Gun Love av Jennifer Clement

För några år sedan läste jag En bön för de stulna av Jennifer Clement. Det var en bok som verkligen drabbade mig, så självklart blev jag eld och lågor när jag insåg att hon skrivit en ny bok.

Originaltitel: Gun Love
Lästes som: Inbunden
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling: 
Pearl är fjorton år och har vuxit upp i framsätet på en gammal Mercury. Hennes mamma Margot bor i baksätet. Hon kan se in i folk och känna vad som gör ont. De bor i en del av Florida där det mexikanska heroinet håller på att ta metamfetaminets plats och de överlever på en diet av mjölkpulver och insektssprej, kärlekssånger och stulna, halvrökta cigaretter. Men när Margot blir tillsammans med Eli Redmond ändras allt. En dag får hon en egen pistol av Eli, ungefär som man ger någon en blombukett.

Mina kommentarer: 
Den här boken är enligt mig otroligt bra. Första halvan var jag övertygad om att det skulle bli en absolut fullpoängare, men sista delen av den gjorde tyvärr att den sjönk ned ett snäpp. Det var inte vad jag ville ha och jag är inte helt nöjd med hur berättelsen lämnade oss. Men om jag bortser från den sista delen så fanns det så mycket jag älskade med boken.

Boken absoluta behållning är Clements språk. I min recension för En bön för de stulna skrev jag "språket är enkelt men ändå rikt och målande" och hon har hållit fast vid sitt sätt att skriva. Redan i de första meningarna får vi ta del av hennes fantastiska ord när hon låter Pearl beskriva sin mamma genom att jämföra henne med en kopp socker som vem som helst får låna. Det är en stark inledning som sätter tonen för resten av boken.

Berättelsen innehåller många intressanta karaktärer. Även om vi bara får korta glimtar från dem är glimtarna så skarpa att det räcker för att jag ska känna att jag har koll på dem. Men självklart önskar jag att jag hade fått veta mer, speciellt om Pearls mamma. För Pearl vet inte mycket, eller egentligen ingenting, om henne och därmed får inte vi heller veta särskilt mycket. En del saker sägs inte heller uttryckligen, som Pearls speciella utseende som kommenteras gång på gång utan att bekräftas. Jag förstår inte hur Clement gör det men hon lyckas med att både vara vag och glasklar på en och samma gång.

I bokens centrum finns också vapnen. För i utkanten av det lilla samhället där Pearl växer upp är vapen en naturlig del av samhället. Jag vet att det är så här verkligheten ser ut på en del ställen i USA. Deras vapenpolitik är dock så främmande för mig men det gör det inte mindre hemskt.

Jag tycker absolut att det här är en läsvärd bok. Själv ser jag fram emot att läsa om den vid ett senare tillfälle. Jag tror att det är en sådan bok där du kan upptäcka nya saker vid en omläsning som kan göra den ännu bättre.

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor