Allegiant av Veronica Roth

Så var den äntligen utläst! Den tredje och sista delen i Divergent-trilogin. Ni som följer min blogg har nog hunnit tröttna på att se den i mina TBRs månad efter månad och tro mig, det har även jag gjort. Men den här boken har varit en seg rackare att ta sig igenom. Eftersom det här som sagt är sista delen så är fortsättningen av recensionen full av SPOILERS och inte att rekommendera om du inte läst tidigare delar av serien.

Baksidetext:
The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered - fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she's known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris's new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningliess. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend to complexities of human nature - and of herself - while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.

Mina kommentarer:

Den här serien har jag varit så sugen på att läsa länge. Inte minst sen sista boken kom ut och alla rasade över slutet. Jag har gjort mitt absolut bästa att hålla mig borta från att bli spoilad och jag har gjort ett bra jobb. För även om jag visste ungefär vad som skulle hända (någon skulle dö) så visste jag inte precis hur, var, vem och varför. Även om jag självklart hade mina misstankar.

Jag blev riktigt överraskad när de lämnade staden och dess ursprung avslöjades. Självklart hade jag insett att det fanns människor utanför staden, men att den var en del av ett experiment och att allting var så väl uttänkt och övervakat hade jag inte väntat mig. Men sen började jag tänkt lite mer om hur det egentligen skulle kunna fungera på riktigt. För det känns som en omöjlighet att få en hel stad med människor att bara hålla sig på samma ställe och köpa att man inte rör sig utanför stängslet. Även om man har olika sorters manipulerande serum att ta till. Fast egentligen störde det mig inte nämnvärt. Såvida inte en bok har en väldigt orealistisk världsuppbyggnad så brukar jag köpa småsaker som kanske inte hade fungerat i verkligheten. Tycker läsupplevelsen blir bättre då. 

Tyvärr tycker jag den här boken var riktigt seg. Egentligen var det bara ett tag när de lämnat Chicago som det var intressant, förutom i slutet när det oväntade hände. När det hade hänt tycket jag tyvärr att det blev ett rätt långdraget slut. Även om jag förstår varför Roth ville skriva mer och skriva epilogen som hon gjorde. Den här boken alternerar också mellan Tris och Tobias synvinkel, någonting som jag vill gilla men faktiskt tyckte var förvirrande. Eftersom de två tidigare böckerna bara varit ur Tris vy så hade jag fortfarande hennes röst i huvudet när det var dags för Tobias kapitel och det gjorde det hela konstigt. 

Kan inte hålla mig från att kommentera slutet heller för jag tyckte att det var genialiskt. Men för att inte spoila om någon inte läst så gör jag det här --> Jag var under nästan hela serien övertygad om att det var Four som skulle dö. Att det var därför folk rasade för att de inte fick sitt lyckliga slut. Men så när det var ungefär en tredjedel kvar började jag tänka hur nyskapande och genialiskt det hade varit om Roth dödat Tris istället. Och så gjorde hon det och jag bara kände att serien fick ett värdigt slut trots de brister den haft. Jag gillar nämligen oväntade och makabra slut när de är bra gjorda. Vilket jag, när jag skriver ut det, inser nog gör mig väldigt konstig. Kan ju tillägga att jag inte grät det minsta heller. Tror inte jag någonsin gråtit till en bok faktiskt. Antar jag är hårdhjärtad.  <--

Det var slutet som räddade den här boken för mig. Jag tänker då inte rasa för jag tycker det var en av de bästa sakerna med den här serien. Men trots det gav jag bara boken en 2:a på Goodreads. För tyvärr kan den inte väga upp för de tidigare 450 sidorna som jag bara ville skulle ta slut. Skulle jag sammanfatta serien skulle jag säga att den börjar med en sjukt bra första bok. För att sedan tappa det helt i den andra boken och inte lyckas hämta igen det trots en lovande och oväntat vändning i den tredje boken som i alla fall slutar på bästa tänkbara vis.