Bokdiskussion - Anne på Grönkulla

Jag läser just nu en distanskurs i litteratur och det jag gillar mest är hur en får diskutera böcker lite mer djupgående. Recensioner i alla ära, men dels vill en ju hålla dem lite korta så det inte blir för jobbigt att läsa. Sedan ska de ju även vara spoilerfria också så ingen får sin läsupplevelse förstörd. Jag tänkte därför börja göra lite diskussionsinlägg. Främst tänker jag att det blir på äldre böcker som de flesta redan läst eller i alla fall känner till historien, därav liten risk att helt förstöra någons läsupplevelse. Fast har du inte läst boken och inte vill veta vad som händer skulle jag rekommendera att inte läsa.

Först ut blir Anne på Grönkulla, en klassisk flickbok från början på 1900-talet som nog ingen missat. Inte minst som Netflix förra året släppte den som serie på nytt. Jag har dock inte sett den än så vet inte om den är bra eller ej? Här kommer mina små funderingar uppdelat i lite olika rubriker. Det är gott om SPOILERS så läs ej om du vill undvika sådana.

Anne och Fantasin

Anne saknar inte direkt fantasi när hon anländer till Marilla och Matthew. Hon bygger upp nya världar av minsta lilla händelse och i hennes ögon är hela världen underskön. Vissa barn är mer fantasifulla än andra men i Annes fall är det extremt, vilket kontrasterar bra mot Marillas väldigt strikta och förnuftiga livsfilosofi. Jag kan dock inte låta bli att se Annes flykt till fantasin som eskapism. Hennes liv har inte varit lätt och att då skapa sig egna världar tänker jag har blivit hennes sätt att fly verkligheten och finna mening. Men det är väldigt underhållande och jag kan inte låta bli att känna igen mig lite grann när hon ooh:ar och ååh:ar över naturens under. Jag kan nämligen bli lika hänförd själv över hur vacker naturen kan vara. Det kan väl inte bara vara jag som kan titta på en vacker solnedgång och känna hur det nästan värker i hjärtat för det är så fint?

Anne och Föräldragestalter

Anne har aldrig haft någon att kalla mamma och pappa. Vi får rätt tidigt veta hur torftig hennes uppväxt varit när det kommer till kärlek, men även när det handlar om ordentlig uppfostran. Det vill säga att ha en förebild att se upp till och försöka efterlikna. Det är först hos Marilla och Matthew hon för första gången får detta. Författaren har av någon anledning valt att dela upp de behov som föräldrar täcker för ett barn mellan Marilla och Matthew. Marilla är bestämd och står för all uppfostran, Anne strävar efter att göra henne nöjd så hon ska få stanna kvar hos dem. Matthew är den som ger henne villkorslös kärlek redan från första stund. Den som får uppfylla hennes drömmar och även den som får Anne att anstränga sig det lilla extra för att göra honom nöjd. Det är först när Matthew dör som Marilla på allvar börjar visa den kärlek hon hyser för Anne. Jag tycker det är lite tråkigt att de ska behöva vara varandras extremer i Annes uppfostran. Samtidigt som jag förstår varför författaren gjort så, då det blir väldigt tydligt för läsaren och det är ju trots allt en barnbok.

Anne och Kärleken

Att Anne kommer gifta sig med Gilbert vet jag sedan tidigare läsning. Men det jag inte kom ihåg är att de är ovänner genom nästan hela boken. Egentligen är det mest Anne som är arg, med all rätt då hon verkligen blir sårad över Gilberts tilltag. Även om han inte kunde veta att hennes röda hår är den mest ömtåliga punkten för henne. Jag tycker mig ändå ana någon annan känsla inför honom genom boken. Hur hon hela tiden jämför sig med honom, men snabbt rättar sig till "andra i klassen" när hon är på väg att säga hans namn hemma. Det påminner mig lite om att vara liten och tro att alla förstår ens förtjusning i en person bara genom att en nämner dennes namn. Jag gillar verkligen att Gilbert gör sina försök att bli sams och sedan slutar när Anne gör klart att hon inte är intresserad. Det är sedan Anne själv som är den som tar steget mot att avsluta deras osämja, och det är först då som de blir vänner och läsaren inser att det verkligen finns varmare känslor mellan dem. I alltför många berättelser är det ju tyvärr så att killen, som gillar flickan, inte ger sig utan fortsätter försöka umgås och prata till dess att hon ger sig. Läsaren ska tycka att det är hon som är omöjlig som inte förstår vilken charmig kille han är, och att hon är vrång som inte förlåter honom.

Anne och Nutiden

Att läsa historien om den fantasifulla rödhåriga flickan som får en ny familj och finner sin plats tror jag är lika underhållande idag som när den kom ut. Visst har samhället utvecklats på sätt som de som levde då aldrig skulle kunnat föreställa sig. För de barn som växer upp idag är förutsättningarna och förväntningarna helt andra. Men det går ändå att sätta sig in i Annes förtvivlan när hon inte får följa med på utflykten och hennes lycka när hon får sin första vackra klänning. Vissa saker förändras inte trots att tiden gör det.




Det finns så mycket mer att diskutera. Har ni några tankar eller funderingar kring det jag skriver eller boken överlag får ni gärna lämna en kommentar. Att diskutera är alltid roligare om flera deltar. Som bekant finns det ju inga åsikter som är fel eller rätt, så vad du än tycker är det välkommet.