tisdag 20 augusti 2019

Tisdagstrion: Favoriter från barndomen

Veckans trio hos Ugglan & Boken handlar om våra favoriter från barndomen. Här har jag valt ut tre av alla de böcker jag slukade och älskade som barn.



1. Allis med is av Gunilla Linn Persson
Älskade den här boken som barn och har läst den fler gånger än jag kan räkna. Läst den rätt många gånger i vuxen ålder också. Såklart.

2. Eddie och Johanna av Viveca Sundvall
Tredje boken om Eddie och den enda jag ägde som barn, så det är den jag läst flest gånger. Men lånade de andra på bibblan vill jag minnas. Nu har jag såklart sett till att jag har en komplett samling.

3. Julia av Helena Dahlbäck
Jag hade samlingsvolymen ovan med alla fyra böcker om Julia i en och tror jag läste den som mest när jag var 8-9 år. Var så fascinerad av Julia som gick i mellanstadiet och fick vara med om så häftiga saker som att bli tillsammans med en äldre kille (han gick nog i sexan om jag minns rätt?) och få ett syskon, något jag hett önskade men aldrig fick (har två småsyskon så förstår att mina föräldrar tyckte det räckte).

En katts resedagbok av Hiro Arikawa

Den här boken tror jag aldrig hade fått samma publicitet om den inte hade blivit nominerad till Årets bok 2019. För den skull är det väl tur att den fick chansen. Inte minst för att det gav mig vetskap om den så att jag kunde läsa den. 

Originaltitel: Tabineko Ripoto
Lästes som: Inbunden
Förlag: Bokförlaget NoNa
Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling: 
Nana vet varken vart de är på väg eller varför de gör den här resan. Men han trivs med att sitta i en silverfärgad van bredvid sin älskade husse Satoru. Tillsammans far de tvärs över Japan och hälsar på hos gamla vänner.

Men varför reser de? Och varför är alla så intresserade av Nana? När det går upp för honom brister hans lilla hjärta och han gör allt för att få ett slut på äventyret.

Mina kommentarer:
Den här boken är en gullig och hjärtskärande liten pärla. Gullig för att huvudpersonen är en katt, och det finns nog inget sötare än att befinna sig i ett djurs huvud. Eller snarare, hur vi människor inbillar oss att djuren tänker. Författaren har fångat kattens karaktäristiska drag perfekt och gett ord åt hans tankar som är så mitt i prick. 

Hjärtskärande är boken eftersom att Nanas älskade husse gör alla dessa resor till gamla vänner för att han inte längre kan ta hand om honom. Genom dessa resor får vi också återblickar i Satorus uppväxt och en förståelse för vilken roll personerna vi besöker har spelat i hans liv. 

Böcker av det här slaget uppskattar jag väldigt medan jag läser dem, även om de sedan inte brukar lämna något bestående avtryck hos mig. Risken finns att jag om ett år inte minns så mycket mer än att jag gillade vad jag läste. Men jag är väldigt glad att jag har läst den.  

Betyg på Goodreads: 3 av 5 stjärnor

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Jag ska erkänna att jag inte är något fan av Gardells böcker. Jag har ingenting emot dem heller. Jag läste Ett ufo gör entré och alla de andra någon gång i tonåren och tyckte att de var bra. Men jag har sedan dess inte känt någon vilja att läsa något annat av honom. Men nu är ju hans nyaste bok nominerad till Årets bok 2019 och var därför tvungen att läsas.

Lästes som: Inbunden
Förlag: Norsteds
Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling: 
Till minne av en villkorslös kärlek är ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!

Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.

När yngste sonen Jonas föds är Ingegärd nära att dö. Men när hon ligger med spädbarnet på sitt bröst och ser in i den nyföddes ögon förstår hon att för den här hjälplösa krakens skull måste hon fortsätta leva. Där och då bildar modern och sonen ett förbund som de aldrig ska bryta.

Mina kommentarer:
Ärligt talat var jag på väg att lägga ner den här boken efter 100 sidor. Jag gillade inte var jag läste och tanken på att ta mig igenom 400 sidor till var inte tilltalande. Men eftersom jag är en sådan som har svårt att inte avsluta böcker fortsatte jag. Och även om jag inte tyckte att det blev jättebra så blev det bättre. 

Det jag hade mest svårt för med boken var hur repetitiv och tråkig jag tyckte den var. Då jag nästan la ned den vid 100 sidors-strecket hade ingenting hänt mer än att familjen var på väg ut på en längre bilresa och höll på att packa bilen och ta sig iväg. Vissa bitar var lite intressanta och det var de som fick mig att ändå känna att jag fick ut något av att läsa vidare. 

Gardells ton är väldigt tydlig i den här boken också, vilket gör den lättsam att läsa. Jag tyckte även han gör ett rätt häftigt stilistiskt drag genom att låta sig själv dö i första stycket. Men det gör också hela berättelsen lite rörig för ibland förstår jag inte vem det är som är berättaren. 

Överlag känner jag att jag lika gärna hade kunnat låta bli att läsa den här boken. Men jag har sett många som har älskat den, så är du redan en fantast av Gardells böcker är jag rätt övertygad om att du skulle älska den här med. 

Betyg på Goodreads: 2 av 5 stjärnor

tisdag 13 augusti 2019

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa

Veckans trio hos Ugglan & Boken handlar om böcker vi ser fram emot att läsa. Jag har alltid en himla massa böcker jag helst vill sätta tänder i nu på en gång. Att läsa-listan är aldrig sinande. Men här kommer tre som jag har alla intentioner att plocka upp under hösten, i enlighet med de böcker jag valde ut i årets början.


1. Den hemliga historien av Donna Tartt. Jag har fortfarande inte läst någon av hennes böcker och planerar även att läsa Steglitsan innan året är slut.

2. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist. Jag har läst merparten av författarens böcker men inte den här. Har dock hört att det inte är en av hans bästa, men vill såklart ändå läsa den.

3. King of Scars av Leigh Bardugo ingår visserligen inte i min lista. Men jag såg så mycket fram emot utgivningen och köpte boken direkt när den kom ut. I januari..

måndag 12 augusti 2019

Månadssammanfattning - juli

Tankar i juli

Sommar och semester brukar innebära massvis med lästid. Men inte det här året där vardag innebär föräldraledighet. För semester innebär att vi har hittat på lite saker och det har inkräktat på lästiden. Det jag läst har jag däremot varit mycket nöjd med. Inte minst för jag fick läst rätt mycket av mina egna böcker.

Månadens bästa

Den här månaden har jag läst två klockrena böcker. Den första var Kärlekens Antarktis, vilket jag förväntade mig att golvas utav. Jag vet ju att Sara Stridsberg är ett geni! Den andra var Pachinko som jag inte trodde att jag skulle gilla fullt så mycket som jag gjorde, även om jag hade höga förväntningar på den.

Antal lästa böcker: 6 stycken
Böcker från min egna hylla: 4 stycken



  • The Beauty of Darkness (The Remnant Chronicles #3) - Mary E. Pearson
  • Kärlektens Antarktis - Sara Stridsberg
  • Lätta ditt hjärta (Lasarettet #3) - Karin Wahlberg (Ljudbok)
  • Pachinko - Min Jin Lee
  • Britt-Marie var här - Fredrik Backman
  • Klockmakarens dotter - Kate Morton

fredag 9 augusti 2019

Klockmakarens dotter av Kate Morton

Jag har läst ett par böcker av Kate Morton innan och de har varit väldigt mysiga och fulla av hemligheter som behöver komma fram i ljuset. Så när jag såg att hon kom ut med en ny bok kände jag ett stort läsbehov. Lägg sedan till att det svenska omslaget är hur fint som helst. Som ni vet är jag otroligt svag för snygga böcker.

Originaltitel: The Clockmaker's Daugther
Lästes som: Inbunden
Förlag: Bokförlaget Forum
Köpställen: Bokus, Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplaret!

Handling:
Till godset Birchwood Manor på engelska landsbygden anlände på 1860-talet en grupp konstnärer ledda av den karismatiske Edward Radcliffe. En vistelse i inspirationens och kreativitetens tecken slutade med katastrof då en kvinna mördades och en annan försvann. I nutid hittar den unga arkivarien Elodie Winslow en gammal väska som innehåller ett foto av en vacker kvinna och en teckning föreställande ett pampigt hus. Hon blir närmast besatt av kvinnan och känner omedelbart igen huset, fast hon vet att det är en omöjlighet. Vad har hon för koppling till det som hände för länge sedan på Birchwood Manor?

Mina kommentarer:
Den här boken gav mig vad jag är van vid av Kate Mortons historier. Det är ett gammalt hus, ett förflutet som spökar och färgstarka karaktärer fulla av hemligheter. Tillsammans gör det att jag känner en mysig känsla under varje lässtund jag får med boken.

Historien berättas genom flera olika perspektiv och tidslinjer. Men det blir aldrig rörigt eftersom en karaktär oftast presenteras i ett perspektiv, för att sedan få sin egen del av historien berättad i ett annat. Jag gillar verkligen att jag fick historien genom så många olika personer och vid olika tider. Det hjälpte till att visa hur den ursprungliga händelsen haft en påverkan i flera generationer. Däremot verkar det som att just det jag gillade, är vad flest personer haft problem med i boken.

Efter att jag hade läst den tittade jag på vad andra tyckt om boken på Goodreads och blev förvånad över att många verkar vara otroligt besvikna på boken. De flesta tycker den var rörig och inte vad de förväntade sig efter att ha läst hennes tidigare böcker. Själv har jag inte läst Morton på ett bra tag och har därför bara svaga minnen av hennes sätt att berätta. Därför var jag antagligen mer öppen för eventuella förändringar i hennes berättarsätt. Sedan beror det nog också på att jag tycker lite långsamt berättande, med många karaktärer där inte allt skriver en på näsan, är den bästa sortens berättelse. En del av de dåliga recensionerna handlade också om att de var besvikna på slutet och där kan jag lite förstå dem. Även om jag själv inte förstod förrän nära slutet hur det hela hängde ihop, så kändes det lite för simpelt. Det var även en del trådar som blev obesvarade, och då mer som att författaren hade glömt bort att hon påbörjat dem snarare än att du själv fick tolka vad som hände.

Jag tycker dock att läsupplevelsen boken ger som helhelt väger upp ett lite svagt slut. Har du väldigt svårt för flera perspektiv och lite hoppigt berättande ska du kanske vara beredd på att du kommer få kämpa med din läsning. Men för alla som inte har problem med det så rekommenderar jag verkligen att plocka upp Klockmakarens dotter för att få mysig stund full med hemligheter.

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor

tisdag 6 augusti 2019

Tisdagstrion: Katter

Förra veckan var jag iväg på semester och missade därför veckans trio. Den här veckan är jag tillbaka hemma och redo att lista katter. Temat hos Ugglan & Boken är nämligen just katter den här veckan.



1. Eftersom jag bara häromdagen läste klart En katts resedagbok kan jag inte göra en lista om katter utan den boken. Himla gullig och kattens tankar kändes verkligen spot on.

2. Alanna - The First Adventures är första delen i en fantasyserie jag läste på svenska som barn. I vuxen ålder har jag läst serien på engelska och jag tycker nog den höll måttet. I boken får huvupersonen Alanna en kompis i form av en katt som heter Faithful (vill minnas den hette Trogen på svenska) som kommer spela en stor roll i berättelsen.

3. Jurtjyrkogården är det rätt många år sedan jag läste och det är mycket jag inte minns från den. Men jag minns att familjen katt spelar en väldigt stor roll i berättelsen. Läs boken, den är mycket bra och lite småläskig.