Tionde våningen av Christina Herrström

När jag såg att Christina Herrström skulle ge ut en ny bok blev jag eld och lågor. Jag avgudar nämligen Ebba och Didrik som hon skrivit, både boken och tv-serien. Att älska ett gammalt verk av en författare kan ju dock vara lite farligt så jag gjorde mitt bästa för att ha ett öppet sinne när jag började lyssna på den här.

Lästes som: Ljudbok
Förlag: Bonnier Carlsen (Bonnier Audio)
Köpställen: Adlibris, Bokus


Handling: 
Efter föräldrarnas skilsmässa bor Jorinde ensam kvar i lägenheten. Från fönstren på tionde våningen ser hon ut över staden och frihetskänslan både lockar och skrämmer. Vännerna tycker att det är ett drömupplägg - att kunna komma och gå som man vill, festa när man vill. Men att få matpengarna att räcka, att ställa mobilen på tidig väckning för att hinna plugga före skolan och att finnas där för pappan som har isolerat sig i familjens sommarstuga på en ö, känns ofta övermäktigt.

Agnes, bästa vännen, finns så klart där, men kvällarna och nätterna är långa och i mörkret virvlar alla tankar om livet runt i Jorinde. Vem är hon och vem vill hon vara? Hur ska hon räcka till för alla som behöver henne?

Så dyker Emanuel upp på en fest hemma hos Jorinde. Agnes blir svartsjuk, och förälskelsen i Emanuel fyller Jorinde med motstridiga känslor. När både Agnes och Emanuel reser bort över julledigheten tar Jorinde båten till pappan på ön, för att försöka förstå vad hon vill och vart hon vill i livet och vilka hon behöver på den resan.

Mina kommentarer:

Det är Christina Herrström själv som läser in den här boken och jag gillar verkligen författarinläsningar. Då blir berättelsen verkligen berättad så som de tänker sig. Jag är rätt petig med inläsaren när jag lyssnar, men jag gillade Herrströms röst. Hon läste den väldigt behagligt. 

Berättelsen om Jorinde innehåller så många fina guldkorn. Hennes känslor kring första förälskelsen och inte vilja berätta den ens för bästa kompisen, för att man vill behålla den för sig själv ett tag till för att själv förstå vad de är som händer. Historien om kulan som hänger i hennes tak och innehåller så mycket äventyr. Inblicken i bästa kompisen Agnes hemmaliv som är så annorlunda hennes eget och avundsjukan det ändå väcker någonstans. Jag gillade också särskilt scenen där Jorinde och Agnes mamma pratar om Jorindes mamma, och hur Jorinde exakt vet hur Agnes mamma kommer reagera på det hon berättar. 

Christina Herrström gör mig inte besviken. Tionde våningen innehåller precis det lättsamma allvar som jag älskar i Ebba och Didrik. För medan Jorindes liv är långt ifrån enkelt alla gånger, så känns det aldrig jobbigt att läsa. Inte förrän jag verkligen funderar på vad som just hänt och vad det egentligen innebär för karaktärerna. 

En rolig sak var att Emanuel heter Reng i efternamn, samma efternamn som Ebba och Didrik har. Blev alldeles till mig när jag hörde henne nämna det och ville på en gång veta om han har någon koppling till min älsklingsserie. Väntade resten av boken på att de skulle nämna namnet på någon av hans föräldrar eller så men det hände inte. Därför får jag skapa min egen berättelse kring deras eventuella släktskap. Faktum är att det enda dåliga med den här boken var att den var för kort. Jag hade velat ha mer, veta mer och få följa karaktärerna ännu längre.

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor