Klockmakarens dotter av Kate Morton

Jag har läst ett par böcker av Kate Morton innan och de har varit väldigt mysiga och fulla av hemligheter som behöver komma fram i ljuset. Så när jag såg att hon kom ut med en ny bok kände jag ett stort läsbehov. Lägg sedan till att det svenska omslaget är hur fint som helst. Som ni vet är jag otroligt svag för snygga böcker.

Originaltitel: The Clockmaker's Daugther
Lästes som: Inbunden
Förlag: Bokförlaget Forum
Köpställen: Bokus, Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplaret!

Handling:
Till godset Birchwood Manor på engelska landsbygden anlände på 1860-talet en grupp konstnärer ledda av den karismatiske Edward Radcliffe. En vistelse i inspirationens och kreativitetens tecken slutade med katastrof då en kvinna mördades och en annan försvann. I nutid hittar den unga arkivarien Elodie Winslow en gammal väska som innehåller ett foto av en vacker kvinna och en teckning föreställande ett pampigt hus. Hon blir närmast besatt av kvinnan och känner omedelbart igen huset, fast hon vet att det är en omöjlighet. Vad har hon för koppling till det som hände för länge sedan på Birchwood Manor?

Mina kommentarer:
Den här boken gav mig vad jag är van vid av Kate Mortons historier. Det är ett gammalt hus, ett förflutet som spökar och färgstarka karaktärer fulla av hemligheter. Tillsammans gör det att jag känner en mysig känsla under varje lässtund jag får med boken.

Historien berättas genom flera olika perspektiv och tidslinjer. Men det blir aldrig rörigt eftersom en karaktär oftast presenteras i ett perspektiv, för att sedan få sin egen del av historien berättad i ett annat. Jag gillar verkligen att jag fick historien genom så många olika personer och vid olika tider. Det hjälpte till att visa hur den ursprungliga händelsen haft en påverkan i flera generationer. Däremot verkar det som att just det jag gillade, är vad flest personer haft problem med i boken.

Efter att jag hade läst den tittade jag på vad andra tyckt om boken på Goodreads och blev förvånad över att många verkar vara otroligt besvikna på boken. De flesta tycker den var rörig och inte vad de förväntade sig efter att ha läst hennes tidigare böcker. Själv har jag inte läst Morton på ett bra tag och har därför bara svaga minnen av hennes sätt att berätta. Därför var jag antagligen mer öppen för eventuella förändringar i hennes berättarsätt. Sedan beror det nog också på att jag tycker lite långsamt berättande, med många karaktärer där inte allt skriver en på näsan, är den bästa sortens berättelse. En del av de dåliga recensionerna handlade också om att de var besvikna på slutet och där kan jag lite förstå dem. Även om jag själv inte förstod förrän nära slutet hur det hela hängde ihop, så kändes det lite för simpelt. Det var även en del trådar som blev obesvarade, och då mer som att författaren hade glömt bort att hon påbörjat dem snarare än att du själv fick tolka vad som hände.

Jag tycker dock att läsupplevelsen boken ger som helhelt väger upp ett lite svagt slut. Har du väldigt svårt för flera perspektiv och lite hoppigt berättande ska du kanske vara beredd på att du kommer få kämpa med din läsning. Men för alla som inte har problem med det så rekommenderar jag verkligen att plocka upp Klockmakarens dotter för att få mysig stund full med hemligheter.

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor