The Queen of the Tearling av Erika Johansen

Det här är en omläsning faktiskt men den är alldeles för bra för att inte recensera. Faktum är att jag gillade den mer den här gången än första gången. Låt inte tjockleken avskräcka er för den är väl värd alla sina sidor!

Baksidetext:
Kelsea Glynn is the sole heir to the throne of Tearling but has been raised in secret after her mother - a monarch as vain as she was foolish - was murdered for ruining her kingdom. For 18 years, the Tearling has been ruled by Kelsea's uncle in the role of Regent however he is but the debauched puppet of the Red Queen, the sorceress-tyrant of neighbouring realm of Mortmesme. On Kelsea's nineteenth birthday, the tattered remnants of her mother's guard - each pledged to defend the queen to the death - arrive to bring this most un-regal young woman out of hiding...And so begins her journey back to her kingdom's heart, to claim the throne, win the loyalty of her people, overturn her mother's legacy and redeem the Tearling from the forces of corruption and dark magic that are threatening to destroy it. But Kelsea's story is not just about her learning the true nature of her inheritance - it's about a heroine who must learn to acknowledge and live with the realities of coming of age in all its insecurities and attractions, alongside the ethical dilemmas of ruling justly and fairly while simply trying to stay alive...

Mina kommentarer:
Det här är en fantasybok, så gillar du inte fantasy kommer du såklart inte gilla den här boken. Det är inte heller en bok där du hänger med på en gång eller där storyn sätter fart från första kapitlet. Det tar tid att komma in i den och tempot är stundtals långsamt. Men i gengäld får du intressanta karaktärer som känns äkta. Det är även mycket beskrivningar av det politiska spelet i Tear-riket. Jag gillar sådant och känner alltid att det tillför så himla mycket till en fantasyvärld. Det ger världen en ordentlig grund för sin uppbyggnad och gör den mer trovärdig.

Kelsea är en väldigt kick-ass huvudperson. Hon växer in i rollen som drottning så bra tycker jag och jag älskar att hon verkligen visar att det är hon som bestämmer. Det jag möjligtvis tycker är lite tråkigt är att hon hela tiden ska beskriva sig själv som ful. Nu kan jag tänka mig att det är dels på grund av hennes ålder, och dels som en konstrast eftersom hennes mamma var känd som den "vackra drottningen". Som läsare är det bara lite tråkigt att läsa om hur hon nedvärderar sig själv hela tiden.

Det här är ju ingen bok för den som gillar kärleksbiten i böcker bäst. För det förekommer ingen kärlek alls förutom lite hederlig ungdomligt trånande. Det är ytterligare en grej jag verkligen gillar med den här boken. Det innebär att det som verkligen är viktigt får ta plats. Och Kelsea kan ägna sig åt att styra sitt land utan att behöva ta hänsyn till en (eller två) killar som hon har svårt att bestämma vad hon känner för.

Jag ser fram emot att fortsätta min omläsning av del två för att sedan äntligen få sätta tänderna i den sista boken. Och om det har undgått någon rekommenderar jag verkligen den här boken. Jag höjde till och med betyget på Goodreads efter min omläsning nu. Så bra är den!

Betyg på Goodreads: 5 av 5