Dödsviskaren av Lovisa Wistrand

Det här är den tredje och avslutande delen i en svensk fantasyserie. En serie jag inte alltid har kommit helt överens med, men såklart ville jag läsa klart den för att se hur det skulle gå för karaktärerna!

Serie: Alvblodstrilogin #3
Lästes som: Inbunden
Förlag: Whip Media
Köpställen: Adlibris, Bokus
Recensionsexemplar: Ja, tusen tack till förlaget!

Tidigare recensioner kan du hittar här och här.

Handling: 
Blod. Offer. Kärlek på liv och död. Och en demonisk portal som hotar hela Sarador.

Iszaelda är förgiftad och en fara för alla i hennes närhet. Ensam ger hon sig av för att finna den viktiga livsblomman, och Akares följer efter för att vinna tillbaka hennes kärlek. Samtidigt närmar sig mörkret och attacken från demonerna. Portalen måste stängas nu.

I Iszaeldas frånvaro axlar Naeva rollen som ledare och gör allt för att samla allierade inför den kommande invasionen, men hur ska hon få städerna att inse allvaret? De är för få, och fienden för många. Keelan ger sig av för att häva Nyx förbannelse och Nyx vill bara finna Iszaelda. Allt är en enda härva, gruppen är splittrad och hotet kryper närmare och närmare. Känslorna flammar, svärden slår och kärleken svider i hjärtat.

Kommer Iszaelda att återvända i tid? Vad finner Keelan i skogens djup? Kan Nyx förbannelse hävas? Vem offrar sig själv och sin framtid för att rädda dem alla? Och vem kommer att kunna viska med de döda?

Mina kommentarer: 
I mina recensioner för de tidigare böckerna har jag nämnt mina problem med Wistrands språk. Jag tänker inte därför gå närmare in på det här. Trilogin har ett eget språk och tonläge som helt enkelt inte riktigt passar mig. Det är däremot ingenting som stör min läsning då jag vid det här laget är beredd på att det kommer.

Jag känner mig lite kluven inför den här sista delen. Det var nog den bok jag tog mig igenom snabbast. Min läsning gick väldigt lätt och kapitlen var oftast rätt korta vilket jag tycker är till stor hjälp för att hålla läslågan uppe. Men ändå känner jag att berättelsen inte intresserade mig.

Det jag kände redan när jag läste de första böckerna så är det väldigt mycket relationsdrama och kärlek som utspelar sig i en fantasyvärld. Det tyckte jag var extremt tydligt i den här boken då nästan alla stora intriger rörde sig mellan karaktärerna och deras känslor. Hade fantasyelementet tagits bort hade historien nästan blivit densamma (fast utan så mycket drakar då).

Något som också blev extremt tydligt för mig i den här boken är serien saknar en hel del världsbygge. När jag läser tredje boken vill jag inte bli förvirrad över sådant som händer. Karaktärerna nämner termer och namn som om det är självklart vad det är, utan att vi fått någon förklaring till det hela. Nu är det mer som att våra ord bara bytts ut mot något annat. Förklaringen till metersystem och tid finns i ordlistan i början, men resten då? Jag vet ingenting om hur världen fungerar, vilka gudarna som nämns är och varför de är viktiga.

Trots mina problem så tycker jag avslutningen är okej och jag känner mig tillfreds med att ha fått veta hur det går för Iszaelda. Den innehåller även väldigt intressanta utvecklingar för en del av karaktärerna. Serien passar särskilt bra för de som älskar att läsa om kärlek och drama i sina fantasyböcker, för det är Wistrand absolut bra på!

Betyg på Goodreads: 2 av 5 stjärnor