Den tomma stolen av J. K. Rowling

När den här bokens utgivning annonserades blev det en ordentlig hype kring den eftersom författaren var den det var. Rowlings första bok sedan Harry Potter-serien och folk var taggade till tänderna. När sedan åsikterna började publiceras blev den sågad vid fotknölarna. Själv minns jag inte när jag införskaffade den här boken och sedan har den blivit stående i hyllan. Fram till nu då.

Originaltitel: The Casual Vacancy
Lästes som: Inbunden
Förlag: Wahlström & Widstrand
Köpställen: Adlibris, Bokus (finns som e-bok)

Handling:
När Barry Fairbrother oväntat avlider, knappt fyrtio år gammal, försätter dödsfallet den engelska staden Pagford i chock. Med sitt kullerstensbelagda torg och den historiska klosterkyrkan verkar staden vara en idyll - men bakom den rara fasaden döljer sig ett samhälle i krig. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräl drar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever - Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter. Och den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid byn någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden?

Mina kommentarer:

En av de saker som jag upplevde att folk hade problem med i den här boken är att det är ett rätt digert persongalleri. Den utspelar sig i en liten engelsk stad och det är många familjer som porträtteras och allihop är antingen släkt eller länkade till varandra på annat sätt. Därför är det kanske inte så konstigt att jag var lite förvirrad i början. Jag kände dock att det inte alls tog alltför lång tid innan jag hade ett hyfsat hum om dem alla. Det störde mig faktiskt inte alls att det var så många personers synvinklar vi fick ta del av. Men så har jag rent generellt rätt lätt för att läsa ur fler olika perspektiv utan att blanda ihop berättelserna. 

Den här romanen är helt klart karaktärsdriven. Just det stora persongalleriet tyckte jag var en av de bästa sakerna med den här boken. I stort sett alla spår vi fick följa var intressanta och jag ville veta hur deras liv skulle utveckla sig. Jag tycker det är bra gjort av Rowling att lyckas hålla det på en trovärdig, men ändå intressant nivå för varje karaktär. 

Det är en rätt omfattande bok, men när jag väl kom in i den hade jag kunnat läsa om den lilla staden Pagford i lika många sidor till. Faktum är att jag mot slutet blev lite ledsen för jag insåg att den skulle ta slut. Det är också slutet jag tycker är den här bokens svaghet. Jag funderade redan tidigt på vad som egentligen skulle bli historiens upplösning. Hur Rowling skulle lyckas knyta ihop alla olika berättelser och få händelsekurvan att peaka. I min mening lyckades hon sådär. Det blev lite extra intensivt mot slutet och på sätt och vis fick alla karaktärer ett avslut. Men det kändes inte som ett tillfredsställande slut på en bok jag lagt ner så mycket tid och hjärta i. 

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor