Christina Lindström. Hon har blivit en sådan där författare som jag blir alldeles exalterad över när jag ser att hen ska ge ut en ny bok. Hon har seglat upp på delat första plats tillsammans med Katarina von Bredow över favorit inom samtida ungdomslitteratur. Självfallet har jag därför sett fram emot den här boken i flera månader. Inte minst för att jag tycker omslaget är himla snyggt.

Lästes som: e-bok
Förlag: B Wahlströms förlag
Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling: 
När Silje kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet är allt förändrat. Alla tittar på henne och tystnar när hon närmar sig. Och alla viskar om vad som hände under sommaren. Att Siljes pappa har drunknat och att alla tror att han har tagit livet av sig.

I centrum står Silje, som försöker navigera i denna nya tillvaro där hennes pappa inte längre finns, där hennes mamma och storebror försöker hantera sin egen sorg. Och samtidigt pågår livet som vanligt runt omkring henne. Siljes bästis umgås mer och mer med sina danskompisar och även om det hugger i Silje av ensamhet orkar hon inte riktigt bry sig. Hon orkar inte riktigt bry sig om något, förrän hon träffar Alvin.

Mina kommentarer: 
Det här är en fullträff i min värld. Jag har en del saker jag verkligen gillar i ungdomsböcker, det är egentligen svårt att förklara vad som krävs, det är mer en känsla. Jag vill känna igen mig tillräckligt mycket i huvudkaraktärens liv för att kunna föreställa mig hur det skulle kunna hända mig när jag växte upp, om mitt liv hade varit mer spännande än vad det faktiskt var. Det behöver finnas problem, spirande kärlek och trovärdiga relationer. Sedan behöver tonen vara rätt, och slutligen behöver jag ha minst en scen jag fastnar för så mycket att jag kan plocka upp boken för att jag känner ett stort behov av att enbart läsa sagda scen. Såklart kvalar Välj mig in på alla dessa punkter.

Just den här boken har dock ett huvudtema jag är glad att jag inte kan känna igen mig i, nämligen sorgen efter en förälder som gått bort. Det är tungt att läsa om familjens sorg, och inte minst deras okunskap om vad som faktiskt hände som ligger som ett stort frågetecken genom boken. Det jag slås av är hur ensam Silje är i sin sorg. Hela familjen sörjer och ingen av dem verkar klara av att dela sina upplevelser till en början.

Jag tycker att en av Lindströms styrkor är att skriva intressanta karaktärer. Silje är kanske inte hennes mest sympatiska karaktär, men jag får en förståelse för henne under berättelsens gång. När jag börjar läsa tycker jag nästan att hon känns avtrubbad, blind för omvärlden. Längre in i boken inser jag dock att det nog faktiskt är just det hon också är. Hon är så inne i sin egen sorg att hon inte märker att hon stänger ute sin bästa kompis Mia till den grad att hon börjar umgås mer med de andra tjejerna. Istället blir hon bara besviken på Mia som inte finns där som hon brukar. För det enda Silje önskar är att livet ska se ut som det gjorde innan.

Det är inte bara tunga ämnen i boken, utan det är också en spirande romans mellan Silje och Alvin. Deras romans börjar visserligen rätt plötsligt. De går liksom från att mest ha tittat på varandra till att ha djupa samtal lite för snabbt. Men om jag bortser från det är det scenerna med dem väldigt vackra och blir ett bra komplement till den tunga sorgen som annars dominerar.

Mitt största problem med boken är att den är för kort. Jag hinner inte umgås med Silje tillräckligt länge på de 268 sidorna som boken varar. Jag behöver mer! Det hade också varit bra för att fördjupa de många teman som finns mer. Nu är mycket av fokuset på Silje och familjens sorg. Men det gör att vi bara hinner doppa tårna i skavande kompisrelationer och begynnande förälskelse. Jag tror att en längre bok hade gett mer djup till berättelsen och gjort den ännu finare.

Betyg på Goodreads: 5 av 5 stjärnor