En gud i spillror av Kate Atkinson

Förra året läst jag Liv efter liv av Atkinson och absolut älskade den. Jag tyckte språket och det unika sätt Ursulas liv byggs upp på var helt genialiskt. Därför såg jag verkligen fram emot att läsa den här boken som är en fristående uppföljare.

Baksidetext:
RAF-piloten Teddy Todd trodde inte att han skulle överleva andra världskriget. Nu är hans stora utmaning att möta en framtid han inte räknade med att få uppleva.

I Liv efter liv fick vi följa Ursula Todds oändliga liv om och om igen. I En gud i spillror riktas blicken mot den älskade brodern. Teddy Todd som ville bli poet, tar värvning som RAF-pilot under andra världskriget. Han överlever, men krigets fasor existerar parallellt med hans liv som make, far och morfar. Han förstår inte sin omvärld och det absurda i att just han fick överleva.

Mina kommentarer: 
Eftersom jag verkligen älskade den första boken så hade jag väldigt höga förväntningar på den här. Inte helt oväntat så fick boken lite svårt att leva upp till dem. Jag tror att det som gjorde mig mest besviken var att det inte alls var någon spännande tvist i sättet att berätta. Det mesta Atkinson gör är liksom att hoppa fram och tillbaka längs tidslinjen. Efter Liv efter liv kändes detta lite för simpelt helt enkelt. Hade jag däremot läst den här boken utan att ha den första att jämföra med hade jag nog älskat den. För Atkinson bygger verkligen upp ett intressant och detaljrikt liv för Teddy. Det är inte alltid lätt. Faktum är att det många gånger är väldigt jobbigt att läsa om vad som händer. Men det är hela tiden bra.

Det jag verkligen älskar med karaktärerna i den här boken är att det inte går att döma dem på en gång. Både Viola och Sunny är rätt svåra att tycka om. Även om jag kanske inte älskar dem så lyckas Atkinson i alla fall nyansera dem så att jag förstår hur det kommer sig att de är som de är.

Teddys liv är helt klart spännande att följa. Han har varit med om mycket, samtidigt som jag ibland inte kan låta bli att tänka "blev det inte mer än så här". Sedan saknar jag att vi inte fick läsa jättemycket saker från hans barndom. I och för sig var det med i boken om Ursula, men ändå. Hur som haver är jag glad att ha läst den här boken. Den får ett bra betyg av mig trots allt. Och ett som är säkert är att jag ska se till att läsa mer av Atkinson framöver.

Betyg på Goodreads: 4 av 5