måndag 27 juni 2016

En bön för de stulna av Jennifer Clement

Vissa böcker är extremt bra samtidigt som de är otroligt hemska. En bön för de stulna är lika bra som den är vacker (omslaget är ju helt fantastiskt!). Helt enkelt en sådan där bok som man inte vill läsa, men ändå känner att man måste. Dels för den viktiga historien den berättar, men även för att den är bra skriven.

Ladydi bor i en liten by på ett berg på Mexicos landsbygd. Det lilla samhället består i stort sett enbart av kvinnor då männen söker lyckan i USA. Vissa besöker fortfarande sina familjer sporadiskt, men de flesta har försvunnit för gott. I byn försöker mammorna inte göra sina döttrar så vackra som möjligt. Istället gör de sitt yttersta för att förfula deras utseende. Allt för att vackra döttrar löper större risk att bli kidnappade av knarkkartellens män. För blir man bortförd vet alla att man inte kommer komma tillbaka igen. Ladydi och hennes tjejkompisar gömmer sig i gropar i marken när männens bilar kommer. En dag hinner vännen Paula inte ner i gropen och blir kidnappad. Ladydis liv är fyllt av våldsamhet, orolighet och en alkoholiserad mamma. Ändå lyckas hon drömma om att en gång ha ett annat liv.


Jag får en sådan hopplös känsla av den här boken. Det händer rätt ofta när jag läser eller ser sådant som utspelar sig på ett ställe där tillvaron är så uppenbart dålig. Jag känner inte att man måste leva i ett välbärgat land som Sverige för att ha det bra. Men Ladydi har inte mycket som är direkt positivt i sitt liv. Hennes mamma hade kunnat vara en bättre mor, hennes skolgång hade kunnat vara mycket bättre och hennes framtidsutsikter hade kunnat vara mycket ljusare. Att sedan ständigt behöva leva med rädslan för att bli kidnappad. Hemskt! Men det är en väldigt bra bok. Språket är enkelt men ändå rikt och målande. Ungefär som omslagsbilden. 

5 kommentarer:

  1. En riktigt skrämmande roman tyckte jag. Man blir så deppig av verkligheten ibland och när jag läste att författaren intervjuat massor av unga flickor inne hon skrev boken så inser man att det som beskrivs inte är överdrivet. Bra bokcirkelbok!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag läste också det och kände lite hopplöshet. Tvivlade i och för sig aldrig på att det som beksrevs inte var överdrivet. Snarare tvärtom i så fall. Men boken är i alla väldigt bra!

      Radera
  2. Bara omslaget gör mig sugen på boken! Tänk vad fin den måste vara i bokhyllan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Nu lånade jag den på bibblan men önskar nästan jag hade den i bokhyllan faktiskt.

      Radera
  3. Låter som en tung historia men berörande och viktig läsning. Håller med om att omslaget är underbart!

    SvaraRadera