Läsupdate: Värmebölja och helgfrågan

Det är återigen fastställt att min hjärna inte riktigt fungerar när det är över 30 grader varmt. Jag har knappt läst något de senaste dagarna för jag kan helt enkelt inte koncentrera mig. Min TBR för juli var full av tjocka, härliga fantasyböcker och min ambition att plöja dessa var stor. Men verkligheten kommer bli en annan.

Igår försökte jag mig på att påbörja The Dragon Reborn som var tänkt att bli månadens hyllvärmare. Men jag gav upp efter 20 sidor, det gick helt enkelt inte. Istället blev det en lite lättsammare pocketbok från min förutbestämda hög. Så kan det gå.

Ljudböcker går däremot bra så jag får hoppas att jag kan ta mig igenom någon sådan om den här värmen kommer tillbaka. Nu ser det ju som tur är ut att bli liite svalare under nästa vecka i alla fall.

Veckans helgfråga passar ju ypperligt i det här inlägget så därför avslutar jag med att svara på den.

Vad läser du nu?

Den hyllvärmare det blev i slutändan är Julia av Anne Fortier. Så det är den jag primärt läser ur, även om jag har en del andra påbörjade jag pausade för att hinna med en hyllvärmare i juli med. 

Jag lyssnar däremot betydligt mer på Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan. Har tagit mig igenom halva på en dag. 

1793 av Niklas Natt och Dag

Jag fortsätter läsa mig igenom de nominerade till Årets bok. Det här är faktiskt en bok som jag har hört talas om innan och kände att jag nog ville läsa. Blev därför väldigt glad när den var nominerad eftersom jag då visste att det verkligen skulle bli av.

Lästes som: Inbunden
Förlag: Bokförlaget Forum
Köpställen: Adlibris, Bokus

Handling:
Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.

Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.

Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Mina kommentarer:
Det märks att det ligger gedigen research bakom den här romanen. Bilden Natt och Dag ger av 1700-talets Stockholm känns nämligen väldigt genuin och förankrad i historien. Jag inser medan jag läser att jag egentligen är hopplöst dålig på sveriges historia. Jag vet ju att Gustav III blev skjuten på en maskerad men hade för mitt liv inte kunnat berätta när eller vad som hände runtomkring. Blir väldigt sugen på att börja läsa mer historiska romaner nu faktiskt.

Språket känns även det lite tidstypiskt, eller i alla fall med vad jag skulle kalla en ålderdomlig touch. Det tog mig därför några sidor innan jag hade vant mig och läsningen flöt på. Sedan uppskattade jag det verkligen då det bidrog till att skapa den historiska stämningen. Natt och Dag är verkligen ingående i en del beskrivningar och jag hade förväntat mig riktigt hemska saker efter att ha hört andra som läst den. Kanske är jag hårdhudad men så hemsk tyckte jag inte att det var, även om han beskriver en del otrevliga saker. Snarare fascinerad faktiskt, och positivt överraskad över den råa verklighet han beskriver.

I grunden för den här romanen ligger ett brott och efter en lite seg start så är jag snart inne i jakten på sanningen. Därför blev jag lite snopen när berättelsen helt plötsligt bytte perspektiv. Jag har nämligen lite svårt för sådant och då jag tycker det känns som att jag måste börja om från början. Men i efterhand så tycker jag att det gav historien så pass mycket att det var värt det. Det gav en extra dimension till den klassiska deckarhistorien då lösningen presenteras för läsaren på ett för mig unikt sätt. Trots att jag själv sedan vet sanningen är allting långt ifrån glasklart, vilket gör att jag fortfarande vill läsa vidare.

Jag är ingen stor deckarläsare och väljer dem därför med omsorg. Men den här är jag verkligen glad att jag läste och jag kommer rekommendera den vidare.

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor

Helgfrågan vecka 29

Idag min vänner, idag får jag äntligen säga något jag längtat efter i hur många veckor som helst. Det är fredag och jag har SEMESTER! Känns än så länge lite ofattbart att jag inte behöver åka till jobbet på tre veckor. Som jag ska njuta.

Semestern firas in med att jag varit hemma tidigare i veckan för vad jag trodde var en förkylning men som det inte blev så mycket med. Huvudvärken är dock kvar och jag hoppas att den mer beror på brist på ledighet så att den försvinner. Mina hemmadagar gjorde mig lite rastlös och jag har därför en hel del påbörjade böcker. Eftersom de är helgfrågan idag är det dags att titta på vilka.

Vad läser du nu?

Jag läser tre böcker samtidigt faktiskt, eftersom jag inte kan välja vad jag helst vill läsa. Nämligen de här:

Det är en nominerad till årets bok, en ungdomsfantasy jag älskade som liten som jag ger en vuxen chans och ett recensionsex som jag ännu inte läst klart. Slalomläser i dem lite utifrån vad jag är sugen på för stunden. Lite optimistiskt hoppas jag i alla fall läsa klart två av dem i helgen. 

 Bonusfråga: Har du något resetips?

Det känns lite som att restipsen börjar sina. Men jag kan tipsa om att besöka Gränna. Jag har stannat till där tidigare år och det är väldigt mysigt med alla polkagrisfabriker och affärer. I år ska vi äntligen åka dit och besöka Andrémuseet har vi bestämt. Ser mycket fram emot det! Jag har velat åka dit sedan jag läsa Expeditionen nämligen. 

Hjärtat stanna sist av Margaret Atwood

Det här var min första Atwood-roman och nyfikenheten på hennes författarskap har länge funnit hos mig. Trots allt nämns hennes namn år ut och år in när nobelpriset har diskuterats, såklart man blir nyfiken då!

Originaltitel: The Heart Goes Last
Lästes som: Inbunden
Förlag: Norstedts
Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling:
Stan och Charmaine är ett ungt par som drabbats av arbetslöshet och personlig konkurs mitt under den nationella ekonomiska krisen. När de får ett erbjudande om att delta i ett projekt i grindsamhället Consilience ser det ut som alla deras problem är lösta. Om de skriver under ett livstidskontrakt kommer de att få både arbete och bostad – åtminstone sex månader om året. Varannan månad i Consilience måste nämligen den ena halvan av invånarna avlösa den andra halvan i fängelset Positron.

Mina kommentarer:
Jag tyckte upplägget för den här boken lät väldigt lovande och var väldigt positivt inställd till boken. Den var snabb att komma in i, även om jag kände mig lite tveksam inför det faktum att vi inte fick särskilt mycket ingående förklaringar. Stan och Charmaine presenterades och snart var historien i full gång. Förvisso tyckte jag det var rätt bra, eftersom det gjorde att jag snart var inne i boken.

Men någon gång längs vägen tröttnade jag. Jag saknar förklaringar och uppbyggnad. Det är så få karaktärer med och de är så himla endimensionella, som att de fått ett karaktärsdrag tilldelat sig. Jag tyckte grundidén lät så himla spännande men blev otroligt besviken på hur Atwood sedan lät den utveckla sig. Det kändes som en bortkastad snilleblixt. Inte ens språket gillade jag något särskilt.

Det finns några intressanta händelser och trots allt tyckte jag att den hade ett bra flyt i texten. Det är nästan alltid något på gång som gör att du bara vill läsa lite till för att försöka förstå. Problemet är att i de flesta fallen blir du inte mycket klokare, även om du kan förstå hur det säkert är tänkt.

Det här var överlag en besvikelse för mig. Jag läste den med min bokklubb och vi var alla rörande överens om att vi inte gillade den. Jag tror mig däremot ha förstått att det är en rädd medioker Atwoodroman. Så jag tänker nog ge henne en till chans i framtiden. Och till er som funderar på att plocka upp den här så råder jag er att välja någon annan av hennes romaner.

Betyg på Goodreads: 2 av 5 stjärnor

Helgfrågan vecka 28

Min semesternedräkning börjar kännas överkomlig nu, vara en jobbvecka kvar. Idag är det ju dessutom fredag vilket är alldeles fantastiskt! Vädret strålar som vanligt och jag kommer ägna helgen åt att försöka få hemmet presentablet inför grillfest på söndag. Men det är okej för det är roliga saker som att montera ihop garderober och äntligen få undan saker. Jag tror nästan att vi snart är klara med vår renovering inomhus! Tar en liten paus för att svara på veckans helgfråga bara.

Vad läser du nu? 

Just nu läser jag Our Dark Duet, del två i Monsters of Verity av V. E. Schwab, dvs Victoria Schwab. Funderar även på om jag ska börja lyssna på En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson i helgen. Har sett den i så många olika boksammanhang att jag blir lite nyfiken. 

Mid Year Check in

Det är alldeles för länge sedan jag gjorde något lista. Så därför tänkte jag göra en av de här Mid Year-taggarna som finns överallt. Den här är en alternativ tag som cirkulerar och inte den mest vanliga. Men jag tyckte de här frågorna var lite bättre så. 

How many books have you read so far this year?

Goodreads är bra för det är enda sättet jag håller koll på min läsning. I skrivande stund säger räknaren 60 böcker. 

What's your favourite book so far this year? 

Menas det att jag bara får välja en! Det vet jag knappt om jag kan, men en genomgång av alla lästa böcker visar att den enda bok som fått fem stjärnor är Hennes nya namn av Elena Ferrante, dvs del två i kvartetten. Eftersom jag inte kunde lägga den ifrån mig och slukade hela på en dag så känner jag mig bekväm med att säga att det är den bästa boken hittills. Även om det varit många andra väldigt bra böcker. 

What's the most disappointing book you've read this year? 

Hjärtat stannar sist av Margaret Atwood. Det var min första Atwood-bok och jag gillade den helt enkelt inte. Men jag tänker att jag får ge henne en ny chans. 

What genre have you read most this year? 

Ingen aning men troligtvis mest YA-böcker om man klumpar samman alla slags genre inom den kategorin. 

Name a new favourite author that you've discovered this year 

Anna Jakobsson Lund. Läste Equilibrium och tyckte mycket om den, så är nu nyfiken på annat hon skrivit. 

What's the most surprisingly good book you've read so far this year?

Stora små lögner. Jag trodde det skulle vara en sån där bok som alla hypar och jag inte gillar. Men jag var helt fast.

What are your favourite and most anticipated 2018 releases? 

Jag har så dålig koll på releaser men vet att Sara Stridsberg släpper en ny bok i höst - Kärlekens Antarktis. Ser mycket fram emot det! 

What's your next big priority for your reading?

Att fortsätta min läsning av Wheel of Time-serien. Del tre står på agendan och har gjort så i något år så jag måste verkligen läsa vidare. 

What's been your bookish highlight of the year so far?

Något roligt som hänt i år är väl att jag skaffat en instagramkonto till bloggen. Följarantalet ökar väldigt sakta men det är ändå himla kul! 

Det sista är att tagga personer som jag tycker ska svara på frågorna men jag tycker alla som vill kan göra det. Berätta gärna i kommentarerna om ni gör det så jag kan gå in och läsa. 

Mitt hjärtas oro av Malou von Sivers

Jag kan ärligt säga att när jag först hörde att den här boken var nominerad till årets bok tänkte jag att det här skulle vara den sämsta. Det har att göra med mina förutfattade meningar om Malou von Sivers. Men en persons författarskap kan ju vara bra oavsett hur de är i tv-rutan. När jag sedan läste en hel del positiv respons om boken så blev jag mer sugen på att läsa den.

Serie: Såret #1

Lästes som: Inbunden

Förlag: Norstedts förlag

Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling:

Axel och Sara möts i början av 1900-talet. Han en gift välbärgad gift man med ett mörkt förflutet och ett sår som han döljer. Hon är en ung litteraturstudent i Uppsala som svärmar för Hjalmar Söderberg och letar efter något som ger livet en djupare mening. Hon attraheras av hans mörker och sårbarhet. Han ser möjligheten att komma loss från ett kvävande äktenskap, och kanske också från sig själv.

Deras kärlekshistoria utspelar sig i sekelskiftets Stockholm och Uppsala, idylliska villaområden och stenpalats gömmer bultande hjärtan och en oro som aldrig tycks stillna.

Mina kommentarer:

Att det är en del i en serie visste jag redan, men att serien heter Såret fick jag reda på precis på Bokus. Jag är inte helt såld på det namnet. Än så länge kan jag ana varför serien heter så men jag tycker inte vi egentligen har fått någon indikation på varför.

Von Sivers roman har sina rötter i hennes egen släkthistoria. Riktigt hur den är förankrad vet jag inte eftersom jag inte har hört hennes sommarprat där hon ska ha berört verkligheten. Därför vet jag inte vad som är sant och inte i den här boken. Men jag väljer att se den som en fiktiv historia rakt igenom, för det är ju trots allt vad det är eftersom karaktärerna är påhittade.

Det här är en lättläst bok, det får jag ge den, men det räcker ju inte riktigt för att göra en bra bok. En annan sak jag faktiskt gillar men boken är att den är så full av litteratur och det är mysigt med alla referenser till Den allvarsamma leken, även om jag tycker att den roll Hjalmar Söderberg har i boken känns som namedropping och ger ingen mening till berättelsen i stort.

Alla känslor i den här boken är väldigt melodramatiska. Det är mycket hjärta och smärta förklätt i ord som försöker vara tidsenliga. Redan efter några sidor kändes det som att jag läste fanfiction till berättelsen om Arvid och Lydia och ju fler tvära vändningar berättelsen tog desto tydligare blev den känslan. Jag ville verkligen gilla den men jag kan helt enkelt inte då jag inte kunde ta någon av karaktärerna eller deras känslor riktigt på allvar.

En annan sak jag störde mig på bara efter några sidor var hur dåligt karaktärerna byggs upp. Axels hela uppväxt är avhandlad på bara några sidor till exempel, vilket gör att jag har svårt att känna något för karaktärerna. En bit in så kommer det helt plötsligt in en ny karaktär som utan någon närmre förklaring blir en viktig del i en av huvudpersonernas liv. I en scen så säger han även något som jag förstår kommer få konsekvenser längre fram i serien. Men det berörs inte alls mer i första boken, inte ens en liten föraning, vilket bara gör det konstigt.

Slutkänslan blir ändå att jag tycker boken är okej. Den var inte så dålig att det inte gick att läsa den och jag uppskattade ändå läsningen på samma sätt som jag kan uppskatta att läsa banala kärleksromaner eller titta på tv-såpor. Det är underhållning som är lättgänglig och ger mig förströelse för stunden. Jag kan även förstå varför folk gillar den här boken just på grund av det. Men om någon hade frågat om jag rekommenderar den hade jag nog istället hänvisat dem till Den allvarsamma leken för att få läsa om kärlekspar som trånar.

Betyg på Goodreads: 2 av 5 stjärnor