After: När vi möttes av Anna Todd

Det här var en bok som jag aldrig hade tänkt mig plocka upp. Jag har sett den beskrivas som en "50 shades of Gray för unga" och allt jag läst om den gjorde att jag insåg att jag nog inte skulle gilla den. Men så kom det sig en tidig helgmorgon att jag vaknade och inte kunde somna om. Jag vill läsa något men kunde inte tända lampan för att min pojkvän sov. Scrollade genom e-böckerna på Storytel och tyckte den här kändes lagom ansträngande.

För att berätta handlingen i korthet handlar den om Tessa som hela sitt liv haft ett mål: att börja på collage. Hon är duktig i skolan, ordentligt i det stora hela och har en lika duktig och ordentligt och självklart snygg pojkvän. Så börjar hon äntligen på collage och träffar där, genom sin rumskamrat, Hardin som är hennes raka motsats. Hans kropp är täckt av tatueringar, hans hår rufsigt (sådant betyder ju problem, det är ju sen gammalt) och alla säger åt henne att hålla sig borta från honom. Men motsatser dras ju till varandra som bekant. Och ja, det är en kärleksroman. Ni kan lista ut vad som händer.

Låter jag uttråkad? Ja, det är för att jag var det större delen av boken. Jag gillade verkligen inte den här, men gav den ändå en 2:a (dvs den var okej) i betyg på Goodreads. För jag läste ut den och jag gillade den faktiskt i början. 

Så här är det. Jag gillar böcker som handlar om en tjej som möter en kille som är hennes raka motsats. Jag gillar böcker där killen är ett bad-ass och en inser att hon kommer vara tvungen att gå igenom jobbiga saker innan hon får honom. Men att det sedan kommer visa sig att han är en annan person bakom fasaden och hon får fram den och ja, ni fattar. Good Girl möter Bad Guy och omvänder honom. Det är mitt guilty pleasure. Och den här boken börjar så. Men sedan verkar den haka upp sig. 

Såg att Nelly på Nellons bokblogg beskrev den i stil med att "de bråkar, blir sams och har sex för att sedan bråka igen". Och det stämmer så väl. Det är ungefär det som händer. Förutom en rätt oväntad tvist på slutet som nästan får mig att vilja läsa vidare. Men jag inser att jag inte pallar tre böcker till. 

Jag förväntar mig aldrig bra och jämställda könsroller när jag läser sådana här böcker, men den här är så pinsam på den fronten att jag skäms för att läsa den. Hardin kan göra lite som han vill och kräver Tessa något av honom blir han arg för att hon inte litar på honom eller inte kan förstå. Tessa måste be om ursäkt och säga att hon älskar honom. När Tessa tar egna initiativ eller gör saker som Hardin inte gillar blir han arg och sårad. Tessa måste då be om ursäkt och säga att hon älskar honom. Det är bara i ett fåtal scener som hon ryter ifrån för att sedan inte be om ursäkt och de är höjdpunkterna i boken faktiskt.

Jag gillade den inte och kommer inte läsa fler. Den går inte ens igenom som guilty pleasure för mig för jag blir så arg av att läsa den. Plus uttråkad för den hade utan problem kunnat vara 200 sidor kortare utan att missa något. Men gillar en 50 shades så förstår jag varför en gillar den här. Och skulle jag välja en av de två att rekommendera gillar jag den här bättre.