Du, bara av Anna Ahlund

Jag har läst rad efter rad med hyllningar till Anna Ahlunds debutroman Du, bara på sistone. Så mycket att jag kände mig tvungen att plocka upp den, samtidigt som jag självklart var livrädd. Förväntningarna är alltid för höga när man läser en bok som alla säger är den bästa de läst. Men jag behövde inte vara orolig. Du, bara kanske inte är den absolut bästa boken jag läst genom tiderna. Men nog är den bra alltid. Ruggigt bra!

Berättelsen kretsar kring fyra stycken ungdomar. John, som är bokens huvudperson, hans storasyster Caroline, hans bästa kompis Elli och Frank. Attraktionen är omedelbar första gången John träffar Frank. Han försvinner in i Franks ögon och blir helt betagen. Det enda problemet är att Frank är tingad av Johns storasyster Caroline. Det är hon som jobbar i affären mitt emot där Frank jobbar. Det är hon som har bjudit hem honom på kvällen för att lära känna honom. Och det är hon som bjuder med honom ut till deras landsställe för att komma närmare honom. Caroline är van att få det hon vill ha och vem är John att lägga sig i vägen för det. Även om attraktionen han känner till och med verkar vara ömsesidig.

Det finns så mycket jag gillar med den här boken. Syskonrelationen mellan John och Caroline. Hur de är så bra vänner och hur de ständigt visar att de hör ihop genom att söka varandras händer när de ställer upp för varandra. Vänskapsrelationen mellan John och Elli. Som skulle kunna vara problematisk med tanke på vissa avsnitt i boken, och vad det skulle kunna läsas in bakom Ellis förslag. Problemen uteblir dock, för de vet var de har varandra och vill varandras bästa. 

Framför allt älskar jag självklart relationen mellan John och Frank. För det är väl inte direkt att säga för mycket om  jag avslöjar att det händer lite saker mellan dem. Det jag verkligen älskar är dock att det är en kärlekshistoria mellan två killar, fylld av problem och hinder. Men aldrig någonsin är problemet att bägge två är just killar. Du, bara innehåller varken förvirrade tankar om sexualitet, komma ut-scener eller en enda förveckling som har ursprung i samkönad kärlek. Problemen kretsar kring krossade hjärtan och missförstånd, precis som i vilken heteronormativ kärleksroman som helst. 

Sedan finns det faktiskt en sak till som fick mig på fall redan på första sidan. Bokens kapitel kantas av en bild på en papperstrana. Det är Frank som i romanens början har inlett sitt vikande av de tusen papperstranor som krävs för att man ska få önska sig något. Jag själv har en rätt intensiv kärlek till papperstranor av någon anledning. Så till den milda grad att jag etsat in en på min kropp. Så att jag inte skulle gilla en bok som vid flertalet tillfällen nämner detta är ju otänkbart. Bjuder slutligen på en bild från när min trana var väldigt nygjord.