torsdag 2 februari 2017

Mamma är bara lite trött av Sara Beschier

Den här boken hade jag nog aldrig plockat upp om det inte vore för att den ska diskuteras i Kulturkollos bokcirkel. Framsidan har gjort att jag trott att det var en helt annan sorts bok. Lite mer Martina Haag-aktig på något sätt. Lite dråplig och väldigt komisk. Men nu är jag glad att jag gjorde det. För trots att den är både komisk och ibland dråplig så är den också bra och viktig.

Baksidetext: 
Exakt vad det är som skaver vet Minna inte. Bara att det känns som att hon inte gör rätt, eller tillräckligt. Det är så mycket att hålla koll på – leva upp till – vad man får äta nuförtiden, hur barnen ska uppfostras, och sexlivet som ska vara på topp. Minna fyller snart fyrtio. Runtomkring henne gör folk karriär. Själv jobbar hon som lärare. Den knappa fritid Minna har är schemalagd: träning, skjutsningar av barn, klassföräldrauppdrag, husrenovering, fredagsmys och middagsbjudningar. En dag faller Minna ihop. Hon får diagnosen utmattningssyndrom och blir sjukskriven en längre tid.
När Minna påbörjar sin arbetsträning möter hon Iris, en långtidsarbetslös konstnär. Iris har varken haft en fast anställning eller lyckats med sina konstnärliga projekt. Ändå finner hon livet både meningsfullt och njutbart.
Till en början ser Minna på Iris med avsmak, men utan att hon själv vet hur det går till blir Iris hennes vän – kanske den första riktiga vän Minna någonsin har haft.

Mina kommentarer:
Jag började läsa den här på kvällen och slukade raskt halva på någon timme. Hela tiden med hjärtat hamrade i kroppen och en stark känsla av att jag knappt kunde andas. Minnas ångest och stress var så påtaglig att jag upplevde den själv. Ett tag var jag nästan övertygad om att jag själv höll på att gå in i väggen och behövde sjukskriva mig. Nu har jag aldrig upplevt den här känslan själv och därför kan jag omöjligt veta om Beischers beskrivning av den berömda väggen är in i minsta detalj korrekt. Men jag tänker att det, som med allt mående, är en sak som är individuell. Att det säkert funnits personer som känt som Minna, men att det även funnits de som gått in i väggen och inte alls skulle kunna känna igen sig i den här boken.

Halva boken handlar om Minnas väg fram till kraschen och andra halvan handlar om tiden efter. Ska jag vara ärlig tappar den fart där, halvvägs. Den blir lite konstig också och det känns som om jag läser en helt annan bok. Det tog ett 50-tal sidor för mig att vänja mig vid det nya och sedan kunde jag faktiskt uppskatta resten av boken.

Jag läste någon som sa att det inte var en bok som de skulle minnas. Det är kanske sant även i mitt fall. Jag kommer nog inte minnas berättelsen i detalj eller tänka tillbaka på den för dess otroligt story. Men jag kommer minnas känslan den gav. Framförallt tycker jag boken ger en perspektiv. Och en liten påminnelse om att inte alltid bara köra på med huvudet nedsänkt utan att se sig om. Utan att det är viktigt att lyfta blicken, se var man står i livet och verkligen se till att uppskatta det.

Betyg på Goodreads: 4 av 5


8 kommentarer:

  1. Det är en bok som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag vill läsa eller inte, tycker kanske inte att boken verkar så jätteintressant men temat som boken handlar om lockar i alla fall :)

    SvaraRadera
  2. En bok jag faktiskt direkt känner att man kan hoppa över. ;) Men visst finns det säkert många som kanske känner igen sig i en sån som Minna nuförtiden.

    SvaraRadera
  3. Tror inte den är nånting för mig.

    SvaraRadera
  4. Har märkt att många gillar den här boken. Vet dock inte om jag kommer att läsa den.

    SvaraRadera
  5. Jag har läst den och visst är den bra. Man känner igen sig på vissa ställen.

    SvaraRadera
  6. Låter välskriven om den får en att känna av väggen bara genom att läsa.

    SvaraRadera
  7. Vet inte om just den här boken skulle passa mig.

    SvaraRadera
  8. Jag tror inte det här är en bok för mig, men många verkar gilla den.

    SvaraRadera