Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren

Det här måste väl vara en av årets mest hypade böcker? Inte så konstigt kanske eftersom vi sen innan vet att Sara är sjukt bra på att skriva berättelser. Samt att bokens omslag är så himla, himla fint! Plus handlingen såklart. Gammal anrik skola med en hemlighet blandat med lite övernaturlighet, hur skulle det inte kunna bli bra tänkte jag.

Handling från Adlibris: 
Tamar drömmer om att bli skådespelare. Clea är uppvuxen på teatern och filminspelningar. En regnig augustidag börjar de teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. De går i samma klass, men lever olika liv. Tamar har lämnat både familj och vänner och flyttat till en ny stad. Clea har bott i Stockholm hela sitt liv och har en självklar position på skolan.

Men den anrika byggnaden döljer många hemligheter. En tragedi som sägs ha inträffat i aulan när skolan var pojkläroverk, har förvandlats till en vandringssägen. Vad är sanning och vad är myt? Och vad väntar i skuggorna på Norra Latin?

Mina kommentarer:
Det är alltid lite läskigt att läsa böcker där förväntningarna trissats upp till oanade höjder innan. Så jag tycker det var otroligt skönt när jag insåg en bit in att jag inte behövde vara orolig. Den här boken skulle klara pressen. Historien skiftar mellan att berättas ur Tamar samt Cleas synvinkel. Jag gillar det, speciellt som det gör att man får ta del av deras intryck av varandra. Det är väl inte att avslöja för mycket att det inte är direkt positivt från början.

Det jag gillar bäst med Norra Latin är karaktärerna. De är så himla tydliga och otroligt bra porträtterade. I början tänkte jag att de var lite väl svartvita. Tamar delar tidigt in sin gymnasieklass i den typiska hierarki som finns i en klass. Men, precis som i verkliga livet, blir det snart klar att karaktärerna inte alltid går att bara stoppa in i ett fack. Clea och Tim hör visserligen till de coolaste och mest populära i klassen. Men det betyder inte per automatik att de är de mest lyckade och harmoniska. Jag tycker även att många av bikaraktärernas komplexa personligheter får skymta förbi. Jag anar att det nog hade kunnat finnas många bra sidohistorier här. Inte minst hade jag varit intresserad att få läsa mer om Angelica. Det är något med osympatiska karaktärer som tilltalar mig ibland.

Det magiska elementet tyckte jag var lite mesigt till att börja med. Men en bit in i boken när man började förstå mer hur invecklat saker och ting var så blev det bättre. Jag tyckte verkligen att det tog sig mot slutet. Faktum är att även om hela boken var bra så var det inte förrän mot slutet som jag kände att den var bra och spännande så att jag inte kunde lägga den ifrån mig.

Nu ser jag fram emot att se vad Sara Bergmark Elfgren tänker göra med den här serien. För fler böcker lär det ju bli eftersom detta ska vara den första i "Stockholmsserien".

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor