Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Sedan jag läste Beckomberga: Ode till en familj har jag hävdad att Sara Stridsberg är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag brukar inte kläcka ur mig sådant efter att bara ha läst en bok, men har inte kunnat låta bli. Nu har jag äntligen läst en till av hennes böcker och känner mig mer berättigad till mitt påstående.

Lästes som: Inbunden
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling:
En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.

Mina kommentarer:
Att läsa den här boken var, som jag hade förväntat mig, en ren och skär njutning. Har du läst något av Stridsberg innan kommer du känna igen hennes fantastiska språk. Få har en sådan kontroll på orden som hon har. Varje mening känns omsorgsfullt formulerad och jag får ideligen stanna upp och läsa om dem för de är så bra.

Det är intressanta karaktärer som växer fram i den här boken. Vi får följa huvudpersonens olika skeden i livet och hennes familjemedlemmar. Jag slås av hur mycket känslor som kan finnas i det en inte säger, och hur mycket som kan sägas mellan raderna. Samt hur tydligt det blir hur miljö respektive arv spelar in när det kommer till att skapa en ny människa.

Boken är full av smärta men ibland skiner lyckan igenom. Det är rått och fruktansvärt men samtidigt så fasansfullt vackert. För mig är det här ytterligare en fullpoängare från Stridsbergs sida.

Betyg på Goodreads: 5 av 5 stjärnor