Jag och Earl och tjejen som dör av Jesse Andrews

Jag gillar humor och roliga grejer men har extremt svårt för renodlade komedier på film (typ i sorts sett allt med Adam Sandler osv). Därför brukar jag hålla mig rätt långt borta från sådant. Men så började jag ett nytt jobb, där det är en del dötid men i väldigt korta perioder, och jag behövde något enkelt och lättsamt att läsa. Valet föll på Jag och Earl och tjejen som dör.

Boken handlar om Greg som är killen på high school som kommer överens med alla olika gruppkonstellationer utan att egentligen vara kompis med dem. Han är lite av skolans pajas får jag intrycket av. Earl kan väl klassas som det närmaste han har till en bästa kompis. Earl är grov i mun, konstant arg och har rätt så ostadiga hemförhållanden. Greg och Earl är mest kompisar för att de båda två gillar att titta på konstiga och obskyra filmer och sedan försöka filma egna versioner av dem. Men så får Gregs gamla barndomskamrat Rachel cancer och Gregs mamma mer eller mindre tvingar honom att bli kompis med henne igen. Så Greg, och även Earl, börjar umgås med henne. För hur kan man vägra umgås med någon som snart ska dö i cancer?

Boken är rolig, det är den. Den är skriven lite som ett filmmanus, och Gregs humor är lättsam och rätt mitt i prick. I alla fall i början. Efter ett tag så tröttnar jag faktiskt på den humoristiska tonen, samtidigt som den faktiskt tappar i kvalitet. Det känns lite som den där dryga killen i klassen som ibland är så kul så han får hela klassrummet att skratta. Men på grund av detta så kan han inte låta bli att skämta om allting exakt hela tiden. Vilket gör att det blir tråkigt. Och Earl är helt klart en udda personlighet vilket bidrar med en hel del nöje.

Men det jag gillar med boken är att Greg redan från början klargör att detta inte är en typiskt "cancerhistoria". Det kommer inte förekomma romantik, klyschor eller livsvisdomar. Det gör det inte heller och det i sig tycker jag faktiskt gör detta till en rätt så bra bok. Den behandlar ett jobbigt ämne, men på ett väldigt lättsamt sätt. För läser man mellan raderna så går det att se att allt det jobbiga självklart finns därunder. Det kan inte vara på annat vis när det handlar om cancer.