En annorlunda allians av Julia Quinn

Den här boken har fått bra mottagande i Sverige efter att den översattes tidigare i år och jag har varit lite sugen på att läsa den. Sedan såg jag förra månaden att Merphy Napier som jag följer på Youtube läste boken och gav den sämsta betyget för att hon ansåg att den var problematisk. Nyfiken som jag blir så bestämde jag mig för att plocka upp den. Vad jag har sett är det ingen annan som nämnt något problematiskt med boken innan, så jag var otroligt nyfiken på om jag skulle uppfatta det.

Originaltitel: The Duke and I
Lästes som: E-bok
Förlag: Lovereads
Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling: 
Daphne Bridgerton är både smart och vacker - ändå blir hon bara uppvaktad av män hon inte vill ha. Men när broderns bästa vän, Simon Basset, kommer till London förändras allt. Tillsammans kommer de på en elegant plan - en fejkad förlovning dem emellan kan göra rätt typ av friare intresserade av Daphne, och hålla alla äktenskapstokiga societetsmödrar borta från Simon.
Men mitt i alla baler, promenader och båtturer, är det svårt att hålla reda på vad som är en bluff och inte. Och att hålla sina egna känslor i schack, visar det sig

Mina kommentarer:
Det här kommer bli en rätt negativ recension, mest för att det jag har att säga något speciellt om vad var jag inte gillade med den här boken.

I mitt tycke hade det här varit en rätt så bra bok, om det inte vore för två saker som vi ska komma till alldeles strax. Men det som är bra med den är att den är rolig, lättläst då den har ett bra driv och karaktärer du har lätt att tycka om. Redan från första kapitlet var det en sådan där bok som jag bara ville läsa ett kapitel till i, fast jag borde sluta för jag skulle sova.

Men det finns två stora problem med den här boken. En stor del av intrigen bygger på att huvudpersonen, som är väldigt kapabel och smart i övrigt, är totalt oförstående på ett visst plan. Vi talar alltså så omedveten om en viss sak att det inte känns troligt överhuvudtaget. Det andra problemet är att den faktiskt innehåller sexuella övergrepp som slätas över och rationaliseras bort.

För att närmare förklara för er som läst boken och undrar vad jag pratar om, eller bara är nyfikna i övrigt. Att Daphne inte har någon som helst aning någonting när det kommer till sex är helt absurt. Jag är helt med på att hon är oerfaren, det ser jag inte som något konstigt. Speciellt inte med tiden det utspelar sig. Hon verkar inte särskilt chockad när hon blir kysst i parken och han drar i hennes kläder, men är med på noterna. Jag utgick från att hon kände samma lust i det som hände som Simon. Därför blir jag ytterst förvånad när hennes mamma ska ha "samtalet" med henne och hon inte ens vet vad ett samlag är. Eller i vilka syften folk gör det, varken barnavlande eller njutning. Hon är helt blank! Och det förklaras genom att hennes gifta väninnor bara fnittrar och säger "vänta tills det blir din tur" när sådant kommer på tal dem emellan. Helt ologiskt! Hon har noterat att tjänarna "gärna smyger iväg tillsammans", alltså att det händer saker mellan stängda dörrar. Men har ingen aning om vad som händer. What so ever! Ni förstår vart jag vill komma. Inte ens på den här tiden kan jag se att det gick till så här. Jag hade kunnat köpa om hon var oerfaren och i viss mån okunnig om hur det går till mer i detalj. Men att hon vet det grundläggande i det. För att ytterligare göra det konstigt blir hon inte heller det minsta förvånad eller förlägen när de sedan ligger med varandra. Jag kan ju tycka att om ena parten inte ens vet om vad som är på väg att hända skulle själva akten bli lite awkward. Och vi ska inte ens prata om att hon får världens orgasm utan att ens ha känt minsta antydan till lust i hela sitt liv. Men det kan jag också köpa för det är ofta så det fungerar i kärleksromaner. 

Angeånde det sexuella övergreppet ska jag fatta mig lite kortare. Men Daphne ligger med Simon när han är full. Hon inser att han inte har full koll på sin omvärld och vill testa om det går. Såklart går det, han vaknar till och är med på noterna. Men när han inser att han är påväg att komma i henne (vilket han inte vill då han absolut inte vill ha barn) får han panik, säger nej och försöker avbryta samlaget. Hon ignorerar honom och fortsätter, och eftersom hon är ovanpå honom är det hon som styr. Efteråt rationaliserar båda parter bort det som att det inte var så farligt, för det var inte det som skapade själva konflikten utan de andra sakerna som blev en konsekvens av detta, dvs att Simon blev så upprörd att hans talsvårigheter kom tillbaka. Jag kan inte förstå att det här är med och görs om till något som inte är så farligt och i slutändan för dem närmare varandra?!
Tänk dig istället att Simon låg ovanpå Daphne och höll fast henne och beslutade sig för att göra något hon tidigare sagt nej till. För tusan, jag lyssnar precis nu på Klubben av Matilda Gustavsson om Arnault. En av kvinnorna som vittnar där berättar om hur det ömsesidiga sexet gick över i tvingat oralsex och hon inte förstod att det var ett övergrepp förrän långt senare. Det är är exakt samma sak!

Det här blev nog mer av en diskussion än en recension. Men jag kan inte förstå hur det här kan anses vara en superromantisk bok? Jag har dock hört att de andra böckerna ska likna den här, utan det problematiska. Så jag ska faktiskt ge Quinn en chans till och hoppas på det bästa.

Betyg på Goodreads: 2 av 5 stjärnor