After: När vi möttes av Anna Todd

Det här var en bok som jag aldrig hade tänkt mig plocka upp. Jag har sett den beskrivas som en "50 shades of Gray för unga" och allt jag läst om den gjorde att jag insåg att jag nog inte skulle gilla den. Men så kom det sig en tidig helgmorgon att jag vaknade och inte kunde somna om. Jag vill läsa något men kunde inte tända lampan för att min pojkvän sov. Scrollade genom e-böckerna på Storytel och tyckte den här kändes lagom ansträngande.

För att berätta handlingen i korthet handlar den om Tessa som hela sitt liv haft ett mål: att börja på collage. Hon är duktig i skolan, ordentligt i det stora hela och har en lika duktig och ordentligt och självklart snygg pojkvän. Så börjar hon äntligen på collage och träffar där, genom sin rumskamrat, Hardin som är hennes raka motsats. Hans kropp är täckt av tatueringar, hans hår rufsigt (sådant betyder ju problem, det är ju sen gammalt) och alla säger åt henne att hålla sig borta från honom. Men motsatser dras ju till varandra som bekant. Och ja, det är en kärleksroman. Ni kan lista ut vad som händer.

Låter jag uttråkad? Ja, det är för att jag var det större delen av boken. Jag gillade verkligen inte den här, men gav den ändå en 2:a (dvs den var okej) i betyg på Goodreads. För jag läste ut den och jag gillade den faktiskt i början. 

Så här är det. Jag gillar böcker som handlar om en tjej som möter en kille som är hennes raka motsats. Jag gillar böcker där killen är ett bad-ass och en inser att hon kommer vara tvungen att gå igenom jobbiga saker innan hon får honom. Men att det sedan kommer visa sig att han är en annan person bakom fasaden och hon får fram den och ja, ni fattar. Good Girl möter Bad Guy och omvänder honom. Det är mitt guilty pleasure. Och den här boken börjar så. Men sedan verkar den haka upp sig. 

Såg att Nelly på Nellons bokblogg beskrev den i stil med att "de bråkar, blir sams och har sex för att sedan bråka igen". Och det stämmer så väl. Det är ungefär det som händer. Förutom en rätt oväntad tvist på slutet som nästan får mig att vilja läsa vidare. Men jag inser att jag inte pallar tre böcker till. 

Jag förväntar mig aldrig bra och jämställda könsroller när jag läser sådana här böcker, men den här är så pinsam på den fronten att jag skäms för att läsa den. Hardin kan göra lite som han vill och kräver Tessa något av honom blir han arg för att hon inte litar på honom eller inte kan förstå. Tessa måste be om ursäkt och säga att hon älskar honom. När Tessa tar egna initiativ eller gör saker som Hardin inte gillar blir han arg och sårad. Tessa måste då be om ursäkt och säga att hon älskar honom. Det är bara i ett fåtal scener som hon ryter ifrån för att sedan inte be om ursäkt och de är höjdpunkterna i boken faktiskt.

Jag gillade den inte och kommer inte läsa fler. Den går inte ens igenom som guilty pleasure för mig för jag blir så arg av att läsa den. Plus uttråkad för den hade utan problem kunnat vara 200 sidor kortare utan att missa något. Men gillar en 50 shades så förstår jag varför en gillar den här. Och skulle jag välja en av de två att rekommendera gillar jag den här bättre.

Mina läsbegär just nu #1

Listan över böcker jag vill läsa känns milslång. Tror nog att de flesta bokälskare känner igen sig i den känslan. Men det finns alltid några böcker jag är lite extra sugen på. Så tänkte börja med en ny kategori där jag berättar vilka böcker jag känner mest läsbegär för just nu.

Just nu är jag väldigt extra lässugen på de här böckerna. Såklart är ingen av böckerna någon jag äger. Av någon anledning brukar läsbegäret avta lite så fort jag äger boken för då känns det mindre brådskande. Äger jag boken vet jag att jag kommer komma till den i sinom tid. Jag har varit nära att köpa de här många gånger men sedan behärskat mig. Stod och tummade på A Thorch Against the Night på SF-bokhandeln för någon vecka sedan och ångrar det bittert att jag inte köpte den. Men jag behöver ju inte fler böcker! Jag har ju lovat mig själv att inte köpa fler utan läsa dem jag har. Låna är däremot okej, tänker jag och laddar ner Flickorna som e-bok från bibblan.

Glass Sword av Victoria Aveyard

Som jag sett fram emot den här boken och väntat på att få hämta hem den från bibblan efter att jag läste om Red Queen. För att sedan ha den liggandes så länge att jag den blev ett litet stressmoment i min vardag så dagen för återlämning närmade sig snabbt. Den blev några dagar försenad, men det var det värt för att hinna läsa ut den. Som vanligt, säger jag och känner hur jag upprepar mig, så upplevde jag att andra boken blev en dipp efter den första. Vet inte varför det ska vara så svårt att få en karaktär att hålla måttet i den andra boken. Passar även på att varna för SPOILERS här om man inte läst första boken. Detta är ju trots allt en fortsättning.

Glass Sword tar vid där föregående bok slutade. Mare och Cal har precis undankommit avrättningen och är tillsammans med The Scarlet Gard på väg bort från huvudstaden. Mavens svek tär på henne och blandas med glädjen över att upptäcka att hennes bror är i livet, och på köpet besitter samma ovanliga förmåga som hon själv. I en värld där samhället delas upp i två grupper; de röda, vanliga människorna och de silvriga som besitter häpnadsväckande förmågor, var det en chock för Mare att upptäcka att hon var en blandning av de två. En rödblodad med samma förmågor som en silvrig. I rebellernas läger upptäcker hon hur stor och välorganiserad gruppen egentligen är. För Mare är nästa steg tydligt. Att med hjälp av Julians lista över röd-silvriga likt hon själv, leta upp dem för att skapa en armé av otroliga krafter. Samtidigt inser hon hur utsatt hon själv är, hur ska man kunna veta vem man kan lita på?

Den här boken börjar med action och det kan ju tyckas vara bra på sätt och vis men jag gillar det inte riktigt. Det blir bara som en förlängning av slutet på första boken och jag är inte så förtjust i utdragna actionscener. Men så fort de kommer till lägret så börjar det bli mer intressant. Jag upplevde dock den här boken som väldigt ojämn. I ena stunden fann jag den jättespännande och sidorna flög iväg, för att i nästa komma in i ett segt parti. Jag känner även att jag måste ta upp alla dessa tvära vändningar. Känns lite som om historiens peak med den stora överraskningen kom lite hela tiden i mindre portioner. 

Som jag sa innan så håller inte Mare riktigt måttet i den här boken också. Kanske är det så att huvudkaraktärerna varit starka så länge i första boken att de måste bli en störtdykning i andra. All ångest och förvirring kommer liksom ikapp dem. Men hur som helst är det mest jobbigt att läsa om. Mot slutet blir det dock lite intressant karaktärsändring för Mare, men hur, vad och varför vill jag inte spoila. 

Jag älskar fortfarande den värld som Aveyard bygger upp. De olika samhällsklasserna som är så tydligt och självklart uppdelade på grund av sina olika blodsfärger. Och nog har hon lagt upp det för en spännande avslutning nu. I februari kommer King's Cage ut och med tanke på hur bok två slutade så har jag mina aningar om vad titeln innebär för historien. 

Planerad läsning v.38

Igår läste jag äntligen ut Glass Sword. Jag gillar inte när det känns som att läsningen blir ett måste. Samtidigt är det ju så skönt när boken äntligen är utläst och frihetskänslan i att kunna läsa vad man vill härnäst infinner sig. Blir lite rädd för att ta mig an en till krävande bok nu. Men jag hade ju väldigt gärna velat bli klar med Divergent-serien den här månaden. Detta eviga velande när det kommer till vilken bok som står på tur att läsas. Efter lite funderande ser veckans läsning dock ut så här:

¤ After: När vi möttes
Den är snart slut. Tur det för den är inte bra och jag kommer inte läsa några fler böcker i serien.

¤ Vi
En kort bok behövs känner jag. Vi är kort och Kim Thuys andra böcker jag har läst har varit väldigt bra.

¤ Allegiant
Sedan är det dags att ge sig i kast med den här. Serien ska avslutas och jag är orolig att den inte ska leva upp till mina förväntningar.

Läsupdate: Panikkänslor och efterlängtad podpremiär

Det blev inget planeringsinlägg den här veckan av den enkla anledningen att jag fortfarande håller på med samma böcker. Glass Sword tar evigheter för jag har aldrig tid att läsa (att jag ska hinna läsa halva boken till imorgon känns inte troligt). After: När vi möttes går också supersegt av den enkla anledningen att boken är rätt dålig. Tyckte den var lite småspännande i början men nu har jag tröttnat på att historien bara upprepar sig hela tiden. De bråkar, blir sams, bråkar, blir sams. Vi har fattat nu.

Lite roligare saker är att jag häromdagen fick min tygkasse från när jag var med och sponsrade Bladen Brinner. Längtat efter den lika mycket som jag längtat efter själva podden. Och nu finns det ett premiärdatum. 22 september har första podcasten för barn- och ungdomslitteratur premiär. Så det är otålig väntan i en veckan till som gäller tyvärr.

Kvällen ska jag nog försöka ägna åt Glass Sword. Läsningen blir lidande när jag känner panik över att jag måste läsa ut den. Det är lite synd. Å andra sidan blir det ju inte mer läst om jag inte läser och den är ju faktiskt bra. Måste bara fixa tråkiga vuxengrejer som middag och disk först.

Harry Potter-nörden i mig dansar av lycka

Jag är, liksom större delen av befolkningen, en stor Harry Potter-nörd. Jag är även hopplöst förälskad i anteckningsböcker och block av alla de slag. Därför kan ni tro att jag blev sjukt exalterad när jag imorse scrollade igenom telefonen och möttes av den här bilden i en grupp på Facebook.

Moleskine gör en Harry Potter-kollektion! Det är två av de bästa sakerna i världen - sammansatt! Så himla förväntansfull är jag nu på att de ska komma ut på Moleskines hemsida så jag ska kunna lägga alldeles för mycket pengar på att beställa hem dem. 

Bokbloggsjerka 9-12 spetember

Fredag igen och den här veckan har faktiskt swishat förbi i rekordfart. Men innan jag tar helg väntar ett kvällspass på jobbet. Ser inte fram emot det, även om det är väldigt skönt att ha en förmiddag hemma och göra vad jag vill på. Tänkte, förutom lite läsning, ägna den åt en cykeltur bort till City Gross för att se om de har fin washi-tejp och punschpraliner på påse. Men först ska jag svara på jerkan (som sedan kommer ta semester i två veckor då Annika ska borta).

Har du några ”bokliga” minnen av en födelsedag som ligger dig extra varmt om hjärtat? Hur skulle en perfekt födelsedag kunna se ut om du fick bestämma? Eller har du något annat att berätta som är kopplat till en födelsedag (antingen riktig eller fiktiv)?

Jag kan faktiskt inte minnas sist jag fick en bok i födelsedagspresent. Det är sällan jag får böcker i present eftersom folk tycker att jag "ändå har alla". Som om det skulle vara möjligt liksom? Vet inte folk hur många böcker det finns som jag aldrig kommer hinna läsa för det hela tiden kommer nya? Brukar däremot ta födelsedagen som en ursäkt att beställa lite böcker åt mig själv. Det går alltid att hitta ursäkter för att beställa böcker i och för sig. Just vid ens födelsedag känns det däremot inte ens som en ursäkt utan som en självklarhet för man fyller ju faktiskt år och är värd en present eller två. 

En perfekt födelsedag hade helt klart inneburit några bokpaket som jag sedan kan gå runt och klämma och känna på under dagen. Det jag sedan vet att jag vill att min födelsedag ska innehålla är en majbrasa (eftersom jag fyller år på Valborg, bild från min födelsedag 2009) som man kan stå och värma sig vid och betrakta elden medan den falnar. Sedan vill jag åka hem och lägga mig med en riktigt bra bok och läsa till jag somnar.