Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

Jag ska erkänna att jag inte är något fan av Gardells böcker. Jag har ingenting emot dem heller. Jag läste Ett ufo gör entré och alla de andra någon gång i tonåren och tyckte att de var bra. Men jag har sedan dess inte känt någon vilja att läsa något annat av honom. Men nu är ju hans nyaste bok nominerad till Årets bok 2019 och var därför tvungen att läsas.

Lästes som: Inbunden
Förlag: Norsteds
Köpställen: Bokus, Adlibris

Handling: 
Till minne av en villkorslös kärlek är ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!

Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.

När yngste sonen Jonas föds är Ingegärd nära att dö. Men när hon ligger med spädbarnet på sitt bröst och ser in i den nyföddes ögon förstår hon att för den här hjälplösa krakens skull måste hon fortsätta leva. Där och då bildar modern och sonen ett förbund som de aldrig ska bryta.

Mina kommentarer:

Ärligt talat var jag på väg att lägga ner den här boken efter 100 sidor. Jag gillade inte var jag läste och tanken på att ta mig igenom 400 sidor till var inte tilltalande. Men eftersom jag är en sådan som har svårt att inte avsluta böcker fortsatte jag. Och även om jag inte tyckte att det blev jättebra så blev det bättre. 

Det jag hade mest svårt för med boken var hur repetitiv och tråkig jag tyckte den var. Då jag nästan la ned den vid 100 sidors-strecket hade ingenting hänt mer än att familjen var på väg ut på en längre bilresa och höll på att packa bilen och ta sig iväg. Vissa bitar var lite intressanta och det var de som fick mig att ändå känna att jag fick ut något av att läsa vidare. 

Gardells ton är väldigt tydlig i den här boken också, vilket gör den lättsam att läsa. Jag tyckte även han gör ett rätt häftigt stilistiskt drag genom att låta sig själv dö i första stycket. Men det gör också hela berättelsen lite rörig för ibland förstår jag inte vem det är som är berättaren. 

Överlag känner jag att jag lika gärna hade kunnat låta bli att läsa den här boken. Men jag har sett många som har älskat den, så är du redan en fantast av Gardells böcker är jag rätt övertygad om att du skulle älska den här med. 

Betyg på Goodreads: 2 av 5 stjärnor