Allt du gav mig var minnen av Adam Silvera

Jag har sett Adam Silveras böcker skymta förbi på Youtube och Instagram, oftast ackompanjerat av lovord. Men det här är faktiskt första boken av honom jag läser.

Originaltitel: History Is All You Left Me
Lästes som: Inbunden
Förlag: Lavender Lit
Köpställen: Bokus, Adlibris
Recensionexemplar: Ja, tusen tack Lavender Lit!

Handling:
När Griffins första kärlek och ex-pojkvän Theo dör i en drunkningsolycka är det som om hela världen imploderar. Trots att Theo hade flyttat till Kalifornien och börjat dejta Jackson hade Griffin aldrig tvivlat på att det skulle bli de två igen, när tiden var inne. Den framtid han hade föreställt sig har plötsligt gått om intet.

För att göra saker och ting ännu värre är Jackson den enda som förstår Griffins sorg och smärta. Men hur mycket de än öppnar upp sig för varandra fortsätter Griffin att famla allt djupare ner i den mörka avgrunden. Han förlorar sig själv i tvångssyndrom och destruktiva handlingar, och hemligheterna han bär på hotar att förgöra honom. Om Griffin någonsin ska lyckas ta sig upp över ytan igen måste han först konfrontera sina minnen, och lägga varenda hjärtskärande bit av pusslet som utgör hans liv.

Mina kommentarer:
Länge trodde jag att jag läste en bok som var helt okej, även om den har ett fantastiskt och rakt språk. Det är en gullig kärlekshistoria av hur Griffin och Theo går från vänner till par, varvat med en förtvivlad Griffin som sörjer Theo efter att han dött. Det är bra, men inget direkt speciellt. Men så någon gång i sista halvan av boken framkommer det saker som gör att jag ser allt jag hittills läst i lite annat ljus. Jag får en större förståelse för Griffin och berättelsen blir djupare. Hade det här varit en bokdiskussion hade jag kunnat skriva långa stycken om hur min bild av berättelsen ändrades. Helt plötsligt gillar jag boken riktigt mycket!

 Det är en stor kontrast mellan de olika perspektiven. I dåtiden sprudlar kärleken mellan killarna. Det är sådär gulligt och lite trevande som det bara kan vara under den första förälskelsen. Vi lära känna Theo som är i det närmaste perfekt, eftersom han beskrivs utifrån Griffins kärlekstindrande ögon. Samtidigt vet vi att någonting har hänt. För parallellt är vi också i nutid, ett och ett halv år senare. Theo är inte bara död, utan han har även en ny pojkvän och Griffin är numera hans ex. Det är smärtsamt att befinna sig i Griffins sorg där allting kretsar kring deras förflutna. Därför kan jag förstå varför han börjar umgås med Jackson som, liksom Griffin själv, inget heller vill än vältra sig i minnen. Jag inser att de tror att vad de håller på med ska hjälpa dem att gå vidare, men jag kan inte låta bli att känna att det nog mest är destruktivt att minnas på det sättet de gör.

Fastän det här är en fin kärlekshistoria å ena sidan, är det en nattsvart och rå berättelse med otroligt självupptagna karaktärer å andra sidan. Varken Griffin eller Jackson kan se längre än deras näsa sträcker sig, och jag kan ibland inte ens känna att deras sorg rättfärdigar vad de håller på med. Som grädde på moset lider Griffin av svåra tvångshandlingar.

Berättelsen styrka är de olika personporträtten. Karaktärerna är långt ifrån felfria men de känns alltid äkta. Som jag nämnde innan så blir berättelsen (och Griffin) mer komplex ju längre in i den jag läser. Det är riktigt skickligt gjort! Jag känner mig urlakad när jag läst klart. Och övertygad om att jag kommer läsa den här boken igen. För att då se alla de nyanser jag missade första gången.

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor