måndag 16 juli 2018

Hjärtat stanna sist av Margaret Atwood

Det här var min första Atwood-roman och nyfikenheten på hennes författarskap har länge funnit hos mig. Trots allt nämns hennes namn år ut och år in när nobelpriset har diskuterats, såklart man blir nyfiken då!

Originaltitel: The Heart Goes Last
Lästes som: Inbunden
Förlag: Norstedts
Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling:
Stan och Charmaine är ett ungt par som drabbats av arbetslöshet och personlig konkurs mitt under den nationella ekonomiska krisen. När de får ett erbjudande om att delta i ett projekt i grindsamhället Consilience ser det ut som alla deras problem är lösta. Om de skriver under ett livstidskontrakt kommer de att få både arbete och bostad – åtminstone sex månader om året. Varannan månad i Consilience måste nämligen den ena halvan av invånarna avlösa den andra halvan i fängelset Positron.

Mina kommentarer:
Jag tyckte upplägget för den här boken lät väldigt lovande och var väldigt positivt inställd till boken. Den var snabb att komma in i, även om jag kände mig lite tveksam inför det faktum att vi inte fick särskilt mycket ingående förklaringar. Stan och Charmaine presenterades och snart var historien i full gång. Förvisso tyckte jag det var rätt bra, eftersom det gjorde att jag snart var inne i boken.

Men någon gång längs vägen tröttnade jag. Jag saknar förklaringar och uppbyggnad. Det är så få karaktärer med och de är så himla endimensionella, som att de fått ett karaktärsdrag tilldelat sig. Jag tyckte grundidén lät så himla spännande men blev otroligt besviken på hur Atwood sedan lät den utveckla sig. Det kändes som en bortkastad snilleblixt. Inte ens språket gillade jag något särskilt.

Det finns några intressanta händelser och trots allt tyckte jag att den hade ett bra flyt i texten. Det är nästan alltid något på gång som gör att du bara vill läsa lite till för att försöka förstå. Problemet är att i de flesta fallen blir du inte mycket klokare, även om du kan förstå hur det säkert är tänkt.

Det här var överlag en besvikelse för mig. Jag läste den med min bokklubb och vi var alla rörande överens om att vi inte gillade den. Jag tror mig däremot ha förstått att det är en rädd medioker Atwoodroman. Så jag tänker nog ge henne en till chans i framtiden. Och till er som funderar på att plocka upp den här så råder jag er att välja någon annan av hennes romaner.

Betyg på Goodreads: 2 av 5 stjärnor

fredag 13 juli 2018

Helgfrågan vecka 28

Min semesternedräkning börjar kännas överkomlig nu, vara en jobbvecka kvar. Idag är det ju dessutom fredag vilket är alldeles fantastiskt! Vädret strålar som vanligt och jag kommer ägna helgen åt att försöka få hemmet presentablet inför grillfest på söndag. Men det är okej för det är roliga saker som att montera ihop garderober och äntligen få undan saker. Jag tror nästan att vi snart är klara med vår renovering inomhus! Tar en liten paus för att svara på veckans helgfråga bara.


Vad läser du nu? 

Just nu läser jag Our Dark Duet, del två i Monsters of Verity av V. E. Schwab, dvs Victoria Schwab. Funderar även på om jag ska börja lyssna på En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson i helgen. Har sett den i så många olika boksammanhang att jag blir lite nyfiken. 




torsdag 12 juli 2018

Mid Year Check in

Det är alldeles för länge sedan jag gjorde något lista. Så därför tänkte jag göra en av de här Mid Year-taggarna som finns överallt. Den här är en alternativ tag som cirkulerar och inte den mest vanliga. Men jag tyckte de här frågorna var lite bättre så. 

How many books have you read so far this year?
Goodreads är bra för det är enda sättet jag håller koll på min läsning. I skrivande stund säger räknaren 60 böcker. 

What's your favourite book so far this year? 
Menas det att jag bara får välja en! Det vet jag knappt om jag kan, men en genomgång av alla lästa böcker visar att den enda bok som fått fem stjärnor är Hennes nya namn av Elena Ferrante, dvs del två i kvartetten. Eftersom jag inte kunde lägga den ifrån mig och slukade hela på en dag så känner jag mig bekväm med att säga att det är den bästa boken hittills. Även om det varit många andra väldigt bra böcker. 

What's the most disappointing book you've read this year? 
Hjärtat stannar sist av Margaret Atwood. Det var min första Atwood-bok och jag gillade den helt enkelt inte. Men jag tänker att jag får ge henne en ny chans. 

What genre have you read most this year? 
Ingen aning men troligtvis mest YA-böcker om man klumpar samman alla slags genre inom den kategorin. 

Name a new favourite author that you've discovered this year 
Anna Jakobsson Lund. Läste Equilibrium och tyckte mycket om den, så är nu nyfiken på annat hon skrivit. 

What's the most surprisingly good book you've read so far this year?
Stora små lögner. Jag trodde det skulle vara en sån där bok som alla hypar och jag inte gillar. Men jag var helt fast.

What are your favourite and most anticipated 2018 releases? 
Jag har så dålig koll på releaser men vet att Sara Stridsberg släpper en ny bok i höst - Kärlekens Antarktis. Ser mycket fram emot det! 


What's your next big priority for your reading?
Att fortsätta min läsning av Wheel of Time-serien. Del tre står på agendan och har gjort så i något år så jag måste verkligen läsa vidare. 

What's been your bookish highlight of the year so far?
Något roligt som hänt i år är väl att jag skaffat en instagramkonto till bloggen. Följarantalet ökar väldigt sakta men det är ändå himla kul! 

Det sista är att tagga personer som jag tycker ska svara på frågorna men jag tycker alla som vill kan göra det. Berätta gärna i kommentarerna om ni gör det så jag kan gå in och läsa. 

onsdag 11 juli 2018

Mitt hjärtas oro av Malou von Sivers

Jag kan ärligt säga att när jag först hörde att den här boken var nominerad till årets bok tänkte jag att det här skulle vara den sämsta. Det har att göra med mina förutfattade meningar om Malou von Sivers. Men en persons författarskap kan ju vara bra oavsett hur de är i tv-rutan. När jag sedan läste en hel del positiv respons om boken så blev jag mer sugen på att läsa den.

Serie: Såret #1
Lästes som: Inbunden
Förlag: Norstedts förlag
Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling:
Axel och Sara möts i början av 1900-talet. Han en gift välbärgad gift man med ett mörkt förflutet och ett sår som han döljer. Hon är en ung litteraturstudent i Uppsala som svärmar för Hjalmar Söderberg och letar efter något som ger livet en djupare mening. Hon attraheras av hans mörker och sårbarhet. Han ser möjligheten att komma loss från ett kvävande äktenskap, och kanske också från sig själv.

Deras kärlekshistoria utspelar sig i sekelskiftets Stockholm och Uppsala, idylliska villaområden och stenpalats gömmer bultande hjärtan och en oro som aldrig tycks stillna.

Mina kommentarer:
Att det är en del i en serie visste jag redan, men att serien heter Såret fick jag reda på precis på Bokus. Jag är inte helt såld på det namnet. Än så länge kan jag ana varför serien heter så men jag tycker inte vi egentligen har fått någon indikation på varför.

Von Sivers roman har sina rötter i hennes egen släkthistoria. Riktigt hur den är förankrad vet jag inte eftersom jag inte har hört hennes sommarprat där hon ska ha berört verkligheten. Därför vet jag inte vad som är sant och inte i den här boken. Men jag väljer att se den som en fiktiv historia rakt igenom, för det är ju trots allt vad det är eftersom karaktärerna är påhittade.

Det här är en lättläst bok, det får jag ge den, men det räcker ju inte riktigt för att göra en bra bok. En annan sak jag faktiskt gillar men boken är att den är så full av litteratur och det är mysigt med alla referenser till Den allvarsamma leken, även om jag tycker att den roll Hjalmar Söderberg har i boken känns som namedropping och ger ingen mening till berättelsen i stort.

Alla känslor i den här boken är väldigt melodramatiska. Det är mycket hjärta och smärta förklätt i ord som försöker vara tidsenliga. Redan efter några sidor kändes det som att jag läste fanfiction till berättelsen om Arvid och Lydia och ju fler tvära vändningar berättelsen tog desto tydligare blev den känslan. Jag ville verkligen gilla den men jag kan helt enkelt inte då jag inte kunde ta någon av karaktärerna eller deras känslor riktigt på allvar.

En annan sak jag störde mig på bara efter några sidor var hur dåligt karaktärerna byggs upp. Axels hela uppväxt är avhandlad på bara några sidor till exempel, vilket gör att jag har svårt att känna något för karaktärerna. En bit in så kommer det helt plötsligt in en ny karaktär som utan någon närmre förklaring blir en viktig del i en av huvudpersonernas liv. I en scen så säger han även något som jag förstår kommer få konsekvenser längre fram i serien. Men det berörs inte alls mer i första boken, inte ens en liten föraning, vilket bara gör det konstigt.

Slutkänslan blir ändå att jag tycker boken är okej. Den var inte så dålig att det inte gick att läsa den och jag uppskattade ändå läsningen på samma sätt som jag kan uppskatta att läsa banala kärleksromaner eller titta på tv-såpor. Det är underhållning som är lättgänglig och ger mig förströelse för stunden. Jag kan även förstå varför folk gillar den här boken just på grund av det. Men om någon hade frågat om jag rekommenderar den hade jag nog istället hänvisat dem till Den allvarsamma leken för att få läsa om kärlekspar som trånar.

Betyg på Goodreads: 2 av 5 stjärnor

torsdag 5 juli 2018

Helgfrågan vecka 27

Nedräkningen mot semestern går sakta framåt. Imorgon är det fredag igen och det innebär att det är en vecka mindre kvar att jobba. Eftersom det är sommar går helgfrågan kommer helgfrågan ha en stående sommarfråga. Väldigt enkelt och det är en fråga jag gillar då jag gärna läser sådana inlägg hos andra.

Vad läser du nu?
Bonusfråga: Har du något restips?

Jag har för tillfället tre böcker igång en ljudbok och två fysiska böcker. Lyssnar på The Universe is Expanding and So Am I, är ungefär halvvägs in i den. Sedan har jag precis påbörjat två böcker. Markus av Trolyrien påbörjade jag igår men har inte kommit mer än ett par kapitel in. Mitt hjärtas oro påbörjade jag idag på lunchen på jobbet och den var så lättläst att jag hann igenom 50 sidor. Vet ej vad jag tycker om någon av dem än. 



När det kommer till restips så är ju alltid Halland ett fint resmål. Men jag tänkte ge ett par tips från Dalarna där jag är uppvuxen. För gillar ni att besöka gamla kända personers bostäder så finns dels Carl Larsson-gården i Sundborn och Zorngården i Mora. Båda två är verkligen värda en utflykt, plus att båda samhällena är väldigt fina och typiska för Dalarna. 

tisdag 3 juli 2018

Sköldpaddor hela vägen ner av John Green

Jag är ett halvdant fan av John Green. Det vill säga att jag älskade första boken jag läste, Looking for Alaska, och har uppskattat alla böcker jag läst av honom (förutom The Fault in Our Stars som jag faktiskt inte riktigt förstod hypen med egentligen). Men efter att ha läst ett par stycken insåg jag att alla böcker är likadana, vilket gjorde att mitt intresse svalnade rätt rejält. Men ändå fortsätter jag att läsa dem för de är okej.

Originaltitel: Turtles All the Way Down
Lästes som: Ljudbok
Förlag: Bonnier Audio
Köpställen: Adlibris, Bokus

Handling:
Aza Holmes är egentligen inte så intresserad av att ge sig in i jakten på Russell Pickett, den försvunne multimiljardären som jagas av FBI. Men 100 000 dollar i belöning gör att Daisy - hennes bästa, enda och fullständigt orädda vän - har andra planer. "Krossa hjärtan, Holmesy, inte drömmar" är Daisys mantra. Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom.

I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar. Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av hennes tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss ...

Mina kommentarer:
Först måste jag säga att jag tycker omslaget är rätt fantastisk även om jag överlag har svårt för att det händer mycket på dem. Men har man läst boken så märks det så väl hur varenda liten sak är genomtänkt, från vad som porträtteras till placeringen av titeln. Med det sagt går vi över till vad jag tycker om handlingen. Till skillnad från de flesta av Greens böcker är huvudpersonen här inte en tonårskille som blir kompis med en tjej som är lite mystisk och speciell och som han såklart blir hejdlöst förälskad i. Det är trevligt att se att Green faktiskt kan skriva andra sorters historier.

Jag tycker berättelsen är lite spretig. För medan vissa saker är helt fantastiskt berättade, som exempelvis Azas mentala problem, så har jag svårt att förstå vad andra saker, som försvinnandet, egentligen tillför berättelsen. Det är visserligen vad som startar upp handlingen och får karaktärerna att träffas, men jag tycker snabbt att den tråden tappas bort och bara pliktmässigt tas upp genom den fortsatta berättelsen. Jag tycker faktiskt att handlingen hade klarat sig bra utan den här intrigen då grundidén är tillräckligt intressant ändå. Nu kände jag mer att det blev ett antiklimax.

Den starkaste delen i den här berättelsen är porträttet av Azas psyke och hennes tvångstankar. Jag har visserligen aldrig varit där hon är, men från jag var liten och långt upp i tonåren led jag av mycket lindrigare tvångstankar och rädslor för att få i mig något som var farligt eller giftigt. Även om det aldrig begränsade mitt sätt att leva skapade det en hel del onödig ångest. För mig växte det bort i takt med att jag insåg det irrationella med det, även om det krävdes en del arbete. Det gör att jag kan förstå Aza och hennes tankar och hur de kan ta över ens liv, även om man vet att det inte är på riktigt.

Det finns många fina scener i den här boken och den är läsvärd. För även om den enligt mig inte är en av Greens bästa, så tycker jag nog absolut att det är hans viktigaste. För att den förmedlar en äkta och naken skildring om hur det kan vara att vara fast i sina egna tankar.

Betyg på Goodreads: 3 av 5 stjärnor

måndag 2 juli 2018

Peter Pan av J. M. Barrie

Jag har alltid älskat historien om Peter Pan och äventyren i Landet Ingenstans. Men ärligt talat är det Disneys version jag har älskat. För liksom med så många klassiker som de har filmatiserat så tar man deras historia för den riktiga. När jag hittade den här supersnygga utgåvan bestämde jag mig därför att jag behövde läsa den ursprungliga berättelsen.

Lästes som: Soft Cover
Förlag: Puffin
Köpställen: Adlibris, Bokus, Bookdepository

Handling:
One starry night, Peter Pan and Tinker Bell lead the three Darling children over the rooftops of London and away to Neverland - the island where lost boys play, mermaids splash and fairies make mischief. But a villainous-looking gang of pirates lurk in the docks, led by the terrifying Captain James Hook. Magic and excitement are in the air, but if Captain Hook has his way, before long, someone will be walking the plank and swimming with the crocodiles...
Mina kommentarer:
Jag har absolut inga problem att läsa böcker på engelska i vanliga fall, men när det kommer till den här boken kände jag att jag nog missade lite längs vägen. Den är skriven på ett eget sätt och det fanns en del lite äldre ord som jag helt enkelt inte förstod. Vilket får mig att vilja läsa den igen, på svenska, för att uppfatta alla nyanser.

Berättelsen är så välkänd, samtidigt som den öppnar upp för nya insikter. Disneys Peter Pan är visserligen också egenkär och övermodig. Men här blir det så mycket mer uppenbart att han egentligen bara tänker på sig själv och alla fula knep han tar till för att få sin vilja igenom. Tingeling tycker jag å andra sidan framställs på ett bättre sätt här, men det är nog för att hon inte får riktigt lika stor plats som i Disneys version. Annars är det verkligen mycket intressant att läsa hur Barrie får mig som läsare att till exempel förstå att det är jag som är korkad om jag inte tycker det är normalt att ha en hund till nanny.

Den här berättelsen är lite mörkare och allvarligare än den version jag är van vid. Men är ändå full av äventyr, fantasi och helt fantastiska påhitt. Gillar du historien om Peter Pan ska du läsa den här, för du kommer högst troligt att både skratta av igenkänning och häpna över hur du kan ha missat de underliggande orsakerna till saker vi fått se i filmen.

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor