Markus av Trolyrien av Joseph Davis

Den här boken är något så ovanligt som ett recensionsexemplar jag faktiskt tackat ja till. Jag är dålig på det då jag sällan har tiden att läsa sådant jag inte direkt känner att jag verkligen vill. Men när jag fick frågan så tyckte jag det lät intressant. Sedan gjorde omständigheter att det varit mitt konstanta dåliga samvete sedan i början på sommaren.

Lästes som: Inbunden
Förlag: Pärlan Förlag
Köpställen: Adlibris, Pärlan Förlag, Bokus

Recensionsexemplar från författaren

Handling:
När Markus blir kidnappad av den vackra, men egendomliga kvinnan Diomeda ligger han på sjukhus efter en skidolycka. Hon påstår att han är Valariens försvunne prins. I nästa nu befinner han sig i en ny, märklig värld, där kläder växer på träd, gräset är blått och en riktigt artig hälsning medför några salivfläckar på tunikan. Valariens kultur är ny och främmande och Markus har ett tungt ansvar som landets motvillige prins och beskyddare. Det är ingen lätt uppgift, särskilt inte med de skräckinjagande monstren som håller på att invadera. Tillsammans med Diomeda ger sig Markus ut på jakt efter den legendariske kung Josuas talismaner, som kanske - om de gamla sagorna stämmer - är deras enda hopp.

Mina kommentarer: 
Jag vill börja med att säga att den här boken har jag läst i omgångar under fyra månader. Det är inte tjock bok men den råkade sig så att den började läsas i en väldigt dålig period av det här året. De andra böckerna jag läste under samma tidpunkt gav jag upp och bestämde mig för att läsa vid annat tillfälle. Men eftersom det har var ett recensionsex ville jag inte göra det med den. Min upplevelse har därmed blivit lite osammanhängande och det har nog påverkat min åsikt.

Berättelsen om Markus är en fartfylld och fantasirik berättelse som utspelar sig i ett, för oss troll, väldigt tokig och underlig värld. Markus dras in i den väldigt abrupt och lär sig snabbt alla konstiga sedvanor. Vilket annat val har han när han ser precis ut som landets prins och därmed förväntas kunna uppföra sig korrekt vid alla tillfällen?

Det är en väldigt actiondriven bok. Knappt har de hunnit ta sig ur en situation innan det händer något nytt och det är också det som för historien framåt. Det lämnas inte mycket utrymme för förklaringar eller världsbyggnad. Miljöbeskrivningar får vi i alla fall en del, och det gillar jag.

Den här boken riktar sig främst till årsgruppen 12-15 år och jag tror verkligen att den uppskattas av den tänkta läsaren. Jag önskar jag hade en läslysten 12-åring att sätta boken i händerna på, för jag tror ni hade fått en mer tillförlitlig recension utav hen. Jag tänker mig att den nog kan passa väldigt bra som högläsningsbok för lite yngre barn också. Då kan man skratta åt alla knasigheter i Valarien tillsammans och förfasas över de skräckinjagade monster som finns där. För mig var det absolut en okej läsupplevelse och när jag väl läste gick det undan eftersom det hela tiden hände något.

Betyg på Goodreads: 2 av 5 stjärnor

Helgfrågan vecka 43

Nu var det himla länge sedan jag var med i helgfrågan. Men den här veckan tänkte jag faktiskt göra ett försök att ta mig tillbaka. Garanterat blir det en veckas medverkan, och det är ju bättre än ingen. Den här veckan undrar Mia följande:

Vilken bok från de Augustinominerade är ni sugen på att läsa? 

BONUSFRÅGA: Äter du vegetariskt? Receptfavorit?

Jag har sneglat på Aednan ända sedan den började dyka upp på olika ställen, så jag måste säga den boken. Jag höll till och med i den på bibblan för några veckor sedan. Den var så stor och tung att jag inte orkade släpa på den just då så jag ställde ner den igen. Nu är den såklart utlånad men jag tänker att min tid att låna nog kommer. 

På bonusfrågan är svaret ett solklart ja. Jag äter mestadels vegetariskt men är inte vegetarian. Någon gång i veckan äter jag nämligen någon kött eller fiskrätt. För min del handlar det mest om att jag tycker kött inte är gott om jag äter det för ofta. Därmed äter jag inte vegetariska "köttsubstitut" över huvud taget i stort sett. Har provat det mesta men tycker de har ännu värre smak än riktigt kött. 

Recepttips får bli en av mina go-to rätter när jag har dåligt med tid. Pasta med ärtpesto. Jag mixar gröna ärtor (som jag först värmt enligt instruktion på förpackningen), solroskärnor (billigare än pinjenötter och ger ändå nötig smak), med olivolja och riven parmesan. Har jag basilika slänger jag ner det också. Sedan salt och peppar och ev späda med vatten om jag vill ha det såsigare. Så gojsar jag ihop det med pastan och toppar med fetaost eller mozzarella eller bara mer parmesan. Varsågod och testa! Gillar man recept så kan man googla för det finns massvis med olika recept med måttangivelser där ute. Jag kör bara på känsla nuförtiden så den blir lite olika varje gång. 

Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström

Jag älskar böcker man fastnar i och inte kan lägga ifrån sig. Så har Christina Lindströms tidigare böcker varit för mig. Därför var det en självklarhet att skriva upp hennes nyaste bok på att läsa-listan. 

Lästes som: Inbunden
Förlag: B Wahlströms
Köpställen: Adlibris, Bokus

Handling:
Kevin ska ta hand om sin bror Charlie, som har en funktionsnedsättning, när deras föräldrar för första gången ska åka tillbaka till sitt hemland Bosnien. Men så ringer Hannes och bjuder med Kevin till Liseberg. Hannes är Kevins enda kompis och besöket på Liseberg känns livsviktigt. Kvar hemma lämnas Charlie, med ett löfte om att Kevin snart är tillbaka.

På Liseberg finns även Hannes flickvän Linn och hennes kompis Amanda och de fyra har en magisk försommarkväll tillsammans. Men när Kevin kommer hem är Charlie försvunnen.

De fyra vännerna ger sig ut för att leta efter honom och under sökandet testas deras relationer och känslor kommer upp till ytan. Allt kommer att förändras.

Mina kommentarer:
Jag har gillat alla andra böcker jag läst av Christina Lindström. Det är något med hennes språk som gör att läsningen verkligen flyter på och hennes karaktärer känns alltid klockrena. Den här boken är inget undantag, även om jag önskar att den hade varit dubbel så lång så att alla karaktärer hade kunnat få egna storys och utvecklas. Nu är det bara Kevin som gör någon slags inre resa.

Berättelsen drivs framåt av Charlies försvinnande och sökandet efter honom, men bokens huvudsakliga tema tycker jag inte är Kevins oro över sin bror. Det blir det utlösande faktorn som tvingar Kevin att ta tag i sin blyghet och rädsla, men även börja fundera på allvar över den historia han indirekt är en del av genom sina föräldrars upplevelser.

Det enda jag tycker blir lite störande är Kevins ältande och oroande. Jag inser att det är trovärdigt, jag vet ju hur upprepande och irriterande mina egna tankar kan bli när jag kör fast. Men det blir lite jobbigt att läsa. Liksom den konstanta beskrivningen hon hur Hannes är så trevlig mot allt och alla. Även när Kevin ser honom i slutet så beskrivs han som den helylle kille vi alla redan förstått att han är. Jag gillar Hannes som karaktär men önskar han hade kunnat få lite fler karaktärsdrag. Vänskapshistorien mellan de båda killarna hade kunnat få spela en mer central roll. Faktum är att jag hade kunnat skippa kärlekshistorien helt och hållet och istället fått läsa en mer komplex vänskapshistoria. Då hade boken kanske blivit en fullpoängare!

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor

Läsupdate: Igen..

"Nu tänker jag börja blogga igen" sa jag och så har jag inte skrivit något på en månad. Det går fortfarande lite sisådär med läsningen. Dels för att jag inte riktigt orkar. Men mycket beror på att jag ägnar mig kvällar åt att titta på om Veronica Mars för sjuttielfte gången.

Men ibland slår det till och jag läser i en rasande takt. Som igår när jag påbörjade Inte längre min av Ann-Helene Laestadius. Vips sa det, så var boken slut. Ska försöka orka sätta mig ner och skriva en recension på den tänkte jag. Och sammanfatta läsningen för de månader jag varit iväg. Sedan har jag blivit taggad i en tag som cirkulerat som jag ska se om jag kan få ihop några svar på.

Så min slutsats är att jag tänker ofta på att jag ska blogga. Nu ska jag bara verkligen göra det också.