Vi är en av Sarah Crossan

Jag förväntade mig inte så mycket när jag plockade upp den här boken. Kanske för att jag inte visste så mycket mer om den än att den handlade om siamesiska tvillingar och att folk gillade den. Vilket säkert blev anledningen till att jag kände mig helt fängslad av den.

Baksidetext: 
Sextonåriga Grace och Tippy är sammanvuxna tvillingar, förenade vid höften. De delar bokstavligt talat allt. De är två individer med egna känslor, rädslor och hemligheter, men ändå en. När familjen inte längre har råd med privatundervisning måste tvillingarna för första gången börja i en vanlig skola. Hierarkierna är stenhårda och korridorerna fyllda av nyfikna blickar, elaka viskningar och rykten. Men för första gången kan de skaffa riktiga vänner, och kanske till och med snudda vid något som tidigare varit otänkbart – den stora kärleken. Men så tvingas Grace erkänna att hon inte mår bra och plötsligt står tvillingarna inför ett omöjligt val.

Mina kommentarer:
Det är svårt att veta i vilken ände jag ska börja för jag gillade skarpt allting med den här boken. Formatet är väldigt likt poesins med korta meningar som är uppdelade på fler rader. Det är säkerligen en av anledningarna till att man flyger igenom den här boken och det ger ett underbart flyt när man väl vänjer sig. Jag gillar verkligen böcker som vågar experimentera med formatet på text och meningar för det ger ytterligare en dimension till berättelsen tycker jag. När en författare, som i det här fallet, har skrivit väldigt korta meningar med radbrytningar mitt i ger det en speciell stuns. Det ger också känslan av orden är väl valda och av betydelse.

Sedan har vi Grace och hennes syster Tippi. De må sitta ihop och dela underkropp men jag glömmer hela tiden bort att det. För de är två individer med två olika personligheter. Vi får bara följa Grace och hennes tankar vilket ju gör historien väldigt ensidig. Ibland berättas det i vi-form, men då är det systrarna som en enhet som beskrivs. För samtidigt som de är två upplever jag att de även känner sig som en enhet. De må alltid ha varit tillsammans och upplevt exakt samma saker. Men såklart kan de reagera olika och ha tankar som de gömmer från varandra. Jag gillade Grace mest och störde mig till och med lite på Tippi ibland. Men det är troligtvis enbart för att vi egentligen inte får veta så mycket om hur Tippi tänker. Mer än det hon väljer att säga eller Grace väljer att läsa av från sin syster.

Vi är en är en helt underbar bok som delvis handlar om helt vanliga tonårsproblem, men med ett väldigt annorlunda utgångsläge. Att man delar kropp med sin syster är inget som hindrar än från att bli kär, bråka med sina syskon eller drömma om framtiden. Det gör dessvärre att man kan ställas inför val som är svåra och kan påverka ens liv för all framtid. Jag kan inte tänka mig hur det skulle kännas att dela kropp med min syster. Men med som allt annat man växer upp med är det helt naturligt för Grace och Tippi. Jag tycker att den här boken verkligen visar detta. Om det ger en rättvis bild om hur det är kan jag inte svara på. Min oerfarenhet tycker dock den känns trovärdig.

Betyg på Goodreads: 5/5