Den här boken sträckläste jag på en förmiddag en dag när jag jobbade sent för några veckor sedan. Det var inga svårigheter att sträckläsa precis, för den var lite beroendeframkallande. Vilket inte direkt var någon överraskning, eftersom jag vet att Johanna Lindbäck skriver otroligt bra ungdomsböcker.
Handling från Adlibris:
Julia är på väg till familjens lantställe. Vännerna Karin och Astrid, däremot, sitter inte i en stuga. De dricker smoothies på Mallorca. Är de ens hennes vänner längre? Nu när Julia råkade bli ihop med Isak som Karin hade span på först. Sommaren i stugan gör inte livet mer okomplicerat eftersom Rasmus dyker upp. Rasmus som tecknar och läser samma böcker som Julia. Kort sagt, en helt annan typ än Isak. Mötet mellan Julia och Rasmus blir början på en sommar där de båda tvingas fatta livsavgörande beslut om vem de vill vara och vad de vill bli.
Mina kommentarer:
Det jag verkligen gillar med Johannas böcker är att de är så igenkännande. Visserligen tyckte alltid jag som tonåring att bok-karaktärernas liv var så himla mycket mer spännande än mitt eget (och i ärlighetens namn så kan det nog vara sant också). Till och med de vardagliga händelser och intriger i sådana här mer verklighetstrogna böcker. Men trots det går det ju alltid att känna igen sig. De går i skolan och de har familj och vänner som de integrerar med. I den här boken är det visserligen sommarlov, men även det är ju en bekant händelse.
Jag tycker mötet och det som växer fram mellan Julia och Rasmus är så gulligt. De har sådan otrolig personkemi som inte går att förneka. Rasmus försöker det inte heller, men för Julia är det värre. Hon har ju för tusan precis blivit ovän med sin bästis genom att bli ihop med Isak. Att kasta bort det bara för att råkar vara väldigt roligt att umgås med Rasmus vore slöseri.
Det jag gillar mest med den här boken är Julia och Rasmus samtal. De är rappa i replikerna och är på precis samma våglängd i sin humor. För oss läsare som är lite äldre är det ingen big surprise att de börjar utvecklas känslor dem emellan. Vi har lärt oss vid det här laget att det inte är utseendet som ger en varaktig partner utan att du aldrig vill sluta prata och umgås med hen. Men det är inte alls lika självklart när man är tonåring och fortfarande kan tro att man har blivit dödligt kär i en person man enbart ser i skolkorridoren lite då och då.
Måste också lyfta fram den här kartan som Rasmus ritar. Vilken genialisk idé! Och jag hade så himla gärna velat se den känner jag. Eller att någon skulle rita en åt mig, med hållpunkter för speciella händelser i vårt liv. Synd bara att min sambo inte direkt har en artistisk ådra.
Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar