Det här var min första Atwood-roman och nyfikenheten på hennes författarskap har länge funnit hos mig. Trots allt nämns hennes namn år ut och år in när nobelpriset har diskuterats, såklart man blir nyfiken då!
Originaltitel: The Heart Goes Last
Lästes som: Inbunden
Förlag: Norstedts
Köpställen: Bokus, Adlibris
Handling:
Stan och Charmaine är ett ungt par som drabbats av arbetslöshet och personlig konkurs mitt under den nationella ekonomiska krisen. När de får ett erbjudande om att delta i ett projekt i grindsamhället Consilience ser det ut som alla deras problem är lösta. Om de skriver under ett livstidskontrakt kommer de att få både arbete och bostad – åtminstone sex månader om året. Varannan månad i Consilience måste nämligen den ena halvan av invånarna avlösa den andra halvan i fängelset Positron.
Mina kommentarer:
Jag tyckte upplägget för den här boken lät väldigt lovande och var väldigt positivt inställd till boken. Den var snabb att komma in i, även om jag kände mig lite tveksam inför det faktum att vi inte fick särskilt mycket ingående förklaringar. Stan och Charmaine presenterades och snart var historien i full gång. Förvisso tyckte jag det var rätt bra, eftersom det gjorde att jag snart var inne i boken.
Men någon gång längs vägen tröttnade jag. Jag saknar förklaringar och uppbyggnad. Det är så få karaktärer med och de är så himla endimensionella, som att de fått ett karaktärsdrag tilldelat sig. Jag tyckte grundidén lät så himla spännande men blev otroligt besviken på hur Atwood sedan lät den utveckla sig. Det kändes som en bortkastad snilleblixt. Inte ens språket gillade jag något särskilt.
Det finns några intressanta händelser och trots allt tyckte jag att den hade ett bra flyt i texten. Det är nästan alltid något på gång som gör att du bara vill läsa lite till för att försöka förstå. Problemet är att i de flesta fallen blir du inte mycket klokare, även om du kan förstå hur det säkert är tänkt.
Det här var överlag en besvikelse för mig. Jag läste den med min bokklubb och vi var alla rörande överens om att vi inte gillade den. Jag tror mig däremot ha förstått att det är en rädd medioker Atwoodroman. Så jag tänker nog ge henne en till chans i framtiden. Och till er som funderar på att plocka upp den här så råder jag er att välja någon annan av hennes romaner.
Betyg på Goodreads: 2 av 5 stjärnor
Så tråkigt när det blir såna besvikelser!
SvaraRaderaSv: Jag skulle jämföra genrer, berättarteknik osv.