Read-a-long Dödsynden, del 3

Så har det blivit dags för den tredje och sista delen i read-a-longen av Dödssynden av Harper Lee. Jag måste säga att jag är väldigt glad åt att ha deltagit, eftersom det gav mig den knuff jag behövde för att ta mig för att läsa den här klassikern. För det här är en bok som jag inte skulle vilja ha oläst! Tvärtom ser jag fram emot att läsa den igen, för att upptäcka sådant jag missade den första gången. Jag kommer nog även vilja läsa den på engelska i framtiden känner jag. Men nu ska vi ta och prata om vad jag tyckte om de sista kapitlen. Om nu någon mot all förmodan inte förstår att jag kommer avslöja vad som händer så säger jag: Spoilervarning från och med nu.

Mina tankar: 
Förra gången slutade vi mitt i rättegången och jag fortsatte läsa direkt. Det är lätt att förstå varför Atticus anses vara en bra advokat. Jag gillade också det här att domaren utsett honom till Toms försvarare, fastän han egentligen inte brukar ha sådana jobb. Mina teorier i förra inlägget stämde ju inte riktigt eftersom det inte förekommit något samlag överhuvudtaget. Och att de sedan fällde honom ändå. Jag hoppades på att det skulle handla om att han var den förste svarta att bli frikänd. Men jag antar att det hade varit lite overkligt för det är väl tyvärr så här det gick till på den tiden. Vadå på den tiden förresten, det händer rätt säkert fortfarande idag i USA. Annars hade inte Angie Thomas känt behovet av att skriva The Hate U Give.

Jag förstod att det hela inte skulle vara över trots att Tom dog. För som någon kommenterade så blev Tom visserligen fälld. Men hela staden visste vad som egentligen hände. Därför förväntade jag mig att det skulle hända något mer och att Mr Ewell skulle försöka sig på något. Men inte att han skulle försöka döda Scout och Jem, och själv bli dödad på kuppen. Men det blev ju en anledning för Boo att träda fram. Så vi äntligen fick träffa den karaktär som hela tiden befunnit sig i barnens tankar men aldrig visat sig. Jag tycker att det var ett bra avslut på en mycket bra historia.

Till sist vill jag bara tacka Nelly för att hon såg till att den här read-a-longen blev av.