Två eller tre saker jag glömde berätta för dig av Joyce Carol Oates

Jag har alltid gillat de böcker jag läst av Joyce Carol Oates, både hennes ungdomsböcker och hennes böcker för vuxna. Faktum är att hon har skrivit en av mina favoritböcker - Big mouth & Ugly girl (Stor i käften på svenska). Men jag kan redan nu avslöja att den här boken gillade jag inte!

Historien handlar om ett gäng tjejer på en prestigefull high school i Usa. Merissa, som avundas av alla runt omkring henne för att hon är så perfekt. Men hon själv känner sig långt ifrån perfekt och försöker hålla sin ångest i schack  genom att skära sig. Nadia, som inget hellre vill än att bli älskad och därför kärlekstörstigt tror sig ha hittat sin själsfrände i sin lärare. Och så handlar det om Tink, som kom ny till klassen, tog tjejgänget med storm och sedan försvann igen och lämnade dem famlades.

På beskrivningen tyckte jag att den hade potential för att bli ytterligare en bra historia. Hur många ungdomsromaner idag handlar inte om en karismatiske nykomlingen som tar de andra med storm? Som kommer alla inpå livet, men som inte släpper någon nära sig själv och lämnar alla handfallna när hen oundvikligen försvinner på grund av något, oftast redan när boken börjar. Men jag känner aldrig riktigt Tinks närvaro, trots att hennes frånvaro uppenbart ska påverka huvudpersonerna enormt.

Det största problemet jag har med den här boken är den destruktiva känslan den ger mig. Jag tycker faktiskt att den skulle ha en triggervarning på framsidan för jag tror allvarligt att den skulle kunna ställa till för en del personer. Det är mycket ångest, självskador och tankar kring svält och kroppsbild. Att till och med jag känner sådana olustkänslor inför att läsa det här kan ju ses som författarskicklighet. Och det är det väl på sätt och vis. Men en del saker vill man läsa trots att det är obehagligt för att det samtidigt är genialt. Så känner jag inte här.

Och slutligen kan jag inte låta bli att nämna det som jag hört och läst på olika ställen på internet om den här boken. Den otroligt skeva kroppsbilden som finns i den här boken! När Nadia igenom hela boken beskrivits som mullig, snudd på fet och jämförts med sina perfekt smala tjejkompisar har jag gjort mig en viss bild av henne. När jag sedan efter halva boken får hennes "värsta" siffror serverade för mig, svart på vitt, så blir jag chockad. 163 cm, 53 kg. Behöver jag ens säga mer?