En enda risk av Simona Ahrnstedt

För mig är Simona Ahrnstedt en sådan författare som jag plockar upp när jag behöver något lättläst som jag vet att jag fastnar i. Hennes böcker kräver inte allt för mycket av min läsning. Samtidigt som hon får mig att intressera mig för vad som kommer ske så jag vill läsa vidare. Därför var det en självklarhet för mig att läsa den här boken. Men tyvärr blev det inte riktigt som jag trodde.

Baksidetext:
Ambra Vinter är journalist på landets största nyhetstidning. Knivskarp, kaxig och idealistisk. Efter att ha begått ett misstag befinner hon sig i onåd och skickas ut på ett uppdrag som ingen annan vill ha, till kylan, snön och det eviga mörkret i Kiruna. Men hon jagas av det förflutnas demoner och det som skulle vara ett enkelt uppdrag blir snart komplicerat.

Dagarna före jul möter hon Tom Lexington. Säkerhetsexperten och elitsoldaten som efter att ha överlevt en helikopterkrasch och fångenskap dragit sig undan i en stuga i skogen. Traumatiserad, sviken och på botten har han bara ett mål: att vinna tillbaka kvinnan han förlorat till en annan. Det sista han är ute efter är en överlägsen storstadsjournalist. Och det sista Ambra behöver är en ovårdad machosnubbe.

Men slumpen gör att deras vägar ständigt korsas och till slut upptäcker de nya, oväntade sidor hos varandra. Och en passion de aldrig tidigare känt.

Mina kommentarer:
Jag insåg rätt snabbt att jag troligtvis inte skulle gilla den här boken. Vilket är synd för den lät lovande. Jag tycker att karaktärerna verkade intressanta och deras bakgrunder bäddade för intressanta scener och tvister. Men den var alldeles för segdragen. Efter att ha läst 50 sidor förväntade jag mig att jag skulle vara fast. Men icke. Det var till och med så att jag bläddrade fram lite för att se när det egentligen skulle börja hända något. Inte ens det fungerade.

Ett tag funderade jag på att bara låta bli att läsa den färdigt. Men det är inte riktigt min stil, så jag fortsatte och fastnade i alla fall tillräckligt för att kunna avsluta den. Jag tycker dock att historien saknar alldeles för mycket. Det första jag inte tycker fungerar är Tom och hans panikattacker. Var tog de vägen? Han träffar Ambra och helt plötsligt är de borta. Bara sådär? Utan att knappt ha pratat eller bearbetat något. Allt han behövde var en tjej som behöver honom så han får känna sig viktig eller?

Den här boken hade vunnit på lite fler allvarliga scener och lite mindre fillers känner jag. Jag gillar att den utspelar sig i Kiruna. Det är inte så vanligt och där uppe är det ju i alla fall vinter på riktigt. Det känns därför helt logiskt med bastubad och att gräva ner sig i snön för att se på norrskenet. Två av de scener som jag faktiskt tyckte var riktigt bra i boken. Jag gillade också sidostoryn med Ambras syster Jill. Hon verkar intressant. Ahrnstedt borde skriva en egen bok om henne.

Betyg på Goodreads: 2 av 5