Arvet efter dig av Jojo Moyes

Då har jag nu läst den väldigt ompratade uppföljaren till Livet efter dig. Denna recension kommer således innehålla en hel del spoilers för den första boken om nu någon ännu inte hunnit läsa den. Bara så ni vet. 

Louisa saknar Will och har fortfarande dåligt samvete över att hon inte lyckades förmå honom att vilja fortsätta leva. Detta trots att det gått ett och ett halvt år sedan han dog. Hon bor i London, i en lägenhet hon köpt för pengarna hon fick från arvet, och jobbar i en bar på flygplatsen. Hon fungerar, men hon lever inte. I lägenheten står allting fortfarande i lådor, hon går numera enbart klädd i jeans och vanliga tröjor och går lite för ofta till affären nere på hörnet för att köpa en flaska vin när hon kommer hem från jobbet. Det dåliga samvetet beror till lika stor del över att hon inte känner att hon inte klarar av att leva upp till löftet hon gav Will. Löftet om att fortsätta leva livet fullt ut, även när han är borta. Men oförsiktighet uppe på ett hustak och ett överraskande besök som ringer på dörren får Louisas värld att äntligen börja röra på sig igen. 

Jag har bara läst de här två böckerna av Jojo Moyes, men jag gillar verkligen hennes språk och stil. Berättelserna har ett driv och är lagom förutsägbara samtidigt som det händer en del saker man inte förväntar sig. Fast det kändes lite som om det hända väldigt många olika saker i den här boken. Jag hade uppskattat att få läsa lite mer noggrant om vissa saker och inte att berättelsen hela tiden ska ta nya vändningar. Å andra sidan antar jag att de korta scenerna och snabba händelseutvecklingen är det som ger drivet. 

Jag gillade boken riktigt mycket, och jag gillade att återigen få stifta bekanskap med Louisa. Men jag vet faktiskt inte om jag tycker att den här boken var nödvändig. Jag är inte en sådan person som känner att jag måste veta exakt vad som händer i slutet av en bok (så länge det inte är helt ologiskt slut). Pratade med min mamma och hon däremot tyckte det var väldigt roligt att få läsa mer och veta hur Lou klarar sig efteråt. Så antar att den här boken kanske är nödvändig för rätt många av Moyes läsare ändå. Jag läste den ju också trots allt, och det med stort nöje.