måndag 28 november 2016

Bästautmaningen: Förintelsen

Den här veckan (eller förra veckan egentligen eftersom det är måndag och jag är lite efter som vanligt) vill Lyran i sin bästautmaning hör om den bästa boken som skildrar förintelsen. 

Jag tycker att jag borde ha läst en hel del men har funderat hela helgen och kan fortfarande inte komma på någon annan att skriva om än Anne Franks Dagbok. Det är i och för sig inte så bara. För även om den förmodligen är redigerad och censurerad innan utgivning så är den unik i sig. Läste den när jag var tonåring och hade, då som nu, svårt att faktiskt greppa att de levde i den där undangömda rummen så lång tid.


söndag 27 november 2016

Läsupdate: 1:a advent och framtidsdrömmar

Idag är det första advent. Jag älskar julen och satte upp ljusstakarna i fönstret nu i veckan men annars har det varit lite dåligt med julstämning. Som vanligt nu för tiden tycker jag hösten ens hinner börja innan det helt plötsligt är dags för jul. Sedan hjälper ju avsaknaden av snön här på västkusten inte direkt till för att skapa julstämning. För övrigt upptäckte jag hur dåligt planerad jag var när det var dags för adventsstaken. Det fanns bara två ljus här hemma. Men planerar att införskaffa både fler ljus och julblommor i veckan!

Annars händer det en del spännande grejer som tagit väldigt mycket tid den senaste veckan. Vad tänker jag tyvärr inte berätta förrän allting är färdigt. Men jag och B hann i alla fall en sväng till julskyltningen idag och ska snart på middag hos hans farmor.

läsfronten är det fortfarande Tårar i havet som pågår. Jag har inte kommit särskilt långt och vet inte vad jag tycker om den än faktiskt. Det är många karaktärer att hålla reda på och har inte fått någon direkt röd tråd än. Men tror nog att det kommer.

lördag 19 november 2016

Bästautmaningen: Svensk klassiker

Lyran har börjat med en ny veckoutmaning inne på sin blogg, Lyrans Noblesser, och jag hade tänkt haka på. Nu är vi ju dock redan inne på tredje veckan och än så länge har jag inte fått till något inlägg. Varför ska det alltid bli så? Men den här veckan så ska jag bannemig hoppa på.



Vilken är den bästa klassiska romanenskriven av en nu död, svensk man?

Nu talar jag ju självklart enbart utifrån de böcker jag läst och förbehåller mig därför rätten att läsa en bok som trumfar den här i framtiden. Men den som på en gång kom upp i huvudet är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Läste den för några år sedan och älskade den. Tyckte den var så mysig på något sätt. Läsningen fullbordas ju självklart av att sedan läsa För Lydia av Gun-Britt Sundström. Känner att jag verkligen vill göra en omläsning för att se om jag fortfarande gillar den. (Risken finns ju faktiskt att jag inte alls tycker den är bra längre och då platsar den ju inte alls här.) Sedan vill jag så gärna se filmen som nyss kommit också.

onsdag 16 november 2016

Veckans utmaning: Ett mysterium

Ikväll skulle jag haft cyberträff i min bokklubb (med en bok jag valt) men det blev lite av en flopp när det bara var jag som dök upp. Så då får jag väl istället ta och blogga lite. Jag är så sjukt dålig på att hålla i med olika veckoutmaningar, för så fort det blir en vecka där jag inte direkt hittar på ett svar, så blir det inte gjort. Men den här veckan kände jag att Kulturkollos utmaning behövdes vara med i. Det handlar nämligen om mysterium och svaret kom till mig på direkten.

Vilket är ditt favoritmysterium, verkligt eller fiktivt, och vem löste det (om det över huvud taget blev löst…)?

Ett mysterium som jag är helt såld på är det som presenterades för mig via Bea Usmaa. Eller, jag hade ju hört talas om André och hans luftballongfärd innan. Men det var inte förrän jag hörde henne på radio och sedan läste hennes bok när den kom ut, som jag insåg hur sjukt spännande det hela var. Hennes sommarprat för några år sedan handlade, såklart, också om Andrés Polarexpiditionen och det kan verkligen rekommenderas. Även om boken är superbra är det något speciellt i att få höra henne själv berätta om sin resa och efterforskning. I flera år nu har jag även tänkt att jag ska ta mig till muséet i Gränna men det blir aldrig riktigt av. Får nog försöka ta mig i kragen till nästa år!


måndag 14 november 2016

Planerad läsning v. 46

Ni anar inte hur taggad jag är på att ha en veckoplanering där Allegiant inte är med för en gång skull, haha. Dock har jag en annan bok som stressar mig lite den här veckan då min bokklubb ska prata om boken jag valt på onsdagkväll och jag som vanligt plockar upp den lite för sent. Som tur jobbar jag kväll idag så har ägnat förmiddagen åt att läsa och kommit över 100 sidor in.

Boken i fråga är Den sårade divan av Karin Johannisson och är inte direkt snabbläst då det är en faktabok om kvinnors psyke. Men den är sjukt bra och sjukt intressant!

Räknar med att boken är utläst till onsdag och att jag därefter kan ta mig an Stanna av Flora Wiström. Det är på tiden eftersom den också hängt med på mina listor ett tag. Tänker mig att jag kommer flyga igenom den för att sedan kunna börja på Tårar i havet av Ruta Septeys. Som vanligt är mina planer lite väl ambitiösa. Men hade jag klarat det jag nästan klar med alla mina planerade böcker för månaden.

lördag 12 november 2016

Allegiant av Veronica Roth

Så var den äntligen utläst! Den tredje och sista delen i Divergent-trilogin. Ni som följer min blogg har nog hunnit tröttna på att se den i mina TBRs månad efter månad och tro mig, det har även jag gjort. Men den här boken har varit en seg rackare att ta sig igenom. Eftersom det här som sagt är sista delen så är fortsättningen av recensionen full av SPOILERS och inte att rekommendera om du inte läst tidigare delar av serien.

Baksidetext:
The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered - fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she's known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris's new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningliess. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend to complexities of human nature - and of herself - while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.


Mina kommentarer:
Den här serien har jag varit så sugen på att läsa länge. Inte minst sen sista boken kom ut och alla rasade över slutet. Jag har gjort mitt absolut bästa att hålla mig borta från att bli spoilad och jag har gjort ett bra jobb. För även om jag visste ungefär vad som skulle hända (någon skulle dö) så visste jag inte precis hur, var, vem och varför. Även om jag självklart hade mina misstankar.

Jag blev riktigt överraskad när de lämnade staden och dess ursprung avslöjades. Självklart hade jag insett att det fanns människor utanför staden, men att den var en del av ett experiment och att allting var så väl uttänkt och övervakat hade jag inte väntat mig. Men sen började jag tänkt lite mer om hur det egentligen skulle kunna fungera på riktigt. För det känns som en omöjlighet att få en hel stad med människor att bara hålla sig på samma ställe och köpa att man inte rör sig utanför stängslet. Även om man har olika sorters manipulerande serum att ta till. Fast egentligen störde det mig inte nämnvärt. Såvida inte en bok har en väldigt orealistisk världsuppbyggnad så brukar jag köpa småsaker som kanske inte hade fungerat i verkligheten. Tycker läsupplevelsen blir bättre då. 

Tyvärr tycker jag den här boken var riktigt seg. Egentligen var det bara ett tag när de lämnat Chicago som det var intressant, förutom i slutet när det oväntade hände. När det hade hänt tycket jag tyvärr att det blev ett rätt långdraget slut. Även om jag förstår varför Roth ville skriva mer och skriva epilogen som hon gjorde. Den här boken alternerar också mellan Tris och Tobias synvinkel, någonting som jag vill gilla men faktiskt tyckte var förvirrande. Eftersom de två tidigare böckerna bara varit ur Tris vy så hade jag fortfarande hennes röst i huvudet när det var dags för Tobias kapitel och det gjorde det hela konstigt. 

Kan inte hålla mig från att kommentera slutet heller för jag tyckte att det var genialiskt. Men för att inte spoila om någon inte läst så gör jag det här --> Jag var under nästan hela serien övertygad om att det var Four som skulle dö. Att det var därför folk rasade för att de inte fick sitt lyckliga slut. Men så när det var ungefär en tredjedel kvar började jag tänka hur nyskapande och genialiskt det hade varit om Roth dödat Tris istället. Och så gjorde hon det och jag bara kände att serien fick ett värdigt slut trots de brister den haft. Jag gillar nämligen oväntade och makabra slut när de är bra gjorda. Vilket jag, när jag skriver ut det, inser nog gör mig väldigt konstig. Kan ju tillägga att jag inte grät det minsta heller. Tror inte jag någonsin gråtit till en bok faktiskt. Antar jag är hårdhjärtad.  <--

Det var slutet som räddade den här boken för mig. Jag tänker då inte rasa för jag tycker det var en av de bästa sakerna med den här serien. Men trots det gav jag bara boken en 2:a på Goodreads. För tyvärr kan den inte väga upp för de tidigare 450 sidorna som jag bara ville skulle ta slut. Skulle jag sammanfatta serien skulle jag säga att den börjar med en sjukt bra första bok. För att sedan tappa det helt i den andra boken och inte lyckas hämta igen det trots en lovande och oväntat vändning i den tredje boken som i alla fall slutar på bästa tänkbara vis. 


fredag 11 november 2016

Läsupdate: En kylig fredag

Kylan har tagit sitt järngrepp kring oss. På västkusten där jag bor har vi dock inte fått någon snö. Är lite avundsjuk när jag ser bilderna från ett snötäckt Stockholm. Inte lika avundsjuk på det kaos som blir på grund av snön och inser att detsamma hade nog hänt här med dessa snömängder. De är inte hundra på snöröjning här heller har mina år här nere lärt mig.

Hur som helst. Det är äntligen helg och jag är ledig! Vill ha massvis med lästid men vet ju av erfarenhet att det inte alltid brukar bli så. Men jag har 100 sidor kvar i Allegiant så den här helgen SKA den bli utläst. Så trött på att läsa i den nu! Sedan ska jag ta tag i Den sårade divan. Min bokklubb ska prata om den på onsdag och jag har inte ens börjat..


torsdag 3 november 2016

Drömstjuvarna av Maggie Stiefvater

Jag påbörjade Kretsen-serien för många år sedan när första boken kom ut på svenska. Minns att jag fullkomligt älskade boken och inte kunde förstå hur jag skulle kunna vänta på del två. När Drömtjuvarna sedan äntligen kom ut köpte jag den på studs, läste om första boken och sedan hände inget mer. Jag vågade inte riktigt fortsätta eftersom jag dels var rädd för att bli besviken på fortsättningen och dels tyckte den var sjukt bra men psykiskt jobbig att läsa. Nu har jag däremot äntligen bestämt mig för att fortsätta. Dock har inte fjärde boken kommit ut på svenska än vilket gör att jag drar mig lite för att läsa del tre på en gång. Är det någon som vet när den kan tänkas komma? Självklart lär jag även varna för SPOILERS för den som inte läst första delen. Då får du sluta läsa här och ta och leta upp Kretsen istället.

Baksidetext:
När Adam, Gansey och Ronan mötte Blue förändrades deras liv på ett dramatiskt sätt. Nu händer det igen leylinjerna som leder runt den förtrollade skogen Cabeswater har vaknat. Allt ställs på sin spets.

Ronans märkliga, svårtydda drömmar håller på att ta över hans liv, och han måste nu försöka bemästra sina övernaturliga förmågor. Finns det ett samband mellan drömmarna och den försvunna skogen?

Ungdomarna får höra talas om en relik, ett märkligt ting som kan förse sin ägare med möjligheten att stjäla drömmar. Samtidigt känner de alla att en gåtfull och olycksbådande kraft närmar sig, som om nå gon eller något till varje pris vill komma över reliken.

Mina kommentarer:
Min oro var inte berättigad för jag älskade den här boken också. Har läst andra böcker av Stiefvater som jag inte gillat alls men den här serien har hon verkligen lyckats med! Är smått förälskad i alla karaktärer men är head over heels för Ronan i den här boken. All mystik som fanns kring honom i den första delen får sin förklaring här. Visserligen gör det honom lite mindre mystisk och missförstådd, vilket ju är charmiga egenskaper hos en bad boy (och gör att jag känner mig så klyschig som faller för det), Men förklaringarna gör honom till en mycket djupare och mer intressant karaktär. Att kunna drömma fram saker låter också så sjukt häftigt! 

En annan favorit är ju annars Blue. Såklart. Hon är så cool, även om jag tyckte hon hade lite för lite plats i den här boken. I vanliga fall brukar jag känna att författare har gjort sina böcker onödigt långa men i det här fallet skulle jag snarare säga tvärtom. Stiefvater hade väl kunnat klämma inte lite mer i varje del så vi hade kunnat få följa alla karaktärer på djupet. För är det något dåligt jag skulle säga om den här boken är det att det ibland är lite svårt att hänga med. Förutom att det förväntas att läsaren har lite koll på ley-linjer och Cabeswater och allt vad det nu är, så hoppar det mellan scener och berättarsperspektiv ibland. Det ger mig en känsla av att jag missar något i historien. Men i relationer till allt annat som är underbart så är det bara en petitess. 

Läsplaner för november

Den här månaden hoppas jag på att få en del läst. Det hoppas jag varje månad i och för sig. Som vanligt är Allegiant med på min november-tbr. Boken tar ju aldrig slut! Men nu har jag bara ett fåtal hundra sidor kvar, så i november ska den banne mig bli utläst. (Kan ju förhandsspoila att min recension kanske inte blir superpositiv som det ser ut just nu..) Annars ska jag ägna månaden åt detta tänkte jag:

¤ Den sårade divan av Karin Johannisson
I bokklubben jag är med i på nätet har det äntligen blivit dags för mig att välja bok och jag valde den här. Har sett fram emot att läsa den i över ett år men aldrig kommit till skott. Nu ska det bli gjort!

¤ Stanna av Flora Wiström
Måste läsa den här. Hann inte förra månaden

¤ Olyckornas tid av Moira Fowley-Doyle
Påbörjade den här härom morgonen så ska fortsätta sedan när jag har tid. Pratades ju om den en hel del på booktube i början av året tror jag det var.

¤ Tårar i havet av Ruta Septeys
Bokktube hyllade boken när den kom. Sedan översattes den och bokbloggarna hyllade den. Så jag har en del förväntningar men försöker hålla dem i schack så jag inte ska bli besviken.


onsdag 2 november 2016

Flickorna av Emma Cline

Det här är en bok som har varit superhypad i alla möjliga boksammanghang, och som vi alla vet är det alltid lite farligt att läsa en sådan bok. Jag förväntade mig en läsupplevelse som skulle få mig att häpna av fascination och hänförelse. Riktigt så blev det inte och det borde jag ha insett från början. Jag visste ju att huvudpersonen skulle bli indragen i en sekt som var inspirerad av rörelsen kring Charles Manson. Att boken handlar om "kvinnorna kring Charles Manson". Men läsningen blev ändå inte vad jag hade förväntat mig.

Baksidetext:
»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.« 
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt. I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

Mina kommentarer:
Jag tror att det som förvånade mig mest var känslan jag fick av boken. Den utstrålar äkta 60-tals anda (som jag inte har en aning om om det stämmer eftersom jag var långt ifrån född då), och det känns så där smutsigt, hopplöst och amerikanskt. Det är svårt att förklara men den ger mig samma stämning som jag får av att se filmer som utspelar sig i Amerika där personerna inte riktigt trivs. Evie verkar ju dock trivas, i alla fall på den otroligt nedgångna gården där Russell och hans anhang lever. 

Det som gör detta till en fenomenal roman är språket. Emma Cline är 27 år (1 år äldre än mig bara!) och det här är hennes debutroman. Hur kan det bara vara hennes debutroman har jag hört hur folk diskuterar i poddar och jag förstår dem. Clines språkliga utvecklingskurva kommer nog inte se ut som den gemene författarens. Det är ett målande och poetiskt språk. Det är inte alltid jag uppskattar sådant med i Flickorna känns det ändå relevant. Språket är inte konstlat och utsmyckat bara för att låta intellektuellt och att författaren sedan verkar ha glömt bort att den ska berätta en historia också. 

Som titeln avslöjar handlar den här boken faktiskt mest om flickorna kring Russell (aka Charles Manson). Det är ju inte Russell själv som Evie egentligen dras till utan Suzanne som bor på gården. Det är relationen mellan dem som är det primära för Evie, och därmed också i romanen. Russell, sekten och morden kommer i andra hand, som en mindre viktig bihistoria. Vilket känns helt rätt i perspektiv till huvudpersonens fjortonåriga känslor och önskningar.

Även om boken inte var vad jag förväntade mig så tycker jag att den var riktigt bra. Upplevde den dock som lite seg emellanåt men det underbara språket väger upp för det flera gånger om. 

tisdag 1 november 2016

Oktoberläsning

Oktober månad är till ända och året börjar lida mot sitt slut. För en gångs skull är jag inte stressad med min läsning eftersom jag ligger ungefär 3 böcker före på mitt Goodreadsmål. Fast lite stressad är jag självklart över att jag inte hinner läsa alla tusentals böcker som jag önskar. Den här månaden har jag läst ungefär lika mycket som vanligt skulle jag vilja påstå. Hade kunnat läsa mer men är ändå väldigt nöjd. Däremot att jag ligger jättemycket efter med recensionerna är en annan sak.

Ingen normal står i regnet och sjunger - Sara Ohlsson
Flickorna - Emma Cline
Bödelns dotter (Sagan om Isfolket #8) - Margit Sandemo (Ljudbok)
Drömtjuvarna (Kretsen #2) - Maggie Stiefvater
Alanna; The First Adventure (Song of the Lioness #1) - Tamora Pierce
Hälsningar från havets botten - Christina Lindström

Antal lästa böcker: 6
Månadens bästa: Vill säga nästan alla men okej, Drömtjuvarna eftersom allt är magiskt med den serien.
Månadens besvikelse: Egentligen ingen, men börjar tröttna lite på Sagan om Isfolket nu. Det har blivit dags för en paus i lyssnandet.