Read-a-long Dödssynden, del 1

I tre lördagar framöver kommer jag och ett gäng andra prata om vår läsning av Harper Lees Dödssynden. Den där klassikern som en borde ha läst, men som jag tippar på att jag inte är ensam om att inte ha kommit mig för att göra det än. Nu ska det bli ändring! Jag hade inte superbra koll på historien innan jag började läsa. Det enda jag egentligen snappat upp genom åren är de stora dragen, dvs att det handlar om skillnaden mellan svarta och vita i Amerika, samt en våldtäktsanklagelse.

Till idag har vi läst de nio första kapitlen i boken och mina tankar om det kommer här. Vet i ärlighetens namn inte om jag behöver sätta någon spoilervarning på det, då det ännu inte hänt så mycket. Ni får avgöra lite själv om ni vill läsa vidare eller ej.

Mina tankar: 

Det första jag tänkte på när jag började läsa är hur berättelseperspektivet verkligen sätter bokens ton. Historien berättas genom Scout som är sex år när historien börjar (men efter nio kapitel har det redan hunnit gå två år så hon är väl runt nio större delen av berättelsen). Att få följa Scouts värld gör att allting som är lite konstigt blir som ett äventyr. Inte minst deras grannar Radleys, där ingen sett sonen Boo på många år då han inte lämnar huset. För Scout och hennes storebror Jem är detta otroligt spännande, samtidigt som de är väldigt rädda då det går en massa rykten om att bland annat äter katter. De vuxna i området pratar visserligen inte om Boo, men verkar inte heller särskilt rädda för honom. Så jag anar någon inte alltför livsfarlig skandal eller något bakom det hela.

Atticus, Scout och Jem har en fin familjedynamik, även om den säkert inte är särskilt konventionell för den tiden. Att en ensamstående pappa tar hand om sina barn efter att frun dött hände säkert. Men det känns troligare att de hade flyttat samman med en kvinnlig släkting för att få någon som tar hand om barnen. Nu har de visserligen en hushållerska som verkar hjälpa till att uppfostra barnen lite grann. 

Jag gillar boken än så länge även om den bara har börjat. Jag blir frustrerad när jag läser om hur Scout hålls tillbaka i skolan. Jag blir irriterad när jag läser om hur till och med Atticus släktingar pratar om honom. Och jag förstår att det snart kommer börja hända grejer. Atticus är nämligen advokat och har tagit på sig att försvara en svart man som blivit anklagad för ett brott (utgår från att det handlar om våldtäkten, även om jag inte tror att det nämnts än). Misstänker att Scouts hjärna kommer få jobba hårt under de följande kapitlen för att försöka förstå vad de vuxna håller på med och varför de agerar som de gör.