Sköldpaddor hela vägen ner av John Green

Jag är ett halvdant fan av John Green. Det vill säga att jag älskade första boken jag läste, Looking for Alaska, och har uppskattat alla böcker jag läst av honom (förutom The Fault in Our Stars som jag faktiskt inte riktigt förstod hypen med egentligen). Men efter att ha läst ett par stycken insåg jag att alla böcker är likadana, vilket gjorde att mitt intresse svalnade rätt rejält. Men ändå fortsätter jag att läsa dem för de är okej.

Originaltitel: Turtles All the Way Down
Lästes som: Ljudbok
Förlag: Bonnier Audio
Köpställen: Adlibris, Bokus

Handling:
Aza Holmes är egentligen inte så intresserad av att ge sig in i jakten på Russell Pickett, den försvunne multimiljardären som jagas av FBI. Men 100 000 dollar i belöning gör att Daisy - hennes bästa, enda och fullständigt orädda vän - har andra planer. "Krossa hjärtan, Holmesy, inte drömmar" är Daisys mantra. Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom.

I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar. Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av hennes tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss ...

Mina kommentarer:
Först måste jag säga att jag tycker omslaget är rätt fantastisk även om jag överlag har svårt för att det händer mycket på dem. Men har man läst boken så märks det så väl hur varenda liten sak är genomtänkt, från vad som porträtteras till placeringen av titeln. Med det sagt går vi över till vad jag tycker om handlingen. Till skillnad från de flesta av Greens böcker är huvudpersonen här inte en tonårskille som blir kompis med en tjej som är lite mystisk och speciell och som han såklart blir hejdlöst förälskad i. Det är trevligt att se att Green faktiskt kan skriva andra sorters historier.

Jag tycker berättelsen är lite spretig. För medan vissa saker är helt fantastiskt berättade, som exempelvis Azas mentala problem, så har jag svårt att förstå vad andra saker, som försvinnandet, egentligen tillför berättelsen. Det är visserligen vad som startar upp handlingen och får karaktärerna att träffas, men jag tycker snabbt att den tråden tappas bort och bara pliktmässigt tas upp genom den fortsatta berättelsen. Jag tycker faktiskt att handlingen hade klarat sig bra utan den här intrigen då grundidén är tillräckligt intressant ändå. Nu kände jag mer att det blev ett antiklimax.

Den starkaste delen i den här berättelsen är porträttet av Azas psyke och hennes tvångstankar. Jag har visserligen aldrig varit där hon är, men från jag var liten och långt upp i tonåren led jag av mycket lindrigare tvångstankar och rädslor för att få i mig något som var farligt eller giftigt. Även om det aldrig begränsade mitt sätt att leva skapade det en hel del onödig ångest. För mig växte det bort i takt med att jag insåg det irrationella med det, även om det krävdes en del arbete. Det gör att jag kan förstå Aza och hennes tankar och hur de kan ta över ens liv, även om man vet att det inte är på riktigt.

Det finns många fina scener i den här boken och den är läsvärd. För även om den enligt mig inte är en av Greens bästa, så tycker jag nog absolut att det är hans viktigaste. För att den förmedlar en äkta och naken skildring om hur det kan vara att vara fast i sina egna tankar.

Betyg på Goodreads: 3 av 5 stjärnor