tisdag 1 augusti 2017

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Den här boken hade jag hört mycket om innan jag började läsa. Bara bra saker egentligen. Men samtidigt sa varenda en att det var det hemskaste de läst på länge. Ändå var jag inte riktigt förberedd på vad som skulle komma och vad den här boken skulle få mig att känna.

Baksidetext:
Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.

Mina kommentarer:
Det här är den bästa boken jag läst på länge, samtidigt som det är den hemskaste boken jag läst på ännu längre. Det går inte att inte bli berörd av de människoöden vi får ta del av i den här historien. Men eftersom det är skickligt berättat så vill man ändå läsa vidare. Du förstår tidigt att det kommer bli en jobbig historia, men innan du riktigt förstår vidden av det är du fast i killarnas liv och vill inte lämna den.

Jag tycker den här berättelsen är så fint berättat, både i sitt språk, som skiftar berättarperspektiv utan förvarning men på ett så snyggt sätt att jag knappt märker att det händer, och i sitt innehåll. Dess vänskapsskildringar känns så himla unika, och faktiskt om jag ska vara ärlig, lite för bra för att vara sant. För samtidigt som jag verkligen uppskattar dem så är det något som stör mig med dem. Jag kommer ofta på mig med att tänka hur realistisk jag egentligen finner dessa kompisgäng och dess relation. Nu menar jag inte att det är för lite "ryggdunkande och låtsasbråkande" i den här boken. Det är inte den sortens manligt beteende jag saknar. Det är nog mer en förklaring till vad deras starka grund bygger på. Som läsare kastas du in i deras vänskap, får en förklaring om när och hur de träffades, och sedan får du köpa att de bildat vänskapsband för livet. Jag svalde allt med hull och hår för att verkligen kunna njuta av min läsupplevelse. Men jag kan ändå inte låta bli att sakna lite mer grundhistoria.

Att Jude är den mest intressanta karaktären är uppenbart. Det är min nyfikenhet på hans historia som driver mitt läsande framåt. Jag vill så gärna få veta exakt vad som gömmer sig i hans förflutna, samtidigt som jag på de många hintar vi får, inser att det är fasansfullt. Det gör ont i mig när jag läser om Jude. Den smärtan som uppkommer när jag ser och hör saker som får mig att ifrågasätta mänskligheten. Som inte förstår de som ger sig på de mest oskyddade i samhället. Det som drabbar mig mest är hur det påverkar hela hans fortsatta liv. Hur kärleken och vänskapen från de andra inte riktigt räcker till.

Jag skulle inte vilja ha den här boken oläst, men jag önskar att jag slapp ha Judes historia i mitt huvud. Men det hade också inneburit att jag inte hade fått lära känna Willem och de andra. Det hade jag inte velat. För relationerna i den här boken är fantastiska, de som handlar om vänskap såväl som de som handlar om kärlek och familjeskap.

Betyg på Goodreads:  5 av 5

2 kommentarer:

  1. Har inte riktigt fått grepp om vad den här boken handlar om, förutom just relationer... och att så väldigt många verkar tycka så oerhört bra om den. Blir ju nyfiken såklart, trots att rena relationsromaner inte normalt brukar vara sådant jag väljer att läsa. :)

    SvaraRadera
  2. Säger precis som Åsa här ovanför, har inte alls haft koll på vad den här handlar om. Jag vet inte om jag egentligen blev mer sugen på den nu när jag vet lite mer... Vi får se :)

    SvaraRadera