Read-a-long Dödssynden, del 2

Lördag igen och det har varit en fullspäckad dag. Men nu har jag äntligen tid att sätta mig ner en stund innan det är dags att laga middag. För jag förstår att ni väntar otåligt på att få höra mina tankar om nästa del av Dödssynden. Den här gången har vi läst kapitel 10-18 och nu är det verkligen på sin plats att varna för SPOILERS eftersom vi passerad mer än halva boken.

Mina tankar:
Nu har ju den historia som jag visste att boken skulle handla om verkligen tagit fart. Den vita mannen som säger att den svarta mannen våldtagit hans dotter. Dock hade jag i början av boken förstått det som att familjen som det gällde var en rätt välbärgad familj. Antagligen var det för det var lite svårt att hålla reda på alla släkten i början. Men så är det ju alltså inte utan Ewells är både fattiga och lågutbildade. Jag har mina misstankar om anledningen till anklagelsen. En av dem är att Mr Ewell, som han nämnde, inte gillar att bo så nära den lilla byn där alla svarta bor, och försöker få bort dem på det här sättet (hur nu det ska gå till). Den andra är att dottern låg med Tom frivilligt och pappan kom på dem. Så tror jag det var oavsett, frågan är bara om det är dottern eller pappan som hittat på våldtäktsanklagelsen från början. Men antar att jag får svaret i de sista kapitlen.

Att det är hätsk stämning i byn på grund av detta går det ju inte att missa. Och även om Scout verkar förstå en hel del så märker läsaren att hon missar rätt mycket. Eftersom vi får allting som sägs så ordagrant så kan vi förstå det Jem förstår, men som går rakt över huvudet på Scout eftersom hon är så liten. Jag älskade scenen när mobben ville ge sig på Atticus utanför fängelset, och Scout först ger sig in i den utan att förstå vad hon gör. Sedan är det hon som lyckas lugna den upprörda gruppen genom att först till synes babbla helt oförstående. Men jag insåg efter ett tag att hon nog faktiskt kan ha insett lite grann vad hon gjorde, även om hon kanske inte förstod exakt varför det fungerade.

Någonting som jag egentligen inte finner konstigt, främst eftersom det är så natuligt för Jem och Scout själva, är hur lätt och naturligt de umgås både med de vita och svarta i deras samhälle. Jag antar att det är för att de har växt upp med Atticus som har inställningen att ingen är förmer oavsett vilken hudfärg de har. Dock förstår vi ju på de andra invånarna att detta är konstigt, vilket det såklart var under 1930-talet när den här boken utspelar sig. Jag kan tänka mig att det även hängde kvar en del ca 30 år senare när Harper Lee skrev och gav ut Dödssynden. Det finns ju en anledning till att hon vann Pultizerpriset för den här romanen det året tänker jag. Läste att historien är baserad på något som hände när hon var tio år i den staden hon växte upp i.

Den här delen slutade mitt i rättegången och Atticus är i sitt essä, så nu ser jag minsann fram emot att läsa vidare. Mina tankar för den sista delen kommer nästa vecka.