Som stjärnor i natten av Jennifer Niven

Det här måste utan tvekan vara den snyggaste bok jag läste under 2016. Även om jag föredrar att läsa YA-böcker på engelska så var jag tvungen att köpa den svenska versionen av den här boken på grund av omslaget. Så himla vackert! Inuti gömmer sig en gullig och lite sorgsen historia om två människor som gör sitt bästa för att leva.

Baksidetext:
Alla är övertygade om att populära Violet Markey räddar skolans ”freak”, Theodore Finch, från att hoppa, den där dagen uppe i skolans klocktorn – men sanningen är egentligen en annan.

Ända sedan hennes syster dog i en trafikolycka har Violets liv varit skevt. När hon lär känna Finch öppnas dörren till något nytt. En tillvaro där allt är möjligt – som rymmer den djupaste sorgen och den största kärleken. Men samtidigt som Violets värld växer, börjar Finchs värld krympa.

Mina kommentarer: 

Det här är en humoristisk men egentligen nattsvart berättelse. Den börjar trots allt med att huvudpersonerna möts högst uppe i ett klocktorn dit båda gått med någon sorts intention om att ta livet av sig. Eller i alla fall se hur det skulle kännas att stå där med valet bara ett steg bort. Men historien som sedan följer är full av ljus, livsglädje och söta små ögonblick.

Jag förväntade mig att Finch skulle vara den som lyckades få Violet på banan igen. Så fort de två parades ihop för skolprojektet visste jag att det var startskottet för att hennes livslust skulle komma tillbaka. Vissa saker, som att hon börjar åka bil igen, tycker jag gick lite väl enkelt och smärtfritt. Det känns på sätt och vis som att Violet mer lider av tystnaden hemma och det faktum att ingen pratar om hennes syster, än av sorg över systerns död. Om ni förstår hur jag tänker. Hon behöver bara en liten knuff för att lära sig hur livet utan systern ska fortgå. 

Finch däremot. Jag insåg väldigt tidigt att han nog aldrig menat att hoppa i inledningsscenen. Hans lek med döden handlar om något helt annat inser jag efter ett tag. I början tänkte jag att han mest var lite slentrian-deppig. En som fått för sig att han mår lite dåligt för att han känner att han saknar något i livet och inte riktigt vet vem han är utan sin deppighet. Han blommade ju upp så fort när han träffade Violet. Men efter ett tag börjar jag förstå. 

Spoiler---> Jag hade räknat med att Finch skulle dö. Men hoppades ändå in i det sista att han skulle överleva. Men ärligt talat hade jag blivit besviken på boken om han hade gjort det. Poängen är ju att ingen tagit Finch mående på allvar och att hans familj blundat. För Finch är sjuk på riktigt och hade behövt hjälp. <---

Det här är lika mycket en bok om kärlek och att lyfta varandra, som det är en bok om att inte våga be om hjälp. Det är en bok om hur tystnad och att låtsas att allt är som det ska kan göra mer skada än att ta tag i problemet. 

Betyg på Goodreads: 4/5